| 1. |
Att man skall röra hurtigt och
väl om, samt skvalpa av och an med en
käpp när man sätter jästen i drickat
täcker sedan över det att det kommer i
fullkomlig jäsning, då tages täcket av och
jäsningen får kontinuera obetäck. |
| 2. |
Bör svickan alltid tagas ut när
drickor tappas. |
| 3. |
Till öl tål man väl taga 1 ½ näva
humla till var kappe malt ty det bör vara något beskt.
Men till svagdricka och spisöl tager
man barast en näva humla. |
| 4. |
Ju kalljästare öl och dricka dess
bättre blir det. |
| 5. |
Enris kokas alltid både till öl och dricka
i det vattnet man mäskar på med. |
| 6. |
Är maltet elakt så att det ej vill börja
rinna så hackar man enriskvistar på
rostan ibland med mäskningen. Man kan
|196|även göra en par tutar av 3 pärtor omlindade
med nottråd, den ena stucken bredvid tappen
och den andra bakåt, bägge stickes de
ända ned till kar- eller såbotten igenom
rostan och kallas andtrattar. |
| 7. |
Till jäststoppor tager man
antingen lärft eller blår och öser eller trillar
dem i jästen och hänger upp dem att torka
i varmt rum eller väder. Om sommarn
kan man bra konservera jäst på detta
sätt. Vintern kan man hava själva
gästen var som helst i stenkruka i
källarn men man skall akta att den
ej fryser ty då mister den sin kraft.
Men stoppor kan man konservera
jäst uppå över hela året, när man
sedan de är torra hänger upp dem på
vind eller i kontor eller köksskåp bara
det är ett rent ställe. |
| 8. |
Man brygger dricka av korn
med litet kölnmalt ibland, även öl.
Men det tål koka flera gångor upp vatten på än malt.
Solmalt är det allra bästa och rensmakigaste
till öl och dricka, blir ock det
ljusaste. Därnäst är köln-eller
varmmalt. Sedan är rökt kornmalt,
och sämst är rökt rågmalt. |