Lästext
Rosen, ruusu
1 Ansätter en hastigt utan föregången illamående. Snarast fattigt folk, skörbuksfulla snart altererade och något fylliga kroppar. Den som för haft dem, bliver upphetsad, förargad, eller altererad, och får där på rysning den kan vara tämmeligen viss om att få rosen, vilken snart röter sig med någon brännande hetta, och värkande rodnad, utan bultning någonstädes i huden, helst på fötterna eller i ansiktet, vilken rodna vid tryckandet med fingren, väl vitnar, men efter tryckningen, strax tager sin förra rodnad an, samt där hos uti bläder rosen är med små vattenblemmor anlupen.
2 Den botas säkrast med svettdrivade medel invärtes och med torra fördelande omslag, utvärtes på rodnan, med fotvatt och senapsdeg, under fotbladen kan den och drivas ifrån ansiktet till fötterna. De tjänligaste svettmedel här i äro preserverande dropparne till 30 à 40 i sänder, med 30 av feberdoppparna uti ölostvassla: eller en matsked flädermos:|139||95| Eller tran och enbärsmos vardera halvt skedblad: eller mos av svarta vinbär: eller 1 kvintin teriak, eller kamferpulver, med någon feberdryck eller te av fläder, eller älggräsblommor eller dylikt.
3 Allmänheten brukar och med nytta 10 droppar russ, eller som är det sam[m]a björkolja, av trät med nävern och något getpors, såsom enolja i gryta med hål i bottnen ovan tilltäppt, bränd: eller lika mycken bränd olja av en, ask, ben etcetera eller [s]korstens sot: eller ett bösseskottkrut, eller Hjärnes testament, med varmt dricka, eller en sup brännvin tagit. Det så kallade Silfverbergs Pulfver, som består av aloe, myrrha, kanel vardera ½ lod. Mastix, gul sandel, nejlikor, muskotblomma och röd bolus, vardera skålpund ⅓ kvintin till en rågad tesked, är och gott att svettas på, he[l]st för [k]alla natureller.
4 De bästa utvärtes medel äro fläder och kamilleblommor, stor näbsgräs[Ha: Storknäfsgräs], kattost, durcamara[Ha: Daturae], kungsljus och bolmörtsgräs. Bondbön ärter eller havremjöl, torra, värmda med litet kamfer blandade, och antingen omslag nu på bara rodnan, eller för ut i linnepåsar insydda.
|96|5 Torr hampa, eller gamla upp revade tjärtag, drev kallat, eller ett stycke jaktläder, eller att strö sotblandad krita på hampa och påbinda eller fläka en levande höna, eller råtta och strax binda på den, eller varm hästgödsel på, äro alla påliteliga medel: även att låta iglar suga kring själva rodnaden, eller med torr mjöl och litit muskot, eller stötta alelöv med malört blandade, och torr krita och bandhunds ull[Ha: "Bandhundsmull"] för bindat. Silvergiltsalva med 4 à 6 gånger så mycket fin galmeja, och litet vaxolja, är och säkert medel, och att förbinda rosen med brännvinsblandad kalk, blyvit på blött papper är och nyttigt. Men rosen tål hartsiga och oljeblandade saker.