Om Busshandskriften
1 Eivor Buss (f. Rostén, 1911–1967), gick på husmorsskola och fick merkantil utbildning. Hon arbetade som bokförare vid Vasa bomullsfabrik. Eivor gifte sig år 1938 med Christian Buss (1907–1981) och det nygifta paret bosatte sig i Oravais. Under andra världskriget stationerades Buss man i Riihimäki, med anledning av att det var en knutpunkt för järnvägstrafiken – ett av hans uppdrag var att ta emot tyskarna när de anlände. Uppgifterna om Eivor och Christian Buss kommer från parets dotter som har gjort oss uppmärksamma på materialet och uppträder som informant för föreliggande text. Recepten finns i dag i privatägo hos Eivor Buss barnbarn.
2 Nygift, men med maken stationerad i södra Finland, var Buss mycket ensam. Som ett sätt att bearbeta sin situation, beskriva sin vardag och krigstiden skrev hon ned de föreliggande recepten. De har ursprungligen varit nedskrivna i ett vaxdukshäfte. Sidorna har rivits ut för länge sedan, menar informanten. Kvar finns 10 sidor med totalt 30 handskrivna recept, skrivna av Eivor Buss, troligen under en relativt kort tidsperiod någon gång mellan åren 1938 och 1940. Storleken är 10 cm × 18 cm. Informanten tror inte att det har funnits fler recept utan att samlingen är komplett.
3 Flera av recepten är typiskt svenska och antyder en matkultur som möjligen härrörde från Åland. Buss mor Sigrid Rostén (f. Eriksson, 1888–1956) kom nämligen från Åland. Receptet på buljongpastejer återfinns i annan svensk måltidslitteratur från åtminstone 1920-talet. Herrgårdskaka hör också till de typiska svenska bakverken. Receptet på Cowboy-kaka med kaffe är emellertid utpräglat amerikanskt, och kom sannolikt via modern Sigrid Rostén som hade utvandrat till Amerika och varit husa några år i Boston-trakten.
4 Under kriget var Eivor Buss aktiv i Lottakåren (hennes mor var Lottachef och medlem i Vasa Svenska Kvinnoklubb), och efter kriget var hon hemmafru och hemma med parets två döttrar. Hon lagade mycket mat och spenderade stora delar av sin tid i köket. Hennes bravurnummer var, enligt informanten, dillkött – ett recept som dock inte finns med bland de här föreliggande. Bland Buss tillhörigheter fanns också hennes mors kokbok, Hemmets kokbok, som att döma av skicket och de många kommentarerna om recepten har varit i flitig användning.
5 Informanten berättar om barndomsminnen då hon gick med sin mor för att köpa ingredienser och hur det innebar besök på många olika platser – så som torget och kolonialbutiken – när allting skulle lagas från grunden. Informanten var 20 år gammal när hennes mor gick bort och hennes eget barn hann aldrig träffa sin mormor. De bevarade recepten – en ögonblicksbild från en ensam ung kvinna i krigets Finland – har därför blivit ett minne av en mormor hon inte hann lära känna. Recepten förvaras i ett kuvert uppställt bland andra kokböcker – så som den tummade och älskade Hemmets kokbok – på en hylla hos informantens dotter.
6 Se även etableringsprinciperna.