Lästext
Om kalkonungars skötsel
1 När som kalkon lägges, så ligger den i 4 veckors tid, som den ej får gå bort ifrån boet, så måste den beständigt hava mat framför sig, att den icke behöver söka sig själv föda. När ungarne äro kläckte och torra, så är där ett skal på näbben, som tages bort, och då gives var och en ett beskpepparkorn som förut är doppad i matolja, därefter smörjas näbben och öronen på varje unge med samma olja. Sedan hackas gräslök och ägg tillsammans åt dem att äta så länge de äro små, då de bliva något större, så få de röra, antingen utav nässlor eller krassa som sättes på ett bräde på gården, ty så länge de äro små, få de ingalunda mat i håven, emedan det lätt kunde hända att de hoppar däruti och fastnar fast med fötterne och dö på detta sättet. Var dag måste de slippa ut, men ej förrän solen är något högt upp så att det är bra varmt, men för all del att de aktas noga för regn, även för skatorne, som gärna akta på att knipa dem, om de komma åt.
|100|2 Post scriptum. Varje gång kalkonungarna äro sjuka, böra de även få in ett beskpepparkorn doppad uti matolja.