Om Roslin­handskriften

1 Handskriften består av sammanlagt 280 blad, som har bundits om i svart läderband troligen vid mitten av 1800-talet. Handskriften ägdes då av Viktor Mauritz Roslin, som hade fått den av sin faster Josefina, och den har sedan dess förblivit i släktens ägo. Handskriften är paginerad, utgående från folie snarare än sida, med vissa avbrott som inte är alldeles enkla att förklara. En del blad är avgjort betydligt nyare (sannolikt 1800-talet) och de saknar helt paginering. De nyare bladen är huvudsakligen införda så att de kompletterar den äldre ordningen, i enlighet med pagineringen, men det finns undantag. Sidstorleken är 15,5 × 8,7 cm och bokens tjocklek inklusive pärmar 4,7 cm.

2 Handskriften har varit i aktivt bruk vid tre olika skeden, under tre olika århundraden.

3 Det första skedet var vid mitten av 1600-talet och handskriften torde då ha varit i familjen Thorwöstes ägo. Peter Thorwöste (d. 1659) ägde järnbruket i Antskog, och började uppföra en kyrka på orten. Vid hans död tog hans synnerligen driftiga änka, brukspatronessan och affärskvinnan Elin Såger (1614–1669), över ansvaret för kyrkan. Roslinhandskriften inleds med ett upprop för den kyrkan, som hade blivit brandskadad och därför var i stort behov av en reparationsfond. Uppropet följs av en stambok – vilket under 1600-talet var ett vanligt sätt att samla in medel för kyrkan – med ett inledande register.

4 Det andra bruksskedet var vid mitten av 1700-talet då handskriften har varit i Anders Cajaléns (1725–1789) ägo. Cajalén var vid tiden amanuens vid akademin i Åbo och notarie, och han var också verksam som bokauktionshandlande. I den föreliggande handskriften har Cajalén låtit samla bland annat skuldsedlar från personer som lånat pengar och kvittenser över försålda böcker. Flera av dessa är skrivna och undertecknade av andra än Cajalén och representerar således många olika händer. De yngsta anteckningarna som kan knytas till Cajalén är från 1766. Sannolikt har manuskriptet kommit i Cajaléns ägo via en bokauktion år 1749, då fysikprofessorn Johan Thorwöstes (1680–1750) böcker auktionerades ut. Johan Thorwöste var sonson till Peter Thorwöste och Elin Såger.

5 Recepten som ingår i Historiska recepts utgåva hör till handskriftens tredje bruksskede. Handskriften var då i Hans Henrik Roslins ägo.

6 Troligen har handskriften gått från Cajalén till Roslin på ett mycket liknande sätt som den först hade kommit till Cajalén, nämligen via bokauktionerna i anslutning till akademin i Åbo. Förutom recept gjorde Roslin anteckningar om såväl familjetilldragelser som internationella händelser. Han har också skrivit av några psalmer och flera gånger kommenterat små och stora händelser vid akademin i Åbo och andra lokala platser. Det finns inte någon klar logik i vad han har valt att inkludera och det verkar som att han ibland inte har använt handskriften på flera år.

7 Recepten i Roslin är uteslutande medicinska och går tillbaka på en förlaga, nämligen Johan Haartmans Tydelig underrättelse, om de mäst gångbara sjukdomars kännande och motande, genom lätta och enfalliga hus-medel; samt et litet res- och hus-apothek; dem til tjenst, som ej hafwa tilfälle at rådfråga läkare. Boken kallas allmänt Haartmans Läkebok eller Haartmans Hus-Apothek och Roslin har använt sig av den andra upplagan från år 1765. Att beteckna recepten som huskurer, i likhet med de medicinska recept som finns i de flesta andra hushålls- eller recepthandskrifter, är en smula missvisande eftersom recepten representerar den senaste medicinska kunskapen under 1700-talets andra hälft. Recepten är i princip kopierade i alfabetisk ordning, men Roslin har gjort vissa uteslutningar och andra förändringar i ordningen från förlagan.

8 Beträffande receptens innehåll har Roslin ofta gjort mycket stora ändringar i jämförelse med Haartman. Vid flera tillfällen har han utelämnat ord så att betydelsen helt har förändrats eller skrivit ett ord som fonetiskt liknar förlagans men betyder något helt annat. Huruvida han har gjort dessa ändringar med lärd medvetenhet är oklart. Roslin har också ofta gjort så grova förkortningar i sina avskrifter att det har varit mycket besvärligt att avgöra vilka partier som hör ihop.

9 Vid etableringen av Roslinmanuskriptet har därför större redaktionella ingrepp gjorts än i många av de andra receptsamlingarna i utgåvan. Detta gäller i synnerhet lästexten eftersom Roslins förkortningar, uteslutningar och felskrivningar i kombination med hans mycket flexibla bruk av interpunktion och diakritiska tecken ofta har resulterat i recept som saknar innebörd. Där man genom Haartman har kunnat sluta sig till vad Roslin sannolikt har menat har interpunktion infogats tyst och ord eller bokstäver inom hakparentes. Där Roslin har använt helt andra ord har en referens till Haartmans ordval infogats inom hakparentes om det har haft betydelse för förståelsen av texten. Där bokstäver, ord eller hela meningar saknas eller har förändrats men resultatet likväl är ett begripligt recept har Roslins text återgetts som sådan, även om ändringarna har gjort att receptet går stick i stäv med förlagan.

10 Exempel på det sistnämnda är när Haartman har ordinerat Essentia Dulcis för dövhet som är ”med ringande i öronen” och Roslin har gjort samma ordination när dövheten är ”av rinnande öronen”. Ett annat är i receptet på medel mot flen, där Haartman har ”pulvret med syra med ⅓ rabarber till par teskedar förmiddagen” och Roslin ”pulvret emot syra med ⅓ rabarber till par teskedar för middagarna”. Trots att Roslinhandskriften vilar på en förlaga är den alltså att betrakta som en helt egen text.

11 Andra redaktionella ingrepp:
w och v har konsekvent återgivits som v

12 Faksimilen i utgåvan återger inte hela handskriften, utan endast de sidor som innehåller recept.

13 Handskriften har utförligt beskrivits av Britt-Marie Villstrand och Nils Erik Villstrand i en opublicerad text år 2020.

14 Se även etableringsprinciperna.