Lästext
Pesten, rutto
1 Man bör i så beklageliga tider uppehålla sig på höglänta berg och sandmarker, helst på landet, där blåst och svavellågor kunna rena, och inga rötande kärr eller vikar, eller folks myckenhet kan så lätt skämma luften: underhålla ständig eld, så på marken som eldstäderna, till luften och rummens renande. Röka boningsrummen med rökpulver, enbär eller ättiksånga. Näver, socker, tjära, malört, tobak, krut, avhålla sig och sitt husfolk ifrån onödigt umgänge med främmade. Iakttaga renlighet i hela huset: beströ avträden, utan med katek och granris, ej gå till dem utan tobakspipa såsom ett gott preservativ för dem som ej missbruka samma vara, då tobaken och med cascarilla, lavendel, eller körsbärsblad kan försättas. Icke i synnerhet om morgnarna utgå innan man ätit n[å]gra enbär eller flädermos på bröd.|136||89| I stället för smör, eller smörgås med vinruta, eller vänderot, och ett glas vin eller bröd [i] pestättika doppat eller intaget madagascar, smedjebrännvinet, preserverande droppar, Hjärnes testamente, eller par vitlöksklor; vid umgånge besynnerligen med sjuka ej vara för sagd: ty där av bliver kroppen benägnast att åt sig supa främmande dunster, utspotta den spott som under talandet och vistandet hos sjuka eller misstänkta samlas i munnen: då bestänka näsduken med pestättika och lufta på och då som eljest om morgnarna och dagarna tugga pomeransskal samt när man åter hemkommer, i synnerhet från sjuka, skölja munnen med ättika, och vädra eller köka [Ha: "beröka"] kläderna. Den som i pesttider får stark huvudvärk, med svindelaktig äng[s]lan och invärtes tyngd, oror och matthet, han bör anse sig såsom den där strax bot bruka må! Märkes äckel, så tage strax något som befordrar uppkastning; eller om det ej tåls, ett laxativ tagande till natten 40 à 50 preserverande droppar till att svettas på|90| med varm ölostvatssla. De följande dagarna tagas feberdropparna eller mixtura simplex, 50 i senders 2 à 6 gånger om dagen. Uti feberdrycken med tranbärsmos och pestättika uti dieten gör den bäst, som undflyr lutfisk, ät sparsamt kött, men i synnerhet aktar sig för förlegad fågel och gamla ägg, utväljer spis av grönsaker, syrliga frukter, och litet vin, jämte gröt av rökt kött och rötter, samt soppor med mejram, rosmarin, salvia, persilja, lemoner, exempelvis och tillräckligt bröd, eller nöjer sig med salt fisk, som ej är skämd, och bröd, rensköljer munnen efteråt med vin eller ättikeblandat vatten, samt i övrigt inrättar levnaden efter diatereglerna. Te av [...] sötblomster, vinruta, skordium är i sådanna tider det bästa.