Lästext
Ett sätt att göra vinbärsvin utan tillsats av utländskt vin
1 Till vart ankare tages ett och ett halvt lispund plockat, och från stjälkarna väl rensade vinbär som stampas i en träså eller balja, var på slås så mycket vatten som överbliver sen ⅓ del är inkokat av 2 kannor, som ej får vara hetare än spenvarm mjölk då den påslås. Sedan det är sammanrört täckes kärlet med ett lakan och där ovanpå en skinnfäll eller filt, som med rep väl omsurras så att det fritt från luft, kommer i fullkomlig jäsning. Vilket |23|påstår i 4 dygn, sedan silas och kramas vinet upp genom en hårduk, och uppblandas med 16 skålpund stambaster eller annat grovt socker, samt sedan det är smält och sammanrört, öses genast i ankaret, står således i något rum, som antingen lindrigt eldas eller av folk bebos, varest det åtminstone blir ståendes 10 à 12 dagar: en eller p[a]r gånger om dagen öppnas sprundet något litet, på det andan får gå ut, emellan var gång täppes sprundet väl till, och så länge[?] man hör, då örat lägges till sprundet, någon susning, eller kokning, måste med sprundets öppnande fortfaras, fast än det skulle räcka längre än den förenämnde tiden; men sedan tillslås väl och överhartsas både sprund och svikhål, samt nedsättes uti källaren, där det ½ år till det minsta blir liggandes, men sedan avtappas på stället i buteljer, och är då färdigt att drickas, härvid iakttages noga, att ej dricka lägges i samma källare, som förorsakar ny jäsning, och kunde sönderslå ankaret. Detta vin kan göras av röda, vita och svarta vinbär, men av vita är bäst.
|24|