Lästext
Sendrag, suonen wäta [Ha: "Weto"]
1 Tillstöter klena k[r]oppar. Då är bäst att stödja, eller emot med de andra där emot värkande senor: eller hellre att stå litet på den foten och med olja gnida den stramande senan långt efter, och sedan hålla den varm med harskinn eller en kudde, eller förbinda den med ålskinn. De som är heta där hos taga in, av det kylande eller antispasmodiska pulvret till natten, och de av moder eller mjältp[a]ssion besvärade, panacea fennorum, eller madagascar: eller preserverande droppar med essentia dulcis, eller smedbrännvinet.|102| Metmaskolja är och god, som och johannesoljan, med hälften ungerst vatten blandat till smörjning.
2 Att steka en fet gås fylld med krossade enbär, myror och myrägg, sedan under stekningen ihop samla det fett som av dryper, och när nödigt finnes smörja sig där med är rätt gott. För magra och å[l]derstigna i synnerhet fetlagda kunna endast med torr ylle eller linne gnida den stramande senan, vilja löshulta förut fukta med myrbrännvin eller sur äpplesaft, och litet urin, är det och gott. Att binda lemmen med silke eller ständig bära en ring av älgs klövar, eller gamla hästskor, är påfunnit mer för att roa sig än att hjälpa.