Om Runeberg­handskriften

1 Fredrika och Johan Ludvig Runeberg med familj flyttade till en större gård i Borgå i början på 1850-talet, gården vi i dag känner som Runebergs hem. Troligen började Fredrika Runeberg f. Tengström (1807–1879) ungefär samtidigt nedteckna recept och huskurer i en anteckningsbok. Det saknas exakta uppgifter om när det skedde, men senare anteckningar och tillägg från åren 1852 och 1853 stärker antagandet att nedtecknandet påbörjades de första åren av 1850-talet. Man kan föreställa sig att en större gård behövde ännu mer ordning. Familjen Runeberg hade dessutom utökats och blivit en relativt stor familj som bestod av äktaparet, sex söner, och tre eller fyra pigor. Gäster skulle regelbundet tas emot, något som hennes make Johan Ludvig Runeberg (1804–1877) var tvungen att göra som Finlands nationalskald. Anteckningsboken fungerar som ett stöd för minnet för mater familias. I dag förvaras anteckningsboken i Svenska litteratursällskapets arkiv.

2 Anteckningsboken återfanns på museet Runebergs hem i Borgå när det tömdes för renovering inför J. L. Runebergs 200-årsjubileum. Familjens bibliotek flyttades tillfälligt till SLS för katalogisering. Boken innehåller 112 paginerade sidor och verkar, förutom två blad, sidorna 7 och 8 samt 105 och 106 som saknas, ha bevarats i sin helhet.

3 SLS gav år 2003 ut Fredrika Runebergs anteckningsbok under titeln Receptbok (SSLS 652). Utgåvan bevarar Runebergs språk med återhållsam redigering, och erbjuder läsaren ordförklaringar och upplösningar för förkortningar. Utgåvan innehåller två inledande artiklar: En författarinna och hennes hushåll av litteraturvetaren Agneta Rahikainen och Fredrika Runeberg bland kokböcker och recept av Marketta Tamminen, som har skrivit i egenskap som intendent för Borgå museum.

4 Rahikainen lyfter i sin inledande artikel fram att: ”Receptboken är ytterst snyggt hållen, och har varken matfläckar eller flottiga fingermärken. Förmodligen var det bara husmor själv som använde boken, inte hennes kökspigor, och även om pigorna kunde läsa var inte Fredrika Runebergs handstil den mest lättlästa.”

5 Att Runeberg har gjort anteckningar för eget bruk kan man också se i ett recept som ”Mitt mjöd” vars beskrivning är kort: ”3 stop vatten till varje skålpund sött.” Hon förklarar inte ytterligare receptet, utan gör de facto bara en minnesanteckning om proportionerna. Vad gäller matrecept ingår middagsrätter, bakelser och sätt att förvara mat genom bland annat inläggning eller goda råd för praxis. I anteckningsboken ingår ett recept för ”Runebergsbakelse” som påminner om det vi i dag känner som runebergstårta. Två spännande recept har en engelsk rubrik: Roast Beef (sv. rostbiff) och Mins Pay (dvs. mince pie, sv. färspaj). Vidare finns här färgningsrecept, medicinska recept (dvs. frosskurer), trädgårdsråd och hushållsrecept för att till exempel bona möbler och bekämpa råttor.

6 I vissa recept nämns personer från Runebergs bekantskapskrets. Recept tillskrivs till exempel Albertina Öhman (1816–1885) och Mathilda Sirén (1817–1891). ”Lisettes pepparkakor” kommer troligen från Runebergs mors hushåll, från trotjänarinnan Lisette. Emma, som nämns i ett recept för brända mandlar, var troligen trotjänarinna hos Runeberg. Lena, som har gett upphov till ”Lenas gråfärg”, är oidentifierad.

7 I Runbergs bibliotek fanns tre kokböcker och en hushållsbok med råd och rön. Kokböckerna är Cajsa Wargs Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber, Carolina Weltzins Ny kokbok: eller Anwisning till en myckenhet nu brukliga Maträtters Tillredande och Margareta Nylanders Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen. Den fjärde hushållsboken är Allmän Hushålls- och Konstbok Eller Samling af utwalda Föreskrifter Til Hushållares, Handtwerkares, Konstnärers och Konstälskares tjenst, som är en översättning av C. A. F. Hochheimers tyska original. I sin inledande artikel kommer Tamminen fram till att de flesta recepten som Runeberg nedtecknat inte är sådana som förekommer i ovannämnda böcker. Hon nämner att recepten varierar något, kan innehålla avvikande ingredienser och proportioner eller göras om för större satser samt att vissa recept kan vara beprövade och därmed anpassade till familjens smak och behov. För en mer ingående beskrivning av vad man troligen åt i det Runebergska hemmet, se Agneta Rahikainens inledande artikel i Receptbok.

8 Pärmen, som mäter 167 × 108 × 10 mm, är överdragen med brunmarmorerat papper och sliten i kanterna och hörnen. Ryggen och hörnen är av brunt skinn. Ett blad samt pärmens rygg har lossnat. Anteckningsboken saknar titel. Försättsbladet är försett med en oval stämpel: ”Runebergs hem i Borgå”. I slutet av anteckningsboken finns ett register uppgjort av Runeberg.

9 Denna digitala utgåva av Fredrika Runebergs anteckningsbok innehåller en ny läsning där vi har tolkat enstaka svårlästa ord på annat sätt än tidigare utgivare. Recepten har fått lästexter i vilka vi i viss mån moderniserar Runebergs språk.

10 Se även etableringsprinciperna.