Lästext
Att sylta surkål
1 Av vitkål skrädes bort alla de gröna bladen, vilken sedan hackas fin, men stockarna tages bort. Då tages en rensmakande fjärding som är tät, och lägges först på botten hela gröna kålblad, och därpå den hackade kålen, med något stött salt och brödkummin, så mycket man tycker och efter egen smak. Allt detta nedstötes väl med en träklubba, att han saftar sig. På detta sättet fortfares efter hand, något i sänder, till dess den hackade kålen bliver all, eller fjärdingen full med en liten råga, så strös kummin och salt däröver, då han sedan betäckes väl med hela kålblad, därpå lägges en botten, som kan gå neder i tunnan, med tunga stenar, som pressa honom väl tillhopa, och fjärdingen ställes då uti ett rum att jäsa, varest det eldas ibland, så att han |128|ej står för varmt eller fryser. När jäsningen har upphört, tages stenarna bort, då botten lyftes upp, och torkas ren, samt lägges åter därpå och lock på fjärdingen, som förvaras sedan uti ett kallt rum, därest kålen kan frysa så håller han sig bättre än i källare.
2 Observera: Om man vill kan man instöta bland surkålen, några berberisbär, några ärter, som äro litet stekta uti en torr panna, och dillkvistar, varifrån fröet är väl bortplockat. Och när man har litet kål hacka råa skalade rovor bland surkålen.