Lästext
Att brygga öl
1 Härtill fordras gott malt; men som det bleve för vidlyftigt att omnämna huru gott malt skall göras utan jag vill blott nämna om själva bryggningssättet. Maltet bör gärna malas på handsten att vid egen tillsyn få det lagom grovt, det vill säga att några korn äro krossade och nästan vartannat helt. Då man om morgon börjar denna syssla sättes en stor gryta med vatten på elden till en tunna malt. Då blandas uti syftkaret lite vatten, så, det obetydligt bränner fingret och det övriga av vattnet i en så. Då hälles hälften av maltet i karet, och röres väl med händerna att det bliver genomvått, så hälles det övriga av maltet på samma sätt som det första, och ses noga efter att det blir genomvått över allt. Karet täckes med ett lakan – innan vattnet i grytan börjar koka utan ser ut som lervatten då tages par à 3 stävar av vattnet, hälles med mycken försiktighet i kring hela karet, i synnerhet i kring laglarne, och en annan arbetar med bryggroddet |7||7|så mycket möjligt är få det jämt. Dock skyndas som möjligt är med att täcka det snart att det ej får kallna mellan var gång. När det nu stått en kvarttimme eller något mera sättes ungefär lika mycket kokt vatten som förra gången och förfares på samma sätt. Karet bör nu överhöljas med mera täckelse än förut. På detta sätt fortfares småningom tills det bliver så mycket tunt att man kan få en gryta full därav, då det övriga öses i en så att det bliver helt tjock i karet när grytan kokar, öses allt i karet som väl omröres varje gång som redan förut sagt är. Då det som är i sån åter öses i grytan och då den kokar göres på samma sätt som förut. Om man behagar kan det ännu en gång itereras. Emellertid ställes råstorne som bör vara 2 större att det ej kommer för tjock på dem och därav tar fyra, även bör man ställa råståne så, långt ifrån elden att ej lågan kan värma någon del av dem – utan möjligt är kunna ställa dem under förster så är det kallare och ljusare som alltid blir en förträfflig sak att se väl |8||8|i detta som i allt fall här i världen. Botten på råståne lägges som vanligt är med trän som därtill brukas och skuren halm som sköljes förut, nu skall bottnet läggas med mycken försiktighet att det ej blir för tätt så rinner det ej, för glest åter blir det ej klar vört som är nödvändigt om ölet skall bliva klart. Detta beror av vana mer än av lärdom. Nu silas försiktigt så noga allt det klara man kan få med en halmkrans, en del i grytan det övriga i sån, så öses mäsken med mycken försiktighet på råskårne att ej halmen för någon del rubbas, ändorne täppes väl med halm att ej något får rin för än allt är på råstårne, så börjar man laka med den förr omtalta vörten litet i sänder helst med en slev över hela råsten. Det fordras även 2 grytor att få laka jämt. Dock så att det alltid rinner klart, grytan bör koka var gång man tar därav. När nu vörten är all, även det första ifrån råstnabbarne som aldrig är rätt klart; så |9|[fort]fares med kokat vatten på samma sätt tills par kannor mer eller mindre efter behag.
2 Nu till humlan. Den bör rätteligen dagen förut sållas ja även rensas ty det händer ofta helst då humlan köps, att maskar följa på köpet dock ej av minsta slaget, som härrör då humlan torkas i ria då säd är uppe, även därav då kålland finnes nära hummelgård.
3 Rätta proportion av humla bliver svårt att träffa efter allas smak. Det beror även av dess styrka, vanligen tages en god näva till var kappe malt. Sköljes och kokas i lite vatten, röres ofta om att den ej får brinna, kokar så länge då man med fingrarne stryker en stjälk och hon lossar väl. Då den sättes på bord att kallna. Varmed sedan råstnäbbare prydes som sättes efter hand i såarne som äro under råsstårne. Så snart man har en kittel runnen bör den kokas att den hinner kallna och man få sätta jäst uti; det skall koka så länge att det |10|väl skär sig. Då man fyller kitteln med så mycket kallt vatten som vört inkokat. När det kokat något mer än upp öses det bort. Av humlan delas till var kittel. Det mesta av humlan avsilas genom ett risfell. Då nu första kokningen är så kall att den kyler hand, ilägges god jäst, ej [?] då det väl jäser ökas efter hand det övriga av drickat i karet. Man kan även sist sätta ett halvt ämbar kallt vatten som bör jäsa upp innan det tunnas. I tunnan bör det få jäsa ut och sprundet sättes löst på; fylles efter hand på, att tunnan är rätt full då sprundet igentäppes som väl bör aktas på att det [ej] blir andlöst. Då det nu stått 2 à 3 veckor på tunna bör det ömsas på en annan som väl håller an[dan], när det stått 4 veckor bör det tappas buteljer det vore bäst att hava så många buteljer [att] allt kunde tappas på en gång, ty det sista är ej gott. Buteljerna böra vara väl torra sam[t] stå i varmt rum tills de föras i källarne [?] stops och tre kvarters äro lagomma, ½ stops äro för [små].