14. Att brygga öl

Lästext

|6||6|

Att brygga öl

1 Härtill fordras gott malt; men som det bleve för vidlyftigt att omnämna huru gott malt skall göras utan jag vill blott nämna om själva bryggningssättet. Maltet bör gärna malas på handsten att vid egen tillsyn få det lagom grovt, det vill säga att några korn äro krossade och nästan vartannat helt. Då man om morgon börjar denna syssla sättes en stor gryta med vatten på elden till en tunna malt. Då blandas uti syftkaret lite vatten, så, det obetydligt bränner fingret och det övriga av vattnet i en så. Då hälles hälften av maltet i karet, och röres väl med händerna att det bliver genomvått, så hälles det övriga av maltet på samma sätt som det första, och ses noga efter att det blir genomvått över allt. Karet täckes med ett lakan – innan vattnet i grytan börjar koka utan ser ut som lervatten då tages par à 3 stävar av vattnet, hälles med mycken försiktighet i kring hela karet, i synnerhet i kring laglarne, och en annan arbetar med bryggroddet |7||7|så mycket möjligt är få det jämt. Dock skyndas som möjligt är med att täcka det snart att det ej får kallna mellan var gång. När det nu stått en kvarttimme eller något mera sättes ungefär lika mycket kokt vatten som förra gången och förfares på samma sätt. Karet bör nu överhöljas med mera täckelse än förut. På detta sätt fortfares småningom tills det bliver så mycket tunt att man kan få en gryta full därav, då det övriga öses i en så att det bliver helt tjock i karet när grytan kokar, öses allt i karet som väl omröres varje gång som redan förut sagt är. Då det som är i sån åter öses i grytan och då den kokar göres på samma sätt som förut. Om man behagar kan det ännu en gång itereras. Emellertid ställes råstorne som bör vara 2 större att det ej kommer för tjock på dem och därav tar fyra, även bör man ställa råståne så, långt ifrån elden att ej lågan kan värma någon del av dem – utan möjligt är kunna ställa dem under förster så är det kallare och ljusare som alltid blir en förträfflig sak att se väl |8||8|i detta som i allt fall här i världen. Botten på råståne lägges som vanligt är med trän som därtill brukas och skuren halm som sköljes förut, nu skall bottnet läggas med mycken försiktighet att det ej blir för tätt så rinner det ej, för glest åter blir det ej klar vört som är nödvändigt om ölet skall bliva klart. Detta beror av vana mer än av lärdom. Nu silas försiktigt så noga allt det klara man kan få med en halmkrans, en del i grytan det övriga i sån, så öses mäsken med mycken försiktighet på råskårne att ej halmen för någon del rubbas, ändorne täppes väl med halm att ej något får rin för än allt är på råstårne, så börjar man laka med den förr omtalta vörten litet i sänder helst med en slev över hela råsten. Det fordras även 2 grytor att få laka jämt. Dock så att det alltid rinner klart, grytan bör koka var gång man tar därav. När nu vörten är all, även det första ifrån råstnabbarne som aldrig är rätt klart; så |9|[fort]fares med kokat vatten på samma sätt tills par kannor mer eller mindre efter behag.

2 Nu till humlan. Den bör rätteligen dagen förut sållas ja även rensas ty det händer ofta helst då humlan köps, att maskar följa på köpet dock ej av minsta slaget, som härrör då humlan torkas i ria då säd är uppe, även därav då kålland finnes nära hummelgård.

3 Rätta proportion av humla bliver svårt att träffa efter allas smak. Det beror även av dess styrka, vanligen tages en god näva till var kappe malt. Sköljes och kokas i lite vatten, röres ofta om att den ej får brinna, kokar så länge då man med fingrarne stryker en stjälk och hon lossar väl. Då den sättes på bord att kallna. Varmed sedan råstnäbbare prydes som sättes efter hand i såarne som äro under råsstårne. Så snart man har en kittel runnen bör den kokas att den hinner kallna och man få sätta jäst uti; det skall koka så länge att det |10|väl skär sig. Då man fyller kitteln med så mycket kallt vatten som vört inkokat. När det kokat något mer än upp öses det bort. Av humlan delas till var kittel. Det mesta av humlan avsilas genom ett risfell. Då nu första kokningen är så kall att den kyler hand, ilägges god jäst, ej [?] då det väl jäser ökas efter hand det övriga av drickat i karet. Man kan även sist sätta ett halvt ämbar kallt vatten som bör jäsa upp innan det tunnas. I tunnan bör det få jäsa ut och sprundet sättes löst på; fylles efter hand på, att tunnan är rätt full då sprundet igentäppes som väl bör aktas på att det [ej] blir andlöst. Då det nu stått 2 à 3 veckor på tunna bör det ömsas på en annan som väl håller an[dan], när det stått 4 veckor bör det tappas buteljer det vore bäst att hava så många buteljer [att] allt kunde tappas på en gång, ty det sista är ej gott. Buteljerna böra vara väl torra sam[t] stå i varmt rum tills de föras i källarne [?] stops och tre kvarters äro lagomma, ½ stops äro för [små].

 

 

    Måttenheter

    Måttenheter

    Enligt 1665 års plakat och 1739 års förordning i Sverige.

    Rymdmått

    Flytande varor

    1 åm 157 liter
    1 tunna 125,6 liter
    1 ankare 39,25 liter
    1 fjärding 31 liter
    1 kanna 2,6 liter
    1 stop 1,3 liter
    1 kvarter 0,33 liter
    1 jungfru 8,2 cl

    Torra varor

    1 tunna 146,6 liter
    1 fjärding 18,4 liter

    Viktmått

    Viktualievikt

    1 skeppund 170 kg
    1 lispund 8,5 kg
    1 skålpund 425 g
    1 lod 13,3 g
    1 kvintin 3,32 g

    Järn- och kopparviktens system

    1 markpund (= lispund) 20 marker 8,5 kg
    1 mark (= skålpund) 425 g
    pund = skålpund eller lispund,
    även apoteksvikt, libra medicinalis
    ca 356 g

    Apoteksvikter

    1 liber 356,28 g
    1 uns 29,69 g
    1 drakma 3,71 g
    1 skrupel 1,24 g
    1 gran 61,85 mg

    Myntsorter

    1 daler 4 mark 32 öre

    Faksimil

    Transkription

    |6||6|

    At Brygga öl.

    Härtil fodras godt malt; men som det blefve för vidlyftigt at omnämna huru godt malt skall görras utan jag vill blott nämna om sjefva bryggninssättet. Maltet bör gerna malas på hansten at vid egen tilsyn få det lagom groft, det vil säga at några korn äro kråssade och nästan hvartannat helt. Då man om morgon börjar denna syssla sättes en stor gryta med vatten på elden til en tunna malt. Då blandas uti syftkaret lite vatn, så, det obetydligt bränner fingret och det öfriga af vatnet i en så. då helles hälften af maltet i karet, och röres väl med händerna at det blifver genom vått, så hälles det öfriga af maltet på samma sätt som det första, och ses noga efter at det blir genom vått öfver alt. karet täckes med ett lakan – innan vattnet i grytan börjar koka utan ser ut som lervatn då tages par a 3 stäfvar af vatnet heller med mycken försigtighet i kring hela karet i synnerhet i kring laglarne, och en annan arbetar med brygg roddet |7||7|så mycket möiligt är få det jemt. Dock skyndas som möiligt är med at täcka det snart at det ej får kalna mellan hvar gång. När det nu stått en qvarttimme eller någott mera sättes ungäfär lika mycket kokt vatn som förra gången och för fares på samma sätt. karet bör nu öfver hölljas med mera täckelse än förut. På detta sätt fortfares småningom tils det blifver så mycket tunt at man kan få en gryta full der af, då dett öfriga öses i en så at det blifver helt tjåck i karet när grytan kokar, öses alt i karet som väl om röres hvarje gång som redan förut sagt är. då det som är i sån åter öses i grytan och då den kokar göres på samma sätt som för ut. Om man behagar kan det ännu en gång itereras. Emellertid ställer råstorne som bör vara 2 större at det ej kommer för tjåck på dem och der af tar fyra äfven bör man ställa råståna så, långt ifrån elden at ej lågan kan värma någon del af dem – utan möiligt är kunna ställa dem under förster så är det kallare och ljusare som altid blir en förträflig sak at se väl |8||8|i detta som i alt fall här i verlden. botten på råståne lägges som vanligt är med trän som därtil brukas och skuren halm som sköljes förut nu skall bottnet läggas med mycken försigtighet at det ej blir för tätt så rinner det ej förgläst åter blir det ej klar vört som är nödvändit om ölet skall blifva klart. detta beror af vana mer än af lärdom. Nu silas försigtigt så noga alt det klara man kan få med en halm krans en del i grytan det öfriga i sån så öses mäskän med mycken försigtighet på råskårne at ej halmen för någon del rubbas ändorne täppes väl med halm at ej någott får rin för än alt är på råstårne, så börjar man laka med den förr omtalta vörten litet i sender helst med en slef öfver hela råsten. Det fodras äfven 2. grytor at få laka jämt Dock så at det altid rinner klart grytan bör koka hvar gång ma] tar deraf. när nu vörten är all äfven det första ifrån råst nabbarne som aldrig är rätt klart; så |9|[fort]fares med kokadt vatn på samma sätt tils par kannor mer eller mindre efter behag

    Nu til humlan. Den bör rätteligen dagen förut sållas ja äfven ränsas ty det händer ofta helst då humlan köps, at maskar följa på köpet dock ej af minsta slaget, som härrör då humlan tårkas i ria då säd är uppe äfven deraf då kålland finnes nära hummelgård.

    Rätta propotion af humla blifver svårt at träffa efter allas smak. det beror äfven af dess styrka vanligen tages en god näfva till hvar kappe malt. sköljes och kokas i lite vatn röres ofta om at den ej får brinna kokar så länge då man med fingarne stryker en stjelk och hon låssar väl. Då den sättes på bord at kalna. Hvarmed sedan råstnäbbare Prydes sam sättes efter hand i såarne som äro under råsstårne. Så snart man har en kittel runnen bör den kokas at den hinner kalna och man få sätta jäst uti; det skall koka så länge at det |10|väl skär sig. Då man fyller kittelen med så m[ycket] kalt vatn som vört inkokat. när det koka[t] någott mer än op öses det bort af humlan delas til var kittel det mästa af humlan afsilas genom ett risfell. Då nu första kokningen är så kall at den kyler hand i lägges god gäst ej [?] då det väl gäser ökas efter hand det öfriga af drickat i karet. man kan äfven sist sätta ett halft ämbar kalt vatn som bör gäsa up innan det tunnas. i tunnan bör det få gäsa ut och sprundet sättes löst på; fylles efter hand på, at tunnan är rätt full då sprundet igen täppes som väl bör acktas på at det [ej] blir andlöst. Då det nu stått 2 a 3 veckor på tun[na] bör det ömsas på en annan som väl håller an[dan] när det stått 4 vekor bör det tappas på bouteiller det vore bäst at hafva så många bouteiller [at] alt kunde tappas på en gång ty det sista är ej godt. Bouteillerna böra vara väl tårra sam[t] stå i varmt rum tils de föras i källarn [?] stops och tre qvarters äro lagomma ½ stops äro för [små]