Om den af Schulténska samlingen

1 Den af Schulténska samlingen omfattar 437 recept fördelade på närmare 400 textsidor. Storleken på sidorna varierar från små lösa lappar till hela sidor i foliostorlek, och samlingen har ingen given struktur eller ordning. De äldsta texterna torde vara från senare delen av 1700-talet, men de allra flesta verkar ha skrivits ned under 1800-talets första decennier. Samlingen förvaras i Handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek.

2 Upphovspersonerna är många och den gemensamma nämnaren är släkten af Schultén. Bland de händer som har kunnat identifieras finns astronomen Nathanael Gerhard af Schultén d.ä. (1750–1825) och hans son och namne Nathanael Gerhard d.y. (1794–1860), som var kansliråd och professor i matematik vid Helsingfors universitet. af Schultén d.ä. var född i Prostvik i Nagu och gjorde strålande karriär som matematiker och lantmätare inom den svenska flottan och tjänstgjorde på bland annat Sveaborg och senare i Stockholm. När Finland blev en autonom del av det ryska väldet 1809, flyttade af Schultén d.ä. några år senare tillbaka till sina hemtrakter och Södervik gård i Nagu. På flera ställen i samlingen nämns platser i trakten och personer från familjen och den närmaste vänkretsen.

3 Den af Schulténska samlingen kan därför sägas ha koppling till Naguhandskriften. Ett blad med två färgningsrecept (Att sätta vacker blå färg på ylle och Att färga äkta rött) i samlingen har möjligen skrivits av samma hand som gett upphov till några av färgningsrecepten i Naguhandskriften. I övrigt finns det sannolikt inte några händer som överlappar.

4 Bland recepten i den af Schulténska samlingen finns förhållandevis ingående beskrivningar av tillverkningsprocesser, vilket är ovanligt i äldre recept. I Hårsiktat bröd av surmjölk beskrivs i detalj hur man ska avgöra ugnsvärmen, i en tid när en vedeldad bakugn var allt som fanns att tillgå. Man skulle väl tåla att hålla handen ”en liten stund innanför ungsmun” och det fick inte gnista om man rörde omkring med brödspaden. Var det för varmt kunde man kasta in några agnar och sopa ur eller under vinterhalvåret kasta in lite snö. I Om skålbröd beskrivs att ”bullan” ska föras i ugnen med försiktighet, så att brödspaden med brödet förs dit där brödet ska stå i ugnen och ”gör ett litet skutt på spaden när den tages unnan att den kommer att stå på sitt ställe utan att skakas mycket”. Den franska senapen fick sin bruna färg av flädersaft och kvarnen krävde lite ättika för att ta åt sig fröerna som skulle malas. Det här är information som gör det möjligt att återskapa processer och bättre kunna tolka även andra historiska receptsamlingar.

5 Utförligheten ger också ögonblicksbilder av hushållning långt bortom köket. För att salta strömming så att ”den blir lika god med ansjovis” skulle man köpa strömmingen ”bittida om morgonen, att den må vara stadig i köttet”. För att reparera rum skulle man klistra pappersark på väggarna och vid ljusstöpning skulle man ställa ljuset i 20 graders vinkel. Långa listor berättar om exakt vilka delar av fåret som skulle användas till vad efter slakten, hur korv skulle göras till såväl herrskapets som till folkets behov och vid vilken tid olika sorters julöl borde bryggas.

6 Den här detaljrikedomen kombinerat med bredden på receptens proveniens och innehåll gör den af Schulténska samlingen till en ovärderlig källa till gårdsdrift, ekonomi och mathushållning för över 200 år sedan.

7 Förutom recept består den af Schulténska samlingen av så kallade matordningar, med information om vilka rätter som serverats och när. I hemmet på kvällen den 29 oktober 1776 serverades mjölgröt, potatis med ättika och smör samt ragu på fågel. Under dansen på Mimi Focks bröllop den 4 juni 1828 (Fredrika Lovisa Fock, 1807–1886, gift med Robert Fredrik de Geer af Tervik, 1797–1847) hade det kringbjudits fyra sorters syltkonfekt, punsch och bischoff. Även om matordningarna av allt att döma har bevarats helt slumpmässigt ger de en unik bild av samhällselitens matkultur och betydelsen av mat i den finländska adelns umgängeskretsar, med detaljer som annars nästan alltid har gått förlorade.

8 I samlingen finns också recept på huskurer och mediciner som har en lite annan natur än läkemedelsrecepten i de andra samlingarna i Historiska recept. Familjen af Schulténs läkare, Anders Blad (1748–1834), har skrivit flera av recepten och de är specifikt avsedda för familjens medlemmar med särskilda rekommendationer anpassade bland annat efter ålder. De flesta läkemedelsrecepten bär drag av specialistkunskaper snarare än folkliga traditioner. De olika skribenterna tycks ha haft goda insikter i farmakologi och ha anlitats för svårare fall där de egna huskurerna inte räckte till.

9 Generellt har samlingen endast krävt små ingrepp vid etableringen av lästexterna – främst i form av lättare modernisering av stavning och interpunktion. De många olika skribenterna har haft mycket skilda förkunskaper i skrivning och en del recept har därför redigerats mer. I stället för att skapa koherens i hela samlingen har vi i etableringen av lästexter strävat efter att låta de olika skribenternas egna röster framträda. En del av recepten är ytterst svårlästa och där partier inte har kunnat tydas har detta markerats med hakparentes. I samlingen finns det också recept som återkommer flera gånger i nästan ordagrann utformning. För att underlätta för framtida studier av den af Schulténska samlingen har vi valt att inkludera även dubletter.

10 Se även etableringsprinciperna.