Lästext
En säker beskrivning på saltgurkor
1 Större och mindre gurkor tvättas väl rena och lägges 1 dygn i en lindrig saltlake av en näva salt och en kanna vatten, därefter tagas de upp och radas på en torkduk att torka. Emellertid kokar man en lake av 1 kanna friskt brunnsvatten med 16 lod grovt grått salt eller 18 à 20 lod fint vitt salt som är svagare och skummar den väl samt låter den kallna övertäckt. Därefter tager man en väl tät, snygg och torr fjärding eller bytta och lägger på botten ett varv med körsbärs- och svartvinbärsblad jämte några kvistar dillkronor och däruppå ett varv gurkor och därmed fortfares med ett varv blad och ett varv gurkor till dess kärilet är fullt. Det förstås att det första varvet blad som lägges på kärilets botten och det sista som betäcker gurkorne skola vara tjockare än de mellersta varven. Sedan silar man igenom en silduk den uppkokade kalla saltlaken på gurkorne, som bör vara så tillräcklig att den står väl över den. Kärilet betäckes med ett lock och sättes på ett varmt ställe till dess gurkorne börja jäsa eller det synes fradga kring breddarne och de smaka litet syrliga, då avskummas det översta, att laken ser klar ut, och pålägges en rund granträdsbotten, som går jämnt ned på gurkorne samt en liten sten därovanpå. Locket sättes på kärilet och ställes ned i källaren.
|220|2 Anmärkning: Skulle laken icke synas klar utan börja mögla eller bliva grumlig, hälles den sakta av, uppkokas och kallnar ånyo innan den åter silas på gurkorne. Om laken gått ihop så tillspädes så mycket uppmätt vatten och vägit salt som förut är nämnt och behöves innan den uppkokas. Man bör akta sig att gå med fingrarne i gurklaken, om den skall hållas frisk, utan nyttja en träsked att upptaga dem med när de skola ätas.
3 Om denna enkla gurkinläggning iakttages fullkomligt efter ovanstående beskrivning, så bliva de väl lika goda med Västeråsgurkor som utom saltlake, blad och dill, fordra alun, vinättika, surdeg och ett käril med sprund som bör fastdegas och icke öppnas förrän efter 6 veckor.