Lästext
Huru luten göres till såpa
1 Rostan lägges som dricksrosta, men gammal not, eller gammalt lakan sättes inunder halmen, eller och tallkvistar, ty askan går mera igenom än maltet. Till 4 kappar aska, tages 1 kappe kalk. Kalken lägges mitt uppå rostan, och askan på sidorna, (ty om man vill, så kan man sedan slå samma aska tillbaka i spisen, att låta den brännas upp igen, så blir den bra till att byka garn med. Men kalken tages först bort.) På detta sätt fortfares med 4 kappar aska, och kappe kalk, tills allt, eller så mycket man vill hava är satt på rostan. Sedan kokar man upp friskt vatten och slår uppå rostan, att det står 1 gott kvarter över askan, och låter vattnet stå därpå över natten. Andra dagen tappar man av luten uti en så, och försöker om den är lagom stark.
2 Luten till såpa bör vara den starkaste som kan existera, så att när man doppar en saltströmming däruti, skall skinnet straxt gå av den. Då är luten lagom stark.
3 Skulle luten ej vid första försöket vara tillfyllest stark, så kokar man upp den andra |133|gången, och slår den åter så het den kommer utur grytan på rostan, och låter den igen stå över natten, innan man tappar av, och försöker styrkan på den. Är det god och stark aska behöver man ej koka upp luten andra gången. När man kommer att koka upp luten tvenne gångor så måste man späda vatten till i grytan ty den går ihop i kokningen.
| Observation 1. Att en del brukar sjövatten till luten. Och att god och stark björkaska skall vara den bästa. Men man hjälper sig rätt bra, med annan aska och friskt vatten, och bliver lika god såpa utav. |
| 2. Att en del försöker lutens styrka med en fjäder doppad däruti hastigt, om fjädern då löper av, så är luten lagom stark, men sker det ej, så bör hon koka längre, till dess hon håller det provet. |
| 3. Med ett ägg frestas också lutens styrka, flyter ägget upp, då är luten lagom stark. |