Lästext
Att sylta roser
1 Man tager en god del av de stora och rödaste bladerne. Sedan tager man gott källevatten eller sjövatten och kokar opp och lägger rosenbladerne däruti, och låter koka så vattnet bliver väl rött. Sedan slår man dem på ett durkslag och låter saften rinna väl av, vilket man tager uti ett stenkäril men rosorne kastas bort, de duger intet mera. Sedan tages de rödaste rosenknoppar som man kan få, och tages bort det gröna som sitter utom på dem och knoppen skäres av, där nedan som stjälken sitter, så högt opp, så att intet det gula eller vita som alltid sitter nederst i knoppen på bladerne följer med. Plocka sedan vart och ett blad ifrån vart annat, så att intet kommer något av de små gula fröen i bland bladerne, och när man har så mycket blad och knoppar rensade som man behagar, så tag av det vattnet som är färgat av rosorne, och slå uti en stenpanna så mycket som man tyckes och lägg lite socker uti, och när det kokar opp, så lägg de rensade rosenknoppebladen där uti och lät sakta koka en liten stund. Hav så socker rivit till reds och strö litet där av på dem, och rör som oftast i dem. Låt så koka en liten stund igen, strö så lite socker åter igen uppå. Så måste man kontinuera till dess att de äro nog kokade och bli röda igen. Prove är när de äro nog kokade, att de intet knarra under tänderne|32||30| och är möra, då kramar man saften av 3 eller 4 citroner där i och rör väl omkring och lyfter straxt dem av elden. Om sirapen skulle bliva för tjock eller för kort, innan rosorna äro fullkokade så spädes på av det färgade vattnet, men intet kallt utan det måste vara varmt, ty utav kallt blir de sega, och så mycke sirap måste vara på dem när de bli fullkokade att sirapen väl står över dem. Slå dem sedan uti en glasburk eller vit stenburk och förvara dem. Skummet tages väl av med grått papper.