Lästext
Emot allahanda sår gamla och färska, för folk och fä
1 Man tager 3 skålpund alun, blå viktril 3 skålpund, och lägger det uti en järngryta. Gjuter där över 12 skålpund friskt källvatten och rör medan det kokar flitigt omkring med en träspade, skummas väl av och kokas tills det bliver som en tjock välling.
2 Sedan tages 9 lod rödbolus, 6 lod blyvit, 2 lod kamfer, stött fint, blandat tillsamman, slå det i grytan till det förra, låt kokat efter hand mer och mer, tills det blir som en tjock kokad vattgröt och rör väl om medan det kokar. Sen det således tjocknat tages av den starkaste vinätticka 3 skålpund. gjutes därpå och röres alltid om, kokat tills det än mer stadgas. Prövat med en droppa där av på en sticka, blir det strax tjockt och hårt som en sten utan fuktighet så är det färdigt.
|337||301|3 Därpå slås det uti en välglaserad ny stenkruka var uti det står till nästa dagen då det är som en annan sten. Sedan slås krukan sönder och stenen förvaras.
4 På det som vid sleven och grytan fastnat slås friskt källvatten 3 à 4 kanner, låter stå under lykt till andra dagen, då det fylles uti buteillier som väl tillkorkas, sättes i källarn och förvares till bruk som följer.
5 Av denne sten tages stort som en valnöt, där på gjutes ett stop gott källvatten, varuti den opplöses. Sedan tvagas såret rent med urin. En så stor ren linneklus som såret är doppas i stenvattnet och lägges uti såret. Är såret gammalt och uppfyllt med elakt kött, så skrapes av stenen varannan dag uppå onda köttit, och kontinueras tills det försvinner. Det observeras härvid, att utom den i såret lagda kluten, ännu tages en av lika storlek med själva svullnaden. Doppas ock i förenämnda vatten, bjudes till och ynsas 4 gångr om dagen. När det ynsas tvages ej mera med urin utan med omtalta vattnet. Probatum.