Om Geringia­handskriften

1 Geringiahandskriften har anor från östra Nyland men hör numera till Jakobstads museums samlingar. Handskriften är skadad och särskilt läderryggen är delvis helt söndersmulad. Den har förstärkta läderhörn och melerad pärm i rött, brunt och blått vågmönster. Pärmen mäter 19 × 12 cm och inlagan är 18,6 × 11,6 cm. Handskriften består av 54 folier, varav flera är tomma. Folie 16 är utrivet men verkar ha varit tomt. Av de 53 recepten är de allra flesta praktiska recept på infärgningar, vatten och bryggeri. Det sista receptet i handskriften, ”Brygd på en tunna malt”, slutar mitt i en mening, vilket indikerar att de sista sidorna i boken saknas.

2 På handskriftens första sida anger Catharina Charlotta Geringia att hon har upprättat denna Färg- och Kook-Bok i Abborfors den 8 oktober år 1753. Catharina Charlotta föddes år 1739 som dotter till den i Danzig födda Susanna Charlotta Christiernin (1714–1757) och Erik Geringius (1707–1747). Hennes far var präst och strax efter Catharina Charlottas födelse blev han komminister i Jakobs och Johannes församling i centrala Stockholm, där han var mycket väl ansedd. Erik Geringius var också en mycket duktig grafiker, som bland annat är den som graverat den så kallade Tillæi karta – den första generalkartan över Stockholm och malmarna – år 1733 och berömda porträtt av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika.

3 Efter faderns död gifte modern om sig med posttjänstemannen Nils Gustaf Duncan (1711–1771). Nils Gustaf Duncan levde långt ifrån det stillsamma liv som Catharina Charlotta verkar ha haft under sin yngsta barndom. Duncan var född i Moskva och var bland annat i tjänst som tolk och translator i slutskedet av Hattarnas krig mot Ryssland år 1743 och därefter var han spion åt den ryske baronen Johann Albrecht von Korff (1697–1766), envoyé i Stockholm.

4 Duncan utsågs år 1748 till postmästare och postdirektör i Abborfors – en tjänst som i praktiken innebar att han genom att övervaka såväl resande som postgång gjorde poststationen i Abborfors till en knytpunkt för svenskarnas kontakt med Ryssland. Det var hit som lilla Catharina Charlotta också kom, senast som 12-åring år 1751 då hennes första halvsyster föddes.

5 Catharina Charlotta var alltså bara 14 år när hon upprättade sin färg- och kokbok, med en så prydlig hand att hon måste både ha fått skolning och ha ärvt sin faders känsla för grafik. Endast 15 år gammal gifte hon sig 1754 i Strömfors med den då 40-årige Johan Gabriel Silfverskiöld (1714–1784), en militär som tillhörde det Hessensteinska regementet.

6 Vad som hände med Geringiahandskriften efter Catharina Charlottas giftermål är oklart, men hon torde i enlighet med tidens tradition ha lämnat föräldrarna och följt med sin nye make. På titelsidan finns ett sigill med den Silfverskiöldska ättens friherreliga vapen, vilket starkt antyder att hon tagit med sig handskriften. Johan Gabriel Silfverskiöld hade rötter i den svenska västkusten och det Hessensteinska regementet var förlagt till Göteborg och Silfverskiölds hemtrakter. Delar av regementet var dock just kring medlet av 1700-talet förlagt till bland annat Lovisa. År 1755 flyttade Catharina Charlotta Geringia – då benämnd ”fru” – från Aborrfors till Lovisa.

7 16 år gammal födde hon parets första dotter (Christina Charlotta) och två år senare deras andra (Catharina Charlotta) som båda dog under sina första levnadsår. Deras första son, Nils Gustaf, föddes 1759, blev stallpage och dog i Stockholm 19 år gammal. Sin ringa ålder till trots tycks Catharina Charlotta, vars man utnämndes till kapten några år efter giftermålet, ha varit en respekterad och uppskattad del av Lovisas sällskapsliv. Endast 22 år gammal dog Catharina Charlotta, och trots att hennes make gifte om sig dog hans gren av den Silfverskiöldska ätten ut med honom år 1784 i Stockholm.

8 Catharina Charlotta Geringia har själv skrivit de 25 färgningsrecept som inleder hennes bok. Därefter (från folie 15v) tar en annan hand över och resten av handskriften representerar minst tre olika händer. De har inte nödvändigtvis avlöst varandra, utan boken kan ha varit i samtidig användning av flera personer. Givet Catharina Charlotta Geringias familjeförhållanden är det sannolikt att någon av hennes många halvsystrar (eller bröder) tog över boken. Det är också sannolikt att det är med någon av dem som boken förvarats och förflyttats, innan den någon gång innan 1970-talet har donerats till Jakobstads museum, där den nu finns. De yngsta anteckningarna är från 1700-talet.

9 Receptet på En kaka som kallas Syster Cajsa Lotta torde ha varit tillägnat Catharina Charlotta Geringia, som kallades just Cajsa Charlotta.

10 Se även etableringsprinciperna.