Lästext
Lungsot, tävytauti
1 Den som får honom före det 20 året, lever sällan över det 30:de. Den tillfälliga som ofta börjas efter det 30:de hindrar ingom att komma till någo[r]lunda hög ålder när de leva diatetice, på en sund ort, med lediga sinnen: och i god tid taga sig till vara för allt vad som åstadkommer löpnad och för hetsig blod, eller eljest kan befordra den samma.|123||63| Emellan det 17 och 24 åldersåret emot det människan kommer till sin tillbörliga växt och naturen ej mer tarvar så mycket närande vätskor. Till att förekomma alla svåra följder härav, bör dessa i sådant fall öppna ådern, helst på foten, och det 2:ne gånger om året, iakttaga nattron på hårda kläder, välja sig sådant levnadssätt, som medgiver ständig vistandes i fri och från all smitto eller stank renad luft, helst på landet. Lämna köttmat, dämpa älskogslusten, lämna viner, och feta saker och annan mycket födande spis; i det stället nyttjas sådan föda, som fordrar ymnigare stolgång, till vilket behov, utom kålrötterna och alla andra vegetabilier, höstrovorna[Ha "hötrova"], det är rovor som [...] i en fjeling[Ha "fjerding"] eller jordgrop medelst glödande stenar varvtals lagda och blandade samt|64| överst med bladen och torv väl tilltäppta och sjudna, eller och i en gryta lyckt med vatten kokade blivit, till dess allt vattnet in kokat och rovorna på botten blivit svedda, äro ganska goda, såsom de där tillika giva milda vätskor och bryta skärporna i bloden.
2 De som genom blodspottning eller håll och sidostyng fått försvagade lungor och bröst, böra vara varsammare, och undvika sådanna tillfälligheter, som kunna uppväcka recidiver, och för den skull ej försumma åderlåtning, i början av våren och hösten, bibehålla k[r]oppen vid jäm[n] måttlig värma, transpirations och stolgång, ej sitta lutande emot låga bord, ej med skrivande och sjungande etc för mycket tvinga andedräkten, och genom ridande samt kina etc åter stärka k[r]oppen och bröstet.
3 Är någon mycket benägen till bockhostan, eller efter håll och sidostyng fått böld etc eller eljest fel i lungan.
|124||65|4 Så brukas kyrvelvatsla och hötrovor. Helst med tussilagoblad hötade, 2 nävar sönderskuren isop, åkermönja, krusbärsblad, gullris, vardera handfull. Vinterruta[Ha: vinruta] en nypa sockerkandi. Lakritsrot, raspat hjorthorn, vardera 4 lod, vit honing ½ skålpund. Krossat anis 2 lod, och vatten 3 stop. Kokas i en tillskruvad tennflaska i en kokande vattengryta till dess inne mot hälften in kokat, silas och förvaras i buteljer och nyttjas till ⅙ kvarter mornar, eftermiddagar och kvällar.
5 Tage man frisk ung komjölk, kokar den över lindrig eld, utan att anbrännas till dess den bliver torr, tager därav sedan var morgon och eftermiddag 1 skedblad, sönderkramar den väl i ett kvarter vatten och silat dricker detta dagligen i stället för te och annan dryck, jämte en tesked av johannesolja, är det rätt gott. Ostvatsla av friskt löpe, gurkor och färsk kärnmjölk till daglig spis och tjärvatten med vörtsirap försatt är och nyttig.
|66|6 Att förvara fötterna, så att man bliver våt och därpå kall, bruka till den ändan tagelsockor i stövlarna, ej vistas ena stunden i hett rum; ej dricka när man är het, ej heller viner, utan bliver vid gott att dricka, eller te av isop.
7 Den vid hosta nämnda millefoliidrycken och hötrovor, och kokta kålrötter. Dessutom att nyttja öl och bröd. Ärenspris och johanneblommor med litet anis. Lapparna bruka grankåda med ostolja = björklövste och mineralvatten med mjölk.