Lästext
Tvålkokning
1 I botten av tinan läggas 3 käppar åt ena leden, och åt den andra så tätt att mellanrummen utgöra lika bredd med käpparnas bredd. Därpå lägges en krans av halm kring kanten, så av skuren halm tvärsöver och sist ett kläde. Därpå blandas i en så 3 delar aska och en del kalk med 2 delar vatten. Röres väl om och öses med en spade på tinan. Detta upprepas så länge tills all aska och kalk blivit östa på tinan. Därpå öses kokande vatten på tinan till dess det står vid pass ett kvarter över askan, varpå tinan täckes väl och får stå vid|94||96| pass 1 ½ dygn.
2 Den starkaste luten utrinnas först och tages till exempel ett ämbar som böra vara så stark att ett ägg flyter men alltför stark lut är ej heller bra.
3 Den erhållna luten bör mycket snart förbrukas emedan den fördärvas av luften.
4 Till en del kåda tages 2 delar talg, kådan skäres först med luten, innan talgen ilägges.
5 Talgen lägges i grytan, därpå hälles till var mark talg ungefär ett stop lut, den tillslås småningom att man ser när man fått nog därav. Har man fått nog därav så är såpan genomskinlig, klar, brunaktig och låter draga sig i långa trådar. Boken kokar endast en halv timme, fru Öhman fyra timmar.
6 När såpan visar tillbörlig beskaffenhet|95||97| tillöses salt, drygt en öppen näve på talg marken. Provas i ett vinglas om det skiljer sig.
7 Efter saltets tilläggande kokas såpan ungefär en timma, då den får rinna genom silduk i ett trädkäril.
8 För att yttermera koncentrera tvålen tages den kallnad av luten och lägges i grytan, tillslås par ämbar svag lut vartill man blandat koksalt, ungefär 3 skålpund till varje ämbar, och låter massan koka upp. Skulle när man provar, den icke skilja sig, tillägges mera salt. Kokar till dess skummet icke mera visar sig som små utan som mycket stora|96||98| bläddror.
9 Den färdigkokta såpan öser man sen elden blivit släkt, från under luten, slår i formen varöver ett kläde blivit lagt, och låter den kallna.