97. Att koka såpa

Lästext

|134|

Att koka såpa

1 Man slår kalla luten uti en gryta, att koka upp, när den är uppkokad, sätter man allt flottet som man hopsamlat däruti. När man ej har råd uppå talg, som är det bästa till såpa. Till 18 à 20 kannor lut, tager man 1 pundbytta eller 1 lispund flott, men har man talg sättes bara 1 mark talg, emot 2 marker flott. Sedan kokar luten tills allt flottet eller talgen är smält, och inkokat bland luten. Det ser man bäst när man sätter av såpämnet på en tallrik, och det feta ej flyter ovanpå, eller en vit hinna ej är på luten, då är det väl inkokat, och färdigt att blanda såpan. Man försöker ändå först att blanda såpämnet på en tallrik, med kallt vatten eller kall lut, vilketdera den tjocknar bäst utav, så kan man nyttja mest, men särskilda gånger tar man av ämnet utur grytan, och försöker endera av blandningen i sänder. Lyckas det ej första gången att såpan tjocknar, så låter man såpämnet koka en stund till, och försöker ettdera av bland|135|ningarna andra gången, tjocknar den väl då, så är såpämnet full hopkokat, och färdigt att lyfta grytan av elden. Sedan blandar man såpan (så het som den kommer av elden) uti samma gryta den kokat, med bägge sorterna blandning. Kallt vatten, och kall lut, av den blandningen som såpan bäst tjocknar, nyttjar man mest, och av den andra mindre. Lutblandningen gör starkare såpa, men vattenblandningen vitare. En person bör stå och röra med en slev väl om i grytan, medan den andra öser blandningen däruti. Sedan grytan är väl fullblandad, slår man såpan uti tunnan, där man tänker hava den att stå. Om man vill kan man blanda den mera i tunnan, men ej så att den blir för tunn, ty ju mera man blandar den, dess tunnare blir den; när den står tjocknar den väl litet, men allra bäst är det att blanda den straxt lagom, eller så tjock man vill hava den. Sedan såpan är färdig, föres den ut, att stå antingen i en bod, eller källare. Annars skadar det ej att låta den frysa, bara man kokar upp den om våren, när kal|136|laste vintren är förbi, och den ej fryser mera, då blir såpan tjockare men tillika svagare, (därföre kan man försöka att slå litet lut uti den, under uppkokningen om man har, annars går det an att koka upp den utan också.) Man bör och sedan såpan är frusen, koka upp av den litet i sänder, så mycket man behöver, när man tvättar kläder.

Observation. Man bör vara allt för varsam med såpkäril, att de äro väl täta, ty såpan tål oändligt starka käril, annors tränger den sig igenom. Därföre är allra bäst att hava inlaggade bottnar, men ej kryssade.

2 Sälspäckssåpan kokas på samma sätt som annan såpa, men blir mycket tunnare, och luktar illa, sälspäcken bör ock vattenläggas väl förut, ty ingen såpa tål det allra minsta salt uti sig, den bliver och mycket svartare, än annan såpa.

 

 

    Måttenheter

    Faksimil

    Transkription

    |134|

    At Koka Såpa.

    Man slår kalla luten uti en gryta, at koka up, när den är upkokad, sätter man alt flåttet som man hop samlat däruti; när man ej har råd uppå talg, som är det bästa till såpa. Til 18 a 20 kannor lut, tager man 1. pund-bytta eller 1. L℔. flått, men har man talg sätes bara 1. mark. talg, emot 2 marker flått. Sedan kokar luten tils alt flåttet eller talgen är smält, och inkokat bland luten. Det ser man bäst när man sätter af såp ämnet på en taldrik, och det feta ej flyter åfvanpå, eller en Hvit-hinna ej är på luten, då är det väl inkokadt; och färdigt at blanda såpan. Man försöker ändå först at blanda såp-ämnet på en tallrik, med kalt watten eller kall lut, hvilketdera den tjocknar bäst utaf, så kan man nyttja mäst: men särskilda gånger tar man af ämnet utur grytan, och försöker en dera af blandningen i sender; lyckas det ej första gången at såpan tjocknar, så låter man Såp-ämnet koka en stund til, och försöker etdera af bland|135|ningarna andra gången, tjocknar den wäl då, så är såp-ämnet full hopkokadt: och färdigt at lyfta grytan af elden. Sedan blandar man Såpan (så het som den kommer af elden) uti samma gryta den kokadt, med begge sorterna blandning; kalt watten, och kall lut, af den blandningen som såpan bäst tjoknar, nyttjar man mäst, och af den andra mindre: lut-blandningen gör starkare Såpa, men Watt-blandningen hvitare. En person bör stå och röra med en slef wäl om i grytan, medan den andra öser blandningen däruti: sedan grytan är wäl full blandad, slår man Såpan uti tunnan, där man tänker hafva den at stå. Om man wil kan man blanda den mera i tunnan, men ej så at den blir för tunn, ty ju mera man blandar den, dess tunnare blir den; när den står tjocknar den wäl litet, men aldra bäst är det at blanda den straxt lagom, eller så tjock man wil hafva den. Sedan Såpan är färdig, föres den ut, at stå antingen i en bod, eller källare. Annars skadar det ej at låta den frysa, bara man kokar up den om Wåren, när kal|136|laste wintren är förbij, och den ej fryser mera, då blir Såpan tjockare men tillika svagare, (därföre kan man försöka at slå litet lut uti den, under upkokningen om man har, annar går det an at koka up den utan också.) Man bör och sedan såpan är frusen, koka up af den litet i sender, så mycket man behöfver, när man twättar Kläder.

    Observ: Man bör vara alt för warsam med såp-kjäril, at de äro wäl täta; ty Såpan tål oändeligt starcka kjäril, annors tränger den sig igenom. Därföre är aldra bäst at hafva inlaggade bottnar, men ej krysade.

    Själspäcks Såpan, kokas på sam- sätt som annan såpa, men blir mycket tunnare, och lucktar illa, själspäcken bör ock wattenläggas wäl förut; ty ingen Såpa tål det aldraminsta Salt uti sig; den blifver och mycket svartare, än annan Såpa.