Lästext
Stämma, tippatauti
1 Säger man den hava som antingen med svårighet och mycket skärande i vattgången eller och alldeles intet kan låta vattnet eller urin.
2 Den mest förefallande hörer av sten, moderpassion och stenkolik, var vid och bör brukas vad som samma plågor anfört blivit, he[l]st det som väl stillar spasmerna och uppmjuknar gångarna, såsom te av kamilleblommor med essentia dulcis. Omslag av blommor och klistirer.
3 När den tillstöter av febrar är det ofta ett elakt tecken, då åderlåtning är gärna nödvändig, men om den endast där av att sjukdomen för starkt bryter sig genom uringångarna, så avhjälper det genom tillräckligt drickande av feberdryckare och feberdroppparna eller skörbjuggsessensen nyttjas.
|118|4 Härstammar den åter av oren sädflytning eller några där på följande sår, svulster eller värker, eller av andra sjukdomar bör det med läkarens råd avhjälpas.
5 Havande kvinnors är minst betydande ty den härrörer mest av fostres tryckning på blåshalsen och avhjälpes med kateter, den vid barnsängar häves med klyster eller kattostte. När skärningar vid vattenlåtandet märkes efter spanska flugors bruk som i rättan tid ej blivit uppklippta så drickes grynsoppa, av vilken varje stop blivit försatt med 1 lod körsbärskåda och 1 skedblad honning. För boskap tina [Ha: tjena] väl sönderstötta gullsmedar, men för folk brukas dylikt varsamt.