Om von Ackern-handskriften

1 Christiana Elisabeth von Ackern, upphovskvinna till en samling nedtecknade recept som ingår i utgåvan, härstammade från en Göteborgssläkt och gifte sig med borgmästaren Johan Henrik Wijkman. Wijkman (1698–1751) var son till borgmästaren Jakob Wijkman i Borgå. Under stora ofreden vistades Johan Henrik i Sverige och studerade vid Uppsala universitet. Han var borgmästare i Brahestad 1729–1740 och representerade borgarståndet i riksdagarna under 1730-talet. År 1740 utnämndes Wijkman till häradshövding i Lill-Savolax, men flydde redan följande år till Sverige på grund av den ryska ockupationen under lilla ofreden. Efter fredsslutet återvände han 1743 till sin domsaga. Hustrun Christiana Elisabeth tillbringade en stor del av tiden på annan ort än sin man bland annat på grund av problem i äktenskapet.

2 Åren 1750–1751 utövade Wijkman spionage för ryssarnas räkning och våren 1751 fängslades han i Åbo. Han dömdes till döden och domen verkställdes i september samma år. I förhören framgick det att fru von Ackern också var skyldig. Hon dömdes till sex månaders fängelse.

3 I samband med att Johan Henrik Wijkman arresterades i maj 1751 beslagtogs samtliga papper i det von Ackern-Wijkmanska hemmet i Åbo. Handlingarna sändes till Kanslirätten i Stockholm som bevis i den kommande rättegången. I och med att alla papper i hemmet beslagtogs fanns även von Ackerns receptsamling bland det som förseglades och sändes till Stockholm. von Ackerns sex recepthäften och ett antal lösa blad som innehåller recept, råd och rön, sammanlagt 192 sidor, ingår i Manuskriptsamlingen vid Riksarkivet i Sverige.

4 Det första häftet består av 12 sidor, av vilka alla utom den sista har skrift. Häftet innehåller tretton recept på fläckborttagning och sist en instruktion i trettio punkter för vilka regler som bör observeras i samband med färgning av tyg och garn (recepten 1–14). Häftet är i sin helhet en avskrift ur Johan Lindestolpes (f. Linder, 1678–1724) Swenska Färge-Konst, med inländske örter, gräs, blommor, blad, löf, barkar, rötter, wexter och mineralier, tryckt i Stockholm 1720. Det första avsnittet om fläckborttagning motsvarar s. 109–114 i Lindestolpe och det senare avsnittet, ”Färgare-reglor”, överensstämmer med s. 105–109 i samma verk. Hela första häftet i von Ackerns receptsamling är skrivet av en person. Manuskriptsidorna är 19,9 × 16,0 cm.

5 Det andra häftet innehåller 52 sidor, alla med text (recepten 15–121). Häftet uppvisar ett mer varierat innehåll än det första häftet. Recepten är i första hand matrecept med tonvikt på kakor, tårtor, såser, puddingar, inläggningar och frikasséer men också recept på pastejer, raguer och frikadeller förekommer. Recepten har nedtecknats av två personer: den första och de elva sista sidorna i häftet av den som skrivit mest, de mellanliggande sidorna av en prydlig, välövad 1700-talshand. Manuskriptsidorna mäter 20,5 × 16,3 cm.

6 Det tredje häftet i samlingen består av 28 sidor; alla sidor utom den sista med text (recepten 122–130). Det sista bladet har en reva i nedre vänstra hörnet av rectosidan som gör att hälften av de sista 3–4 raderna saknas. Häftet uppvisar en av de mest svårtydda händerna i hela samlingen och bläcket är ställvis svagt. Texten uppvisar stor likhet med delar av Cajsa Wargs Underrättelse om färgning, grundad på kunskap och förfarenhet, samt afhandlad i twå böcker, som trycktes av Lorents Ludvig Grefing 1762 och därefter gavs ut i nya upplagor. von Ackerns receptsamling har dock nedtecknats före 1751 då den beslagtogs, vilket torde innebära att både von Ackerns text och texten i Underrättelse om färgning går tillbaka på en gemensam förlaga. Recepten 122–130 i utgåvan motsvarar recepten 1, 3–7, 19, 23 och 25 i första boken av Wargs sedermera tryckta verk. Vilken eller vilka källor Cajsa Warg har använt för färgningsrecepten är inte känt. Det tredje häftet är 16,5 × 10,0 cm.

7 Mellan det tredje och det fjärde häftet finns tre separata blad infogade; det första innehåller två brännvinsrecept (recepten 131–132), det andra titeln på en bok om vatten och det tredje ett recept på goda våfflor (recept 133). Bladet med de två brännvinsrecepten är 32,0 × 10,5 cm, och bladet med våffelreceptet 10,5 × 16,3 cm. Bladet med boktiteln har inte transkriberats, eftersom det inte återger ett recept. Verket som nämns är den svenska översättningen av John Smiths The Curiosities of Common Water (London, 1723) som utgavs med titeln Nyttige anmärckningar öfwer wattn eller desz fördelacktiga egenskaper at förekomma ock bota mångahande siukdomar samblade utur de yppersta läkares skriffter samt af de försök, uti mer än 40 åhr därom blifwit giorde af Jonn Smith (Stockholm 1726, 1738; Västerås 1742, 1747).

8 Det fjärde häftet i samlingen består av sex sidor och en liten lapp. Häftet innehåller endast tre recept: två brännvinsrecept och ett recept på malörtssaft (recept 134–136). Receptet på malörtssaft är skrivet på en liten, oregelbundet skuren lapp (ca 7,5 × 14,5 cm) som sedan fästs på versosidan av det första bladet. Häftets större sidor är 21,0 × 16,3 cm. Skrift finns förutom på lappen endast på det första bladets rectosida.

9 Efter det fjärde häftet följer sju separata blad och ark med text innehållande ett eller högst två recept per enhet (recepten 137–144). De enskilda bladens och arkens mått återges inte här. Recepten är av varierande innehåll, allt från tvättråd och färgning till svinister, brända mandlar och mjöd. På rectosidan av råden för tvättning av handskar återges en versrad som inte transkriberats i utgåvan i och med att det inte rör sig om ett recept. Texten lyder: ”Så gack nu säller Sol förnöigd men Kom doch flera resor åter med lika nöje lika [?] lust och fröigd.”

10 Det femte häftet sträcker sig över 28 sidor i handskriften, alla har text utom den artonde (recepten 145–189). Det är sannolikt en och samma person som nedtecknat alla recept i det femte häftet, den hand som är mest frekvent förekommande i hela samlingen. Med undantag av en instruktion för hur man kokar tvål är alla recept matrecept: fisk- och kötträtter, bakverk, puddingar, pastejer, korvar, såser och inläggningar. Måtten är 20,8 × 16,4 cm.

11 Efter det femte häftet följer åter en rad separata blad och ark (recepten 190–213). Recepten 190–193, 200–201 och 204 är skrivna av en person som kan ha haft finska som modersmål och endast behjälpligt varit skrivkunnig. Ortografin är närmast ljudhärmande och skribenten följer endast få av de dåtida skrivkonventionerna. De separata bladens mått återges inte här.

12 Bland de lösa bladen finns ett kulturhistoriskt sett mycket intressant dokument som inte transkriberats i utgåvan, eftersom det inte innehåller recept. Det rör sig sannolikt om en inköpslista med instruktioner för vad som ska inhandlas och i vissa fall av vilka handelsmän. Dokumentet bär överskriften ”Pro memoria för Mons: Retter Simon Agander” och omnämner ca 38 olika varor som nämnda person har fått i uppdrag att skaffa. Även antal och måttenheter nämns. Eftersom årtalet 1746 finns antecknat (”1746 åhrs protocollers inbindande”) och hela receptsamlingen beslagtogs av myndigheterna 1751 kan promemorian dateras mellan dessa årtal. Matvaror, kryddor, tyger, mixturer, konceptpapper, torkade frukter, alun, anis och strumpor finns bland de varor som listas (se faksimilbild 171 efter recept nr 206).

13 Det sjätte häftet inleds med ett recept för hur man ska baka sockerbröd (recept 214) och sträcker sig över tolv sidor fram till receptet för hur man skall koka upp söt grädde (recept 230). Alla sidor har text. Bakverk, kakor och olika stuvningar finns bland recepten. Sidorna mäter 20,8 × 16,4 cm.

14 Sist i samlingen finns tre separata blad och ark som innehåller recept bland annat på hur man kallröker lax i en skorsten, kokar tvål, framställer öl och förbättrar smaken på muskatellvin med hjälp av örter och franskt brännvin (recepten 231–237).

15 Se även etableringsprinciperna.