Lästext
Goda smörskorpor med brun sirap
1 5 skålpund gott vetemjöl tages in aftonen förut att bliva varmt. Dagen därpå kokas ½ kvarter brun sirap med 1 kvarter vatten till des tredje delen är inkokad och 1 kvarter kvar, då tillspädes 3 kvarter nysilad sötmjölk med ¼ skålpund smält smör uti lagd, uti ett litet tråg lägges något av det värmde mjölet, som bör vara siktat och fritt från klimpar.|327| Däri slås 4 ägg som iröras med mjölet innan degspadet slås dit, som då bör vara lagom varmt. När så mycket mjöl är inrört att degen blir som en gröt, slås han och klappas väl med armarne över varandra till dess han begynner skina. Då arbetas mera mjöl till litet i sänder, till dess degen släpper händerne. 1 jungfru god vattenlagd jäst av bästa slag, om baket skall lyckas, lägges i, och degen arbetas lagom hård, överhöljes väl och ställes i värmen, som är högst angeläget, ty han är nödjäst. Emellertid upröres ½ skålpund gott smör till dess det ser ut som grädda, och röres däri, tillika med 4. Theskedar fint stötta och siktade torra pommeransskal, varifrån det vita är borttagit, och 2 teskedar stött och siktad ingefära. När degen är väl uppjäst och sprucken, arbetas detta till honom och det sista av det vägda mjölet, varav något bör lämnas kvar, emedan denna deg alltid blir lösare under första|328| jäsningen. Han jäser då väl up ånyo. Under detta är ugnen eldad, som bör vara kringslagen och väl tilltäppt när degen bakas up. Den arbetas väl på bordet med så litet mjöl som möjligt är, till en tjock kaka, varav bakas större och mindre skorpor, uttagne med horn eller form. De ställas att jäsa på smorda plåtar, i ett mycket varmt rum om de skola bliva goda. När de börja spricka, sopas ugnen och försökes till lagom värme, ty de få icke brådgräddas. När de äro fyllest gräddade, bredas de ut att avsvalna, skäras sedan itu med en tunn vass kniv, de mindre hela, de större i rutor på snedden, och sättas åter in i ugnen tätt efter varandra att torka, men efterses väl och ofta. När de äro torra och gula, tagas de försiktigt ut, om de ej skola gå sönder, ty de äro mycket möra. De läggas särskilt på bord, utbredde på duk i ett varmt rum att torka över natten och sedan varsamt ned i deras förvaringskäril. Utom dessa skorpors godhet, hava de även den förmån|329| att de aldrig smaka gamla, om de än räcka aldrig så länge.