Lästext
Medel att bevara på sommarbete utsläppta kreatur från rovdjurs anfall. Ur Åbo Tidning N:o 48 1823
1 Man tager en gammal tackjärnspanna om minst ½ stops rymd, eller något större, smälter däruti ½ skålpund svavel, och när det är smält, lägges däruti 1 kvintin järnrost, som man förut skrapat av gammalt järn. Därefter ilägges småningom ¼ skålpund krut, under ständigt omrörande med en liten spade, till dess jäsningen övergår. Medan massan är het och väl uppsmält, islås tvenne jungfrur gott brännvin, då hon blir såsom ett slagg. Man sönderstöter sedan denne massa till fint pulver, lägger det uti en butelj, samt påslår 1 stop brännvin, ställer den i trenne dagar på ett varmt ställe och omskvalpar 2 till 3 gångor om dagen; varefter det är färdigt till nyttjande. Den yttersta försiktighet vid dessa lätt eldfängda sakers smältning och beredning är likväl nödig. Intet annat än koleld bör nyttjas och pulveriseringen måste ske med trädstöt.
2 Med luten som man härav erhållit, tvättas |31|kreaturen om halsen, över bogarne samt låren, och befrias de derigenom av vargarnas anfall och våldsamhet, även om de utan vallhjon äro på sommarbete utsläppta. Om vallhjonet därmed bestänker en yllehalsduk, samt nyttjar den under vallgången, så avskyr även rovdjuren att nalkas. Föl och får är även såsom frie för skada inberäknade när kuren anställes.
3 Försök av B:
4 Att en tät linnerimsa med insydd blandning av finstötte förenämnde ingredienser fuktade med brännvin, omlindad eller bunden kring kreaturets hals, tros vara lika verkande för ändamålet.
5 Nota Bene: Icke alldeles säkert för vargarnes tyrannerie om hösten; ty de knep en föl 1832.
|32|