Lästext
Beredning av klister
1 Man kokar, en halvtimme 8 skålpund islandslav (eller, såsom man i allmänhet kallar den, islandsmossa) i 48 skålpund vatten. Denna avkokning får utseende av ett gelé, då den kallnat. Å andra sidan blöter man ett skålpund vetemjöl eller rismjöl i 6 skålpund vatten, vilket under ett beständigt omrörande upphettas så länge, tills det får samma konsistens som en tjock gröt. Sedan blandar man denna massa, under det den ännu är het, med gelét av islandslaven, och rör väl tillhopa båda delarne. Med ovannämnde kvantiteter får man ungefär 45 skålpund klister av den konsistens, som är tjänligast till begagnande. Man kallar detta klister grundklister, emedan man kan förändra dess hygrometriska egenskaper (kraft att draga fuktighet till sig), efter som luften är mer eller mindre fuktig, genom tillsats av vanligt, endast med mjöl berett klister. Några dagar efter beredningen skiljer sig vattnet ifrån detsamma, men sådant hindrar icke dess användande, ty man be|468|höver endast omröra det, för att återgiva det sitt förra utseende.
2 Men om klistret ej skall bliva gråaktigt, måste man bereda laven på följande sätt: man blöter den 36 timmar i kallt vatten och arbetar den mellanåt ganska väl. Härefter tvättas den 3 eller 4 gånger, och kokas sluteligen i en ny kvantitet en halvtimme, varefter massan kramas genom linne och blandas med det övriga, som förut är beskrivit. Härigenom blir klistret vitare.
3 Detta klister är likväl icke starkt nog för ränninger av linne, vilka äro mycket svårare att klistra, än de som äro av bomull, men även för dessa kan det bliva fullkomligen tjänligt, om man blandar det med vanligt av vetemjöl berett klister till en tredje räknat efter dess volum. Vävare som betjäna sig därav, behöva icke hava sina stolar i underjordiska rum, utan kunna uppställa dem på vad ställe de finna tjänligast.
4 En annan ganska kostbar egenskap, som detta klister äger, är att vävaren icke behöver frukta, |469| att han klistrar sin väv för starkt, ty det är bekant, att ganska få veta att avpassa den behöriga myckenhet av klister, som bör användas, då likväl en otjenlig klistring gör att många trådar brista. Då man brukar vanligt klister är man ock nödsakad att straxt därefter väva vad man klistrat, emedan en mängd av trådar eljest skulle brista genom den styvhet, de fått då de torkat: men då man använder detta nya klister, kan man utan fara uppskjuta vävnaden en eller annan dag.
5 Under stark köld är ganska svårt att väva, emedan vanligt klister torkar ganska hastigt, men lavklistret torkar långsamt och jämnt, och bibehåller tillika i trådarna den elastiticét och smidighet, som vid vävningen är så vigtig. (Denna uppsats är hämtad från en fransysk journal).
|470|