3. Beskrivning huru bärviner i allmänhet göres

3. Beskrivning huru bärviner i allmänhet göres

Lästext

|9||5|

Beskrivning huru bärviner i allmänhet göres

1 Straxt efter sedan bären blivit plockade, stötas eller krossas de med en björkstöt i ek- eller goda grankäril, som ej giva smak, sedan pressas saften utur. Massan genom en påse av svanboj eller tätt linne fyrskaft. Om vinet göres av blåbär, lingon, tranbär eller rönnbär, eller sådana bär, som icke äro mycket saftiga, så kan man på den återstående massan slå litet vatten, som med stöten åter omarbetas, och så ånyo utpressas, vilken saft lägges till den förra.

2 Strax i början innan pressningen är fulländad, tages en eller par kannor must att efter den kvantitet man kan hava, som bringar till jäsning, antingen med vinsten, socker, jäst eller en bit färskt kött. Denna jäsande saft slås sedan till den övriga bärmusten som därav innan |10||6|kort börjar jäsa. Så snart saften något börjat klarna, så att en del stigit upp som en tjock flytande skum eller jäst, och en del satt sig på bottnet av kärilet, tunnas den straxt i väl sprundade ankare eller tunnor. Under ifyllningen aktas så mycket möjligt är, att varken den flytande jästen eller bottenjästen undföljer.

3 Följande är ännu angeläget att observera; att ju snarare man tvingar musten till jäsning, och ju fortare den utjäst, desto bättre bliver vinet, i annat fall kan det få en ättiksyra och bliva mindre spirituöst; att det bliver tunnat förrän jäsningen alldeles satt sig eller upphört; att jäsningen bör ske i öppet käril som endast täckes med ett kläde, att luften har fritt tillträde; att sedan det helt och hållit klarnat, som sker om 4 à 5 månader, skiljes vinet varsamt ifrån sin drägg och tappas på andra käril, som bör vara jämnt |11||7|fyllda, det bliver förr varken rätt gott eller tjänligt till transportering, men sedan ju äldre desto bättre.

 

 

    Måttenheter

    Faksimil

    Transkription

    |9||5|

    No 3. Beskrifning huru Bärviner i allmänhet göres.

    Straxt efter sedan bären blifvit plåckade, stötas eller krossas de med en Björk-stöt i Ek- eller goda Gran-käril, som ej gifva smak, sedan prässas saften utur. Massan genom en Påse af Svanboij eller tätt Linne fyrskäft. Om Winet göres af Blåbär, Lingon, Tranbär eller Rönnbär, eller sådane bär, som icke äro mycket saftiga, så kan man på den återstående Massan slå litet Watten, som med stöten åter omarbetas, och så å nyo utprässas, hvilken saft lägges till den förra.

    Strax i början innan prässningen är fulländad, tages en eller par kannor Must att efter den Qvantite man kan hafva, som bringar till gäsning, antingen med Vinsten, Socker, Gäst eller en bit färskt kött; Denna gäsande saft slås sedan til den öfriga bärmusten som deraf innan |10||6|kort börjar gäsa. Så snart saften något börjat klarna, så at en del stigit up som en tjock flÿtande skum eller gäst, och en del satt sig på bottnet af Kjärilet, tunnas den straxt i väl sprundade Ankare eller Tunnor. Under infyllningen aktas så mycket möijeligt är, at hvarken den flytande- eller botten- Gästen undföljer.

    Följande är ännu angeläget at observera; att ju snarare man tvingar Musten til gäsning, och ju fortare den utgäst, desto bättre blifver Winet, i annat fall kan det få en ätticke syra och blifva mindre Spirituöst: att det blifver tunnat för än gäsningen alldeles satt sig eller uphört: Att gäsningen bör ske i öpet kjäril som endast täckes med ett kläde, at Luften har fritt tilträde: Att sedan det helt och hållit klarnat, som sker om 4 a 5 Månader, skiljes Winet varsamt ifrån sin drägg och tappas på andra käril, som bör vara jämt |11||7|fyllda; det blifver förr hvarken rätt gådt eller tjenligt till Transportering, men sedan ju äldre desto bättre.