Lästext
Vidare om tvål
1 Man tager till 3 koppar aska en kappa kalk, och lägger det i ett käril. Slår därpå litet kallt vatten och rörer det om med en skiftell, till dess det blir igenom vått och klimpit, sedan lägges det på rostkaret som skall vara tillagat så som till bryggning, med käppar och halm, men tappen måste vara på sidan. Man bänder gamla trasor på halmen, om man vill, på det att luten blir klarare, och så lägger man det med kalk blandade och vätte askan, så mycket man har däruti, sedan slår man kokande vatten på rosten att det står en god tvär hand över askan, vilket sedan väl insjunker. Man kan och täcka karet med en bordskiva eller vad man vill, på|19||56| det att kraften icke skall gå av, om askan är svag, så kan man sedan det har stått över natten tappa det av och koka det upp, och slå det på råsten och askan igen till andra morgon, så bliver luten mycket starkare. Men om man har god aska, så är det icke nödigt, så lär luten fuller bli god på en natt, vilket man kan fresta om man drager ett färskt ägg så att det synes ovanpå, då slår man luten i kittelen, den som först har runnit av, och låter den koka upp, emellertid så måste man sätta vatten på elden som måste vara kokande hett, till att laka på med att man kan få lut till att späda med, om det skulle koka allt för hårt, att man vore rädd att det skulle gå över, måste man ha lagom eld, emedan det gärna vill gå upp hastigt. När den påsatte luten tager på att koka, så lägger man vad man har, ister eller talg däruti sönder hackat, så mycket som luten tager till sig, och om luten är rätt, så blir det straxt som en ölsoppa. Men om man skulle råka misstaga sig att där skulle synas något fett ovan på när det först tar på att koka med talgen, så kan man späda med lackluten efter|20||57| som man ser det behöves. Men bättre är lägga fettet efter handen inom en timma, som man ser det tager till sig, det måste i håg kommas, att talg och ister skall först läggas i luten, vilket längst tål koka, men smör och kokfett kan sist läggas till, och så låter man det koka till dess det blir som en rätt tjock välling, vartill behöves 3 eller 4 timmars tid, och sedan måste man lägga en näve salt till var marker fett och låta det sakta koka en fjärdedels timma, men elden tages undan att det kokar med glöden, och saltet måste sakta röras om i kittelen att det allt smältes, och när det är smält, så måste man se efter om det har skurit sig, om luten synes klar i bottnet på sleven eller kittelen. Men synes icke luten, så måste där läggas salt till. När det är ystat, så måste allt elden släckas att tvålen får stanna ovanpå som en ölost, och då öser man det av med slev, sedan vispar man den luten som är kvar, och skummar det i kärilet till det förra, och så kan|21||58| man vispa några gånger så länge skummet är lätt, och som man vill ha tvålen lös eller hård. Ju mer den vispas till, ju lösare blir tvålen, sedan rör man det med en slev väl om med den första skummen eller tvålen, och sätter det på elden, där måste och slås någon svag lut ibland när det värmes, och så låter man det stå på elden, till dess det är allt smält och jämnt som en tunn gröt. Då måste man hava färdige former, med vått kläde på, att det kan slås fort där uti så länge det är hett, och lyftas av elden, sedan måste det stå stilla att det intet röres förrän det är stelt, sedan kan det skiäras sönder efter behag.
2 Den luten som av vispningen kvarblivit, kan slås på askan igen, så kan man andra morgon tappa den av, och den som och lakluten därtill, kan man koka såpa av, när man lägger fettet uti, skall man göra som tillförenne, att|22||59| man lägger så mycket som det tål, och när det har koka 3 eller 4 timmar, så att det är väl tjockt, så lyftes det av och blandas upp med rent vatten, det ökar såpa och gör honom bättre att den icke är så stark av lut, när den blir kall så är den god.