Lästext
Beskrivning huru bärviner i allmänhet göres
1 Straxt efter sedan bären blivit plockade, stötas eller krossas de med en björkstöt i ek- eller goda grankäril, som ej giva smak, sedan pressas saften utur. Massan genom en påse av svanboj eller tätt linne fyrskaft. Om vinet göres av blåbär, lingon, tranbär eller rönnbär, eller sådana bär, som icke äro mycket saftiga, så kan man på den återstående massan slå litet vatten, som med stöten åter omarbetas, och så ånyo utpressas, vilken saft lägges till den förra.
2 Strax i början innan pressningen är fulländad, tages en eller par kannor must att efter den kvantitet man kan hava, som bringar till jäsning, antingen med vinsten, socker, jäst eller en bit färskt kött. Denna jäsande saft slås sedan till den övriga bärmusten som därav innan |10||6|kort börjar jäsa. Så snart saften något börjat klarna, så att en del stigit upp som en tjock flytande skum eller jäst, och en del satt sig på bottnet av kärilet, tunnas den straxt i väl sprundade ankare eller tunnor. Under ifyllningen aktas så mycket möjligt är, att varken den flytande jästen eller bottenjästen undföljer.
3 Följande är ännu angeläget att observera; att ju snarare man tvingar musten till jäsning, och ju fortare den utjäst, desto bättre bliver vinet, i annat fall kan det få en ättiksyra och bliva mindre spirituöst; att det bliver tunnat förrän jäsningen alldeles satt sig eller upphört; att jäsningen bör ske i öppet käril som endast täckes med ett kläde, att luften har fritt tillträde; att sedan det helt och hållit klarnat, som sker om 4 à 5 månader, skiljes vinet varsamt ifrån sin drägg och tappas på andra käril, som bör vara jämnt |11||7|fyllda, det bliver förr varken rätt gott eller tjänligt till transportering, men sedan ju äldre desto bättre.