Lästext
Sätt att brygga dricka av omältat korn
1 Kornet malas grovt, som ordinärt malt, men otorkat.
2 Till 15 kannor korn blandas 3 kannor malt.
3 Syftningen sker med kallt vatten, så många kannor, som kappor.
4 Emellertid kokar kitteln väl. Kyles av med en stäva kallt vatten och påöses då 9 kannor till dessa 18 kannor. Nytt vatten sättes i kitteln att ånyo uppkoka. Emellertid arbetas uti karet med klappande ½ timma, att det väl segnar. Sedan kitteln ånyo blivit med en stäva vatten avkyld påöses av detta uppkokade och avkylda vatten 15 kannor och omröres. I tredje uppkokningen uppspädes åter med 18 kannor som åter omröres. I den fjärde med 24 kannor, men alltid avkylt, som förut sagt äro. Mäskningen står därpå orörd 1 ½ timma. Sedan fortfares med kokningen, som med annan brygd. Man kokar nämligen upp det tunna, som skurit sig, och då det väl kokat upp, påöses igen och omröres. Några stävar vatten kunna emellertid slås i grytan. Sedan det åter skurit sig, kokas det ånyo. Emellertid öses ämnet på rosten att rinna. När allt är påöst, öppnas tappen, det avrunna kokas ånyo, till dess vörten är helt klar. Då kokas vatten och spädes på vörtan allt efter, som det sjunker, tills man får så stor myckenhet vört, som åstundas. (3 kannor efter kappen ger genomgott öl, men som det minskas i jäsningar, så får man lov att taga så mycket mer vört.) Grytan tvättas väl ren, och sättes däruti klara vörten med humlan. Humlan bör väl rensas från alla stjälkar, och sållas från alla frön, samt kokas i litet vatten hastigt upp. Under vörtkokningen tillsättes humla efter smak, men observeras, att det bör smaka nog beskt, ty under jäsningen förloras nog av beskheten. Kokningen kontinueras med frisk eld 1 timma, eller något mindre, avskummas den vita fradgan, som kastas på rosten, och så mycket tillspädes av kallt vatten, som är inkokat. Vörten är nog kokad, då den hälld i glas skär sig med tjockare på botten. Då uppöses och humlan avsilas. (Halmen både på rostbotten och silen bör vara sköljd ifrån all ovanlighet.) Den omröres att den svalnar. Ett kvarter färsk god jäst bör vara i förråd. Den uppspädes med 1 kanna vört uti ett käril att jäsa upp eller färska upp. När då vörten är så sval, att den känns något sval emot en varm hand, slås jästen uti, röres hurtigt om och täckes över, tills det kommer i fullkomlig jäsning. Då avtages täcket, och jäsningen får kontinuera|208| obetäckt. Tyckes det smaka för mycket beskt, så avtages det vita skummet, varuti mesta beskheten är, genast, men i annor händelse får skummet vara på till dess drickat öses i tunnan. Då det upphörer att jäsa, tappes det.
| Observation. 1. Rosten bör aldrig lämnas torr, ty då stoppar den sig, att ingen droppe slipper igenom. |
| 2. Skulle maltet vara malt, så att det ej vill rinna, bör man blanda upp med enris eller hackelse. Det tål då ej heller koka så mycket. |
| 3. I små brygder kan man koka upp hela tillmäskningen, men ej för länge, utan då det synes koka jämt över allt, avsvalas med en stäva kallt vatten, och uppöses skyndsamligen. Då behöver ej tillmäskningen koka mer än en gång. Vörten förfares ändå med på ovan anförde sätt. |
| 4. När man brygger av malt får man koka upp det klara av tillmäskningen trenne gånger. |
| 5. Vid mäskens ösande på jästen blandar man på varje varv mäsk av det heta utur grytan, att det ej må bliva så torrt. |
| 6. Violrot litet krossad i en påse hängd i tunnan ger drickat god smak. |
| 7. Rena käril vid brygden och för drickat gör allt för mycket till saken. |