Lästext
Skörbugg, kärbuki
1 För den kalla är bäst morgnar och af[t]nar bruka i synnerhet vårtiden några veckor i sänder ½ kvarter skörbjuggsvin eller öl, av 1 skålpund god pepparrot, ½ skålpund tallstrunt och 3 à 4 lod sennablad|144||105| lyckt i en tennflaska digererat, 24 à 36 timmar med 6 kvarter franskt vin och 1 stop vatten eller 10 kvarter gott gammalt öl, eller nyttja dricka som jäsit med pepparrot, tallstrunt och litet löffelkr[a]ut med malört, treblad: eller nyttja saften av dessa 3 à 6 skedblad dagligen i dieten avhåller man sig från allt som börjat ruttna: försätter köttet med ampra eller förtunnade sallater såsom sommar- och vinterkrasse, dragon, bitter salfs, indianska krassknoppar och blad. Senap med mera, äter fisken med pepparrot istället för smör, söker på möjligt sätt genom rörelse hålla kroppen däven: samt lever snyggt i ren luft och på höjder.
2 Vid den heta skörbuggen lägger man primo till skörbjuggsvinet skotten av gran eller granstrunt istället för tallstrunt, hälften mindre pepparrot och sennablad tillsätter där med några nävar rågbrodd eller syra, samt diger[er]ar det med mjölkvassla: utväljer secundo syrlig kylande sallater med ättika,|106| och rätter av lingon, hjorthorn, berberis, gurkor, tran, körs- och stickel- eller vinbär, äpplen, nypon samt alla gröna växter och rötter utan bitterhet: såsom och tertio iakttager jämn men måttligare motion, helst då skörbjuggen är mer märglande. Ett teskedblad riven pepparrot, med ett kvarter söt mjölk och mjölkkuren, så av senvarm som kärnad mjölk, är här högst nyttig för klena kroppar.
3 Varest svullnad i benen och någon andtäppa därhos sig infinnes, där tages kärnespån av enträ till dekokt, och nyttjas med enbärsmos, saft eller vin av pallgräs, skörbjuggs kroppar kallat eller jungfrutvålen och löffelkr[a]ut jämte rättikor är och ett prövande medel i slika envisare fall, helst för dosta med jordrök, malört eller treblad försatt: då och vassla med mjölktistel, senap, och pallgräs kan brukas och rädisor eller rättikor av fetare eller slemfulla på maten ätas.
|145||107|4 Här bör man ej försumma att dagligen gurgla halsen och gnida tan[d]köttet med dekokter man invärtes brukar, ibland med ¼ ättika försättas. Jämför om tandvärk. Åderlåtning i början iblan[d] nödig. Så högt s[k]adligt som brännvin och punsch är, uti den kalla skörbjuggen: så synes den dock i den hetare intet [Ha: "litet"] kunna tålas. Helst det som med väl granskott eller strunt destillerat, samt efteråt med nytt digererat blivit. Barn stanna ofta för skörbjugg och vattenkräftan genom tuggor av skörbjuggsfulla.