Lästext
Att sylta plommon
1 När plommonen äro så stora som de bli, innan de börja mjukna, plockas de av trädet, de gröna sorterne äro de bästa, gula och röda gå även an. Man ser noga efter att de ej äro fläckiga eller kådiga. Stjälkarne tages ej av. Man sticker plommonen med en nål rätt tätt. Sedan sättes en kittel på elden med så mycket sjövatten man tycker. I vattnet slås en god handfull lyneburgersalt, när det kokar upp, lägger man plommonen däruti, samt lyfter kitteln |31|av elden, lägger en serviette fyradubbel ovanpå plom[m]onen i kitteln och låter dem ligga i vattnet tills de äro väl mjuka, då man med syltsleven tager dem varsamt upp och lägger dem i ett durkslag att kallna. När de äro väl kalla läggas de ordentligen i en kruka; man tager så mycket socker man tycker behövas, och kokar sirap av, som skall vara något tjock, och tillräckligen, att det står väl över frukten. När sirapen är kall, slås han i krukan på plommonen. Då det har stått tills sirapen börjar bli tunn, häller man den varsamt av och kokar upp honom och när den är kall, slås den åter på frukten. NB: om sirapen är sur lägges ett stycke socker däruti och slås litet vatten därtill när han andra gången kokar upp. När sirapen åter börjar bliva tunn, förfares på samma vis, när det kokat upp, skummas den; plommonen läggas i och kokas till de bli mjuka, klara och gröna. Man lagar så att de ha gott rum att koka. Sedan tagas de upp och läggas på durkslaget att kallna; lägges sedan ned i burken och när sirapen är kall, slås den på plommonen, som då äro färdiga.