Lästext
Dieten
1 Vatten, olja, salt och jord, äro de fyra så kallade elementer meniskokroppen består av.
2 Man bör ej äta utan att vara hungrig, en ung mer än de gamle, vilkom fastande och återhåll mer gagnar än dem växandom, maten som förtäras bör nyttjas med lediga sinnen utan bekymmer och sorgeliga tankar, den bör väl tuggas, på det under tändernas förrättande malning, saliven må så mycket bättre därmed inblandas, och det tuggande dess bättre sedan av magen förvandlas till gagneliga, och med vår kropps konstitution överstämmande vätskor. Det som nyttjas och nersväljes, bör ej heller vara hett därest körtlar och Kerkrings valver icke skola obstrueras och hopkrympas.
|18|3 Friska kunna väl stilla appetiten med all mat, dock utan å[t]skilnad. Ju skadeligare, skarpare och starkare spisen är dess mindre bör där av nyttjas, helst om rörelse ej är där hos, icke heller bör man göra starka mål på en gång utan hellre äta oftare. De starkare 2 men arbetare och klena 3 à 4 gånger, så tillika lagande att den spis man förut njutit kan fullkomligen hinna smälta innan man börjar nästa mål, den som ej har stark rö[r]else och klen tål ganska litet starka rätter, där emot kan en i sta[r]k rörelse stadd, och av stark natur mer och utan lägenhet tålat.
4 Många rätter böra ej tillsammans blandas helst av klena och frossare, ty de bliva svårare förbytte till sund föda än den hårdaste spis ensam förtärd fast till överflöd: ja långt svårare äro de för magen att smälta, än det för ögonen vore att se de samma på tallriken till hopa blandade. Men vill man anteligen nyttja flere rätter på en gång: så utväljes sådanna som utan skada|101||19| kunna sammanblandas till exempel syrliga frukter passa väl ihop med kött, och fiskrätter som och efteråt, med ost, men gärna med starka mjölk och äggrätter brynt fett förlikes ej såväl med vädergivande saker uti en av syra plågat mage, som med sött vin och rötter, som med gryn och mjöl och mjölkaktiga sammanblandningar väl förlikas göra nog olägenheter, om de med illa faren fisk nyttjas. De som älska kokt strömming med rötter böra nyttja den rätten med ärt- och icke med haversoppa.
5 Fisksorter och kötträtter, som fordra ättika, passa sig och bäst med ärtsoppa, vilket då minst giver väder. Nyttjar man stark födande spis och drick, såsom köttmat och viner: så bör den gärna utspädas med andra så mycket mindre födande om kroppen rätteligen skall underhållas. Häldre bör man börja måltiden med en tunnare än med hårdare och starka rätter, som för magen äro svårare att smälta.|20| Dricka bör man ymnigare, väl dubbelt emot det man äter om spisen är hård, och det såväl under måltiden som strax där [efter] men sedan åter ej förrän efter några timmar. De som ej tålat under måltiden böra dricka dess tillräckeligare tredje och fjärde timman där efter, eller en à två timmar för nästa mål ty närings saftens ystning, väderplågors uppretning och kruditeters samling i magen etcetera förekommas där med jämte motion säkrast. Dryckningen bör och under måltiden vara svagare än sedan, samt starkare vintertiden än om sommaren. Då den behöves ymnigare, med mindre skada kan man överflöda i dryck, nämligen mindre hetsande än i mat: dock böra svampaktiga kroppar här utinnan ock taga sig till vara: mjuk[t] bröd smälter långsammare än hårt.
6 Mjölk är den naturligaste spisen för magen lättast att smälta. Och för kroppen i gemen, den sundaste när den [är] färsk och ej till överflöd eller samman|102||21|kokad nyttjas ej heller med annan otjänlig spis samman blandas: tjänar intet frossare. Kärnemjölken är mindre födande, och mer kylande, tjänar bäst dem som till het skör buk inklinera.
7 Kött och fisk äro i bland allt som förtäres mest födande, hetsande och rörande, helst sedan de stått någon tid eller blodet fått väl avrinna. Köttet är ändock mer hettande än fisken, dessa i från bloden friare, om måtteligen kokade, äro lättare smälte och nyttigare än brynte genom stekning, som utan smör på koleld anställd är långt sundare, än vad som med bara fett i gryta eller panna genomrostat blivit. Alltväl kokt kött är av all köttspis senast att ruttna. Fläsk och svinkött minskar utdunstingen fordrar starkt bröst om det skall bytas i god mod, och gör elakt var i sår. Färskt kött är rörligt och nog hårt smält för den som sitter mycket, och har elak mage. Tranaktigt kött till exempel att sjöfågel, så den vilda som den tama och all skinn fisk, är mer hårdsmält.|22| och mycket rörligare: men välbultat oxkött långt sundare: fågel och alla jagade djur räknas för smakligare än sist nämnde: men som de fly[g]a med mycken force. Hava i propo[r]tion med kroppen större rörelse, än andra djur samt följakteligen äro mer fallne till röta, och som deras blod ofta stannar i köttet, och de förvaras ofta länge innan de nyttjas så ser man ej annat än att de för sjuka, så väl som för många friska äro långt osundare, än kycklingar eller mört oxekött ty de heta mer än annat kött och giva starkare vätskor, helst späkade och stekte, samt tjäna således mer för bleka än dem som för hetsig och rötaktig blod äro besvärade, heta naturehler, blodfulle, och de som liten motion hava men lika fullt vilja göra fulle mål böra ej äta mycket kött heller nyttja rökt med grönt jord eller skalfrukter för satt såsom de där väl stilla hungern, men gifva mindre blod och sundare föda. Kärnfrukter och liten tillsatt av söta viner: Dess bättre underhålla de hälsan och|103||23| umd [Haartman: "undgå"] plågade värker och sjukor, samt kunna vara vid glatt och muntert humör, vilket även är mer än alla jordiska skatter.
8 Sockret har i senare tider mycket kommit i bruk, för bess behagliga sälta. Att det även som russin löser slem, finner var och en, som man om morgonen litet tager i munnen: tåls ej heller av maskar: att mjölken ej heller får ysta sig, eller dess olja skiljas i från den samma.
9 Och att föl[jd]aktligen detta tjänar, såsom en såpa, skönjes. Om litet socker blandas till mjölken vid kärningen, då det hindrar smörets avskillning; till dess alunblandat vatten slås där i bland. Tillika är det såsom salt något kylande, och således icke allenast i anseende till såpaktiga ämne till dryckernas uppehållande och blandade med andra kroppens vätskor tjenligt, utan även med söt, kylande och oljaktiga eller lindrigt födande ämne, nyttigt i febrar, för magra, å[l]derstigna, och styvande kroppar:|24| Måttligt brukat är det alltså ej skadligt, om icke för tänderna. Där emot missbrukat är det slappande såsom inhämtas kan av dess värkan på gamla, styvande kroppar.
10 I anledning här av säges sockret vara slemmande, spännande och rötande, och bör därför av barn och ungdom av dessa fetlagda, samt klena, slappa och löshulta kroppar sparsammare nyttjas om det ej efter hand skall vara en verklig orsak till människesläktes årliga försvagande i våra nordliga länder. Kryddorna som brukas på mat värma, hetsa magra samt hos de heta bränna, och befordra röta, calmus, pimpinella, angelica, dosta, kummin, nejlikerot etcetera allehanda slags lök som tjänar bröstet, magen och njurarna etc kunde hos oss nog göra fyllest, när värman är digestion, där hos underhålles med öl eller svagdricka. Vattendrickande gagnar rätt få här i Norden. Om man ej är dess hetare och raskare, och det ej nyttjas sommar tid, eller med vin försättes; ty drycken bör ej allenast tjäna oss för oss att stilla törsten|104||25| och upplösa sega samt skarpa vätskor, utan och under k[r]oppens uppvärmande och stärkande, att befrämja vätskornas lopp, och bibehålla oss mot kölden. Välkokat dricka är till detta ändamål det bästa.
11 Öl kallat, föder, laxe[r]ar samt söver, och värmer långt mer än brännvinet, som rätt att säga, i början retar litet fibrerna, men sedan kyler, ystar mag- och symfaiska vätskorna och gör dem slemmiga följakteligen minskar digestion, befordrar flem[?] och förtager appetiten; samt missbrukat åstadkommer polyper, obstruktioner, blek hy, vattusot, slött och dumt huvud samt förklenar och minskar avföda. Viner eller jästa muster befordra matsmältningen, uppmjuka värma och styrka och hava sin nytta för ålderstigna, samt vid rörlig och hård spis när de äro goda och oförfalskade och måttligen brukade, men missbrukade förstöra de av själa livet.
12 Kaffe befodrar degestion, avsöndringen muntrar, förtager i bland huvudvärk och rus samt darrande lemmar.
|26|13 Tobaks rökande sparsamt nyttjat, helst om mornarna, upplöser, öppnar spott körtlarna och stolgången stillar kolikplågor, uppretar blodets gång, och eftertankan, samt omsider söver somliga. Däremot missbrukat, utlockar det för mycket saliven och förstörer, utom själva matlusten. Döver, gör huvudvärk samt kroppen med slag eller sömnsjukor etcetera disponerad.
14 Jäm[n] rörelse är det allra bästa medel för alla, helst för bleka och fylliga, att styrka och förokomma samt driva onda samlingar utu[r] deras k[r]oppar med. Den som bliva stark skall hava stark mat, god och jäm[n] motion, samt måttlig vila = en starkare rörelse för måltiden eller några timmar efter den bästa och aptiten för nyas. När man blivit svettig är kall dryck ganska farlig och s[k]adelig, helst om motion ej fort sätter.