Lästext
Anteckningar från Helsinge och Sibbo. II
1 Inl. 1928. Vivi Peters.
|2| |3|2 [innehållsförteckning, se faksimil]
|4|3 [förteckning över sagesmän, se faksimil]
4 Helsinge. Eft. A. L.
Bröllop
5 1865 firades i Mellungsby ännu ett bröllop med förridare, som hade grannt sadlade hästar. Bröllopståget gick från Borgströms i Mellungsby till Henriksdal i Staffansby. Det var 6 förridare, som redo före brudgummens följe till brudens hem. De frågade där, om brudgummen var välkommen till bröllopsgården. Sedan de fått jakande svar redo de i sporrsträck tillbaka mot brudgumsföljet, som lämnat sig efter på vägen, och förkunnade med hög röst på avstånd att alla voro välkomna.
6 På samma bröllop bar bruden myrtenkrona och krans och dessutom voro 5 granna bollar (stora som en tumme och köpta i staden) instuckna i håret. Hon bar vit klänning. – Efter brud|6|skålen, som dracks i portvin, bjöds konfekt med en vers på. Strax efter skålen, sedan alla gratulerat, serverades middagen. Enligt vad sagesmannen mindes, var matsedeln följande: kokt färsk gädda, skinka med kålrotslåda, buljong med köttpastejer, stek med lingonsylt och rödbeta inlagd i attika, risgrynsgröt, plommonkräm med snömos. Andra dagen serverades ett mål som skilde sig från det första genom att buljongen och gröten utbytts till sötsoppa med sviskon och russin uti och efterrätten utgjordes av krakmandel och russin.
7 Efter första middagen dansades till kl. 7. på morgonen, då det andra målet serverades, strax efter en skål för ungmor. Sist bjöds kaffe och så begav sig var och en hem. Under |7|natten hade toddy bryggts åt karlarna fyra gånger och kvinnorna fingo portvin. Kaffe och te bjöds även några lag.
8 Under vigseln stodo marskalkar och tärnar på ömse sidor om brudparet, varje tärna med sin marskalk mitt emot. Tärnorna och marskalkarna skulle parvis ha lika blommor. De vitklädda tärnorna buro blommor i håret t. o. m. kransar stundom. Brudgummen hade en myrtenkvist omknuten av ett vitt sidenband i bröstet. Marskalkarna stodo med tända ljus i händerna och ”lyste för bruden.”
9 Varje tärna skulle köpa blomman åt sitt marskalkspar och även fästa den i bröstet på honom kort före vigseln. Tärnorna höllo sig för övrigt före vigselakten i närheten av bruden |8|d. v. s. kammaren, där hon kläddes, och kommo endast ut bland menigheten för att fästa blommorna, varpå de snabbt försvunno in tillbaka och återvände först, då bruden trädde ut till vigseln.
10 Om det ej bjöds middag på ett bröllop, vidtog polonäsen strax efter brudskålen.
11 Helsinge. Eft. E. L.
[Bröllop]
12 År 1877 firades ett bröllop på Nordsjö-Skata. Stugan var klädd med vita lakan och kring väggarna hängde girlander och kransar. Mot gavelväggen stod en soffa för brudparet och ovanför denna stod brudens och brudgummens namn i grönt på väggen. Här hade man ännu brudhimmel och i denna var ovanför brudens huvud en krona och ovanför brudgummens en krans av grönt. Brudpallar voro även i bruk.
13 Rätterna vid middagen voro: brudgröt (risgrynsgröt), gädda, stek med rödbeta, skinka och kräm, kokad av plommon, med snömos.
14 På kvällen efter middagen kommo brudsiarna och ropade ut bruden. De fingo ropa tre gånger, innan marskalkarna tände ljusen, |10|spelman spelade upp brudmarschen och bruden trädde ut följd av tärnorna. Marskalkarna lyste över henne. Brudsiarna ropade nu: ”Bruden ä’ vacker å tärnorna me’”
15 Helsinge. Eft. E. L.
Brännvinsbränning
16 Tidigare brände man i Botby i lyftpannor, som hängdes upp på s. k. kråka i den öppna spiseln. Senare fanns ett skilt bränneri i Postlax (Postlars heter det bland allmogen) med en brännvinspanna rymmande 36 kannor. Grytan och pannan voro inmurade.
17 Till en vanlig bränning tog man 4 lispund havremjöl, 3 lispund rågmjöl, ½ tunna eller 30 gamla kappar rivna potäter, ½ lispund kornmalt, ½ lispund rågmalt. Man blandade i ett kar. Potatisen kokades, och de stöttes sedan i karet, dit man tömt dem. Havremjöl ströddes över de sönderstötta potäterna. Detta fick stå i ro, tills en andra gryta potatis var kokad. Potatisen stöttes och blandades i karet. Mjöl och ko|12|kande vatten hälldes på. Man skulle på detta sätt späda på tre gånger och för varje gång täcktes blandningen tjockt med havremjöl. Under påspädningen andra gången tillsattes maltet och så klappades blandningen med ”melan” (spade) Denna var 1½ meter lång och gjord av ett bräde med följande utseende:
18 [ritning] ”melan.”
19 Sedan blandningen efter den sista klappningen fått stå en stund täckt med mjöl, blandade man kallt vatten till och jästen, som lagats i en skild så, tillsattes. Jästen hade man köpt från Sinebrychoffs bryggeri. – Även bevarades jäst torkad på blår i sagesmannens barndom, men denna jäst använde man endast vid brödbakning. –
20 |13|Man var mån om att få blandningen att jäsa, ty ju bättre det jäste desto smakligare brännvin fick man. Blandningen skulle stå och surna över två nätter och en dag, innan den hälldes i pannan, som nästan fylldes till brädden. Eld uppgjordes nu under pannan. Om man hade en 26 kannors panna fick den koka en timme och en timme räckte det ungefär innan allt var utrunnet. Man skulle röra i pannan, tills det blev kokfärdigt, då ”hatten” lades på. Hatten var försedd med 2 st pipor av ¾ m längd, vilka pipor skulle trädas in i de större piporna, som gingo genom kyltunnan. Skarven mellan piporna skulle degas väl. Blandningen skulle koka jämt, ånga ut genom piporna och avkylas |14|på vägen i kyltunnan samt kom ut som ”siku”. Det blev 10 à 11 pannor av en blandning med ovannämnda ingredienser. När man kokat ur att blandning i karet, skurades pannan, som var oförtennad, med fin sand. ”Sikun” hälldes nu i pannan för att koka med hatten igen på och piporna sammanfogades med deg. När nu brännvinet kom ut, hällde man något därav på en sticka och provade med eld. Då ej brännvinet antändes mera, var det så dåligt att man lät rinnandet stanna. Efterdranken 3 à 4 kannor lät man koka ånyo bland ”sikun”, ty efterdranken var osmaklig. Om brännvinet var för starkt utspäddes det med vatten. Av 1 tunna potatis beräknade man att få 3 kannor brännvin.
Bakning
21 Helsinge. Eft. A.L.
Surbröd
22 Om man lagar en surdeg om måndagen så bör den bakas om onsdagen. Till en bakning i en gård tog man förr ¾ tunna rågmjöl och fick därav ungefär 6 spett hålkakor med 30 bröd på spettet d.v.s. cirka 180 bröd. Man beräknade, att det dagligen åtgick 1½ bröd för varje karl i gården, kvinnorna redde sig med 1 bröd. Till jäst använde man ”porodricka”, en blandning av svagdricka, mjöl och sinebrychoffs jäst.
23 Hålbröd brukade man, sedan bröden svalnat, klyva efter gräddningen och torka i ugnen till surskorpor, som i vardagslag bjöds till kaffe i synnerhet om folket i gården var sysselsatt med tyngre utarbete.
Potatislimpor
24 Potatis kokades och stöttes väl samt blandades med rågmjöl, varefter degblandningen fick stå över ett dygn. Då blandningen var sötsur, knådades degen väl och bakades till tjocka limpor.
Jästbröd
25 Jästbröd bakade man förr av hälften skrätt rågmjöl och hälften kornmjöl.
26 Till jul skulle det alltid bakas sötsurlimpor och jästbröd.
27 [begravning, se faksimil]
28 Helsinge. Eft. E. L.
Mältning
29 På en gård kunde man förr årligen ha 15 à 16 ”maltbastur” (d.v.s. mälta så många gånger), detta i synnerhet om det under året firades bröllop och reddes till större kalas.
Mickaeli
30 Om mickaelidagen höll man fest för folket i gården och bestod på extra traktering av köttsoppa och pannkaka och en större portion jästbröd och smör på varje person.
31 Stundom dansades det.
32 Helsinge. Eft. E. L.
Jul
33 Julmorgonen skulle alla i gården så hembakat vetebröd till morgonkaffet.
34 Limpor, jästbröd och vetebröd bakades till jul.
35 Före jul skulle alla torpare, som hörde till gården, få ett par jästbröd, limpor och ett par liter färsk julmjölk, ibland även korngryn vid pass 1 kappe.
36 Julkvällen samlades alla i stugan kring det med vit duk prydda bordet, där det framdukades lutfisk, skinka, kålrotslåda, potatislåda, risgrynsgröt. och pannkaka. Ölstopet med nybryggt öl och brännvinsflaskan hade sina givna platser på bordet. Under helgen kokades ofta risgrynsvällingar.
37 Helsinge. Eft. M. S.
Påsk
38 Memma och lutfisk ätes om påsk. Ägg har man aldrig lagt an på förrän under senare år.
39 Memma har man lagat redan för sextio är tillbaka.
40 Helsinge. Eft. E. J.
Slakt
41 Årsslakten förrättades i oktober, då 6 à 10 får, 2 svin och 1 nötkreatur slaktades i gården. Däremellan slaktade man endast någon kalv, emedan det var meningen, att det slaktade köttet från den stora höstslakten skulle förslå till följande höst, ifall icke något större kalas eller bröllop tillställdes under året.
42 Salt kött palvades och röktes i bastun och det hade man som bättre sovel med potatis under vintern.
43 Korvmat lagades allmänt och även svinkorv.
44 Helsinge. Eft. L. L.
Vardagsmatordning
45 Korngryn behövde man alltid i vardagslag, ty det kokades ofta korngrynsgröt och även vällingar. Man beräknade, att det åtgick ett par, stundom tre tunnor korngryn årligen.
46 Ett par gånger i veckan kokades mjölgröt.
47 Stekt fläsk med helkokt potatis, potatismos, kålrotslåda och potätslåda voro vanliga rätter till söndagsmiddagen.
48 Tröskdagar skulle allt folk få smör till matbrödet, eljes bestods det ej i vardagslag. Endast om söndagen, om det serverades kött, skulle man även ge smör till brödet.
49 Om sommaren var den sedvanliga frukostmaten ström|23|ming och potatis och surmjölk.
50 Förr saltade man gäddor, abborrar och id mera än braxen, som nu är vanligare.
51 Helsinge. Eft. M. S.
Kalasmat
52 Om det ej fanns tillgång på färsk fisk hade man lutfisk som fiskrätt på kalas eller bröllop, men gädda ansågs för mer än varje annan fiskrätt.
53 För cirka 20 à 30 år sedan skulle det alltid kokas russinsoppa till kalasen. Var det ett mindre kalas så hade man endast en kötträtt, sviskonsoppa och plättar med plommonkräm och snömos.
Vardagsmat. – Ost
54 Helsinge. Eft. E. J.
[Stuvning]
55 Stuvning av salt kött, potatis och kålrötter var en ofta återkommande rätt på matsedeln under vintern. Peppar och lagerbärsblad kryddades med.
Potatisgröt
56 som var en ofta förekommande rätt under höstsommaren och hösten åt man med kärn- och surmjölk. I Helsinge, Kårböle åt man gärna den med lingon- eller tranbärssaft.
Surmjölksost
57 Denna ost gjorde man allmänt förr och ännu ofta. Ägg vispas i surmjölk, och ”vispningen” hälles i grytan, där man kokat upp helmjölk. Salt tillsättes.
58 Helmjölk kallas i Helsinge även varmmjölk. Sålunda talar man om skummjölk o. varmmjölk.
59 Helsinge. Eft. E. J.
Fastlagstisdag
60 Fastlagstisdagen skulle det ätas ärtsoppa med mycket fläsk uti och hembakad vetebulle i uppkokt mjölk.
61 Potatisskörden skulle bli god om det var stjärnklart natten till fastlagstisdagen, sade man förr.
62 Det är bäst att gå tidigt i säng fastlagstisdagen, eljes blir man efter i allt utarbete under sommaren.
63 Helsinge. M. L.
Jul
64 1 lispund lutfisk köptes till julen till varje gård.
65 Julmorgonen skulle svinkorv stekas och ätas, innan man begav sig till kyrkan. En av kvinnorna skulle vara hemma för att koka julmiddagen färdig till folket kom hem. Julmiddagen åt man därför tidigt stundom redan före kl. 12. Rätterna voro vanligen, lutfisk, gröt (risgryn), kålrotslåda, skinka och sötsoppa med russin och sviskon uti. Sillsallat lagade man under helgen så gott som alla helgdagskvällar före risgrynsgröten. Några gräddade även potatislåda men hade man redan kålrotslåda så gick det an. Ölstopet skulle stå på bordet till alla måltider och även däremellan.
[Sibbo]
66 Sibbo.
Kärning
67 ”Tiril” kallas i Sibbo kärnstaven som man kärnar med.
68 Kärningen försiggår på samma sätt, som tidigare beskrivits i Kyrkslätt.
69 Om det ej blir smör, skall man lägga en tiopennisslant under kärnan.
70 En person, som har mörka ögon bör ej få titta i kärnan, ty då blir det inte smör. Ju mörkare ögon personen i fråga har desto farligare är personen i fråga för kärningen.
71 Sibbo. Eft. L. F.
Lovisa Fallström f. 1844
Kalasmat
72 Ett kalasbord skulle, när gästerna bjödos till bords, stå uppdukat med brödkorgar- eller brickor fyllda av jästbröd, sötsurlimpor, knäckebröd och skålbröd, smörtallrikar prydda med grönt, sillsallat med rödfärgad (av rödbetssaft) grädd-ättikssås, ostfat, korv köpt i staden och palvat kött. Rätterna voro:
| 1. | Sillsallat. |
| 2. | Makronilåda med kött. |
| 3. | Skinka med kålrotslåda. |
| 4. | Stek med rödbeta och lingon |
| 5. | Lutfisk med potatis och vetmjölssås eller Färsk gädda med pepparrotssås. |
| 6. | Buljong med kötpastej |
| 7. | Risgrynspudding, som i Helsinge och Sibbo kallas budding, med vinbärssås. |
73 Fisken serverades efter skinkan, |30|så att man icke skulle behöva byta tallrikar.
Risgrynspudding
74 gräddades med mycket russin, ägg och smör uti.
Pastejer till buljongen
75 Av buljongsköttet hackades fint en del och blandades med kokta risgryn (ej genomkokta) samt ägg till fyllning. Så beredde man en smördeg och en vattendeg och knådade dem väl tillsammans. Ett spetsglas brännvin skulle även knådas i degen, som sedan kavlades tunnt ut på bakbordet. Med en därtill avsedd form av bleck, som först smordes med äggvita tog man ut pastejerna. Den som icke hade form använde ett dricks|31|glas. På en rundel deg lades fyllningen i mitten och en annan rundel täcktes över. Kanterna av den undre rundeln veckos upp och krusades med kniv, varpå de gräddades.
Bakelse till efterrätt
76 Äggula och vita klappas till skum i skilda kärl, varefter man slog allt i en blandning. Ett par droppar citron eller litet riven citron tillsattes och socker. Därpå irördes tjock grädde och fint vetemjöl. Bakelserna gräddades och serverades vanligen med plommonkräm och snömos, vilken sistnämnda med en strut formades i rutor över krämen.
77 Sibbo. M. R.
Kalasmat
78 Kalasmaten i Sibbo var enligt flera sagesmän förr:
| 1. | Smörgås med sillsallat |
| 2. | Färsk fisk eller lutfisk |
| 3. | Skinka med kålrotslåda |
| 4. | Stek med potatis, rödbeta och lingon. |
| 5. | Klimpsoppa |
| 6. | Risgrynsgröt. |
| 7. | Bakelse med plommonkräm. |
79 På Helsingesidan i Östersundom försökte man en gång på ett kalas koka ärtstuvning. Till kalaset voro Sibbobor inbjudna och i Helsinge ”räknades det”, ansågs det, att Sibboborna voro snåla på god mat. Därför lade man även en vetebrödsskiva på var och en gästs tallrik färdigt. Sibboborna blevo på nämnda kalas förnärmade över ärtstuvningen och sade, att de nog hade ärtsoppa |33|hemma utan att behöva besvära sig över till Helsinge för att äta den.
80 I allmänhet ansåg man i Helsinge, att Sibboborna icke kunde skicka sig väl eller förstodo sig, på huru det skulle gå till på ett hederligt kalas. ”Va’ ska’ vi göra, nu hålder dåm på me’ buddingin re!” klagade en Helsingevärdinna, då steken just skulle ätas och sibboborna gripit an med puddingen, som burits in på bordet, i förväg.
81 Sibbo. H. O.
Kalasmat
82 På tarvligare kalas bjöd man stundom pannkaka till efterrätt. För att förhöja pannkakans låga värde som kalasmat tillsatte man matrussin och socker. Vanligen gräddades pannkakan i ugnen, endast någon gång i panna över elden.
83 Den sista kalasuppassaren Emil Tillander i Box, över 70 år gammal, lever och bor i en stuga 3 km från Skattåkersberg. Den gamle, som icke mera är fullt tillförlitlig utan ”blandig”, kunde tyvärr icke ge uppgifter om kalasen.
Bakning
84 Sibbo. M. G.
Sötsura limpor
85 Mjölet bör siktas väl och degen skall sötna själv. Pomeransskal tillsättas.
Sura limpor
86 Vid bakning av sura limpor skall man se till att degen dock ej surnar alltför mycket. Dessutom får den icke vara kliddig utan skall väl lossna av handen, då den knådas.
Jästbröd
87 Av siktat rågmjöl och vetemjöl bakas jästbröd. Som kryddor användes anis eller fenkol, stundom endast salt.
88 Sibbo. S. F.
Vetebröd
89 Vetebröd bakas av en deg gjord av vetemjöl, oskummad mjölk och smör.
Kaffebröd
90 Till vanlig vetebrödsdeg blandas socker, ägg och korinter.
91 Om man företog en bakning i nyet så förslog brödet bättre.
92 Sibbo.
Hembryggt. öl
93 Till alla årshögtider och till bröllop, begravning, barnsöl, läsförhör och andra större kalas bryggdes alltid öl. (Beskr. som Borgå)
Vardagsmat
Potetstrotto
94 Potatis skalas och stötes till mos. Litet skummjölk tillspädes och rätten som får koka avredes med en näve vetemjöl. Vanligen äter man rätten med stekt strömming.
95 Man kryddar stundom med anis.
96 Sibbo. L. F.
Bensoppa
97 kokades med köttbeta uti (helst salt kött). I spadet kokades skalade och i fyra delar skurna potatis. Ratten var omtyck om vintern.
Ärtsoppa
98 kokades med fläsk eller kött uti till vardagslag. Ingefära tillsattes.
Köttstuvning
99 Av potatis, kålrötter och färskt kött kokades en stuvning, som gärna bjöds åt folket, då det var bråda arbetstider. Under vintern eller då man eljes hade endast salt kött kokades stuvningen i vardagslag, men vanligen räknades den till söndagsrätt.
100 Sibbo.
Grovmjölgröt
101 av grovt malet rågmjöl kokades i synnerhet vintertid, och åts ofta med surmjölk eller kärnmjölk.
Korngrynsgröt
102 Både av hela och krossade korngryn kokades i regel lördags- eller andra helgdagskvällar korngrynsgröt i helmjölk.
Korngrynsvälling
103 var en rätt, som ofta kokades i vardagslag. Nu omväxlar man med mannagryn, havregryn och risgryn.
Havregrynsvälling
104 var förr dock en rätt, som någon gång kokades i vardagslag.
105 Sibbo. L. F.
Lovisa Fallström f. 1844.
[Strömming]
106 Strömning användes mycket mer i hushållet förr än nu. Man köpte om hösten upp saltad höstströmming, emedan den var fetare. Vårströmming åts färsk, kokt och stekt. Beroende på huru stort hushållet var köpte man en tunna, fjärding, eller åtting för vinterbehovet. Det var endast backstugusittare, ensamma gummor och dylika, som köpte åttingtals. Redan en torpare måste ha en eller ett par fjärdingar för vinterbehovet för att ej tala om gårdar, till vilka det köptes tunntals strömming. På marknaden i Helsingfors försåg man sig om man ej haft ting med en fiskare i socknen eller Borgå.
107 Sibbo Eft. S. F.
Jul
108 Risgrynsgröt kokades julkvällen. Julmorgonen skulle man äta rullsylta och lutfisk.
109 Nyårskvällen kokades korngrynsgröt.
110 Julmiddagen skulle ha en festlig prägel nästan med bröllopsrätter i de större gårdarna och matsedeln såg i en gård ut så: sillsallat, lutfisk, skinka, kålrotslåda, potatislåda, risgrynsgröt och tårta. Det var i Östersundom på gränsen till Helsinge.
111 Sibbo M. R.
Påsk
112 Påskkvällen (lördagen före påskdagen) skulle man koka risgrynsgröt.
113 Memma eller mämma, som i Sibbo kallas pripu har man lagat så långt tillbaka sagesmannen minns. Ofta åt man den på jästbröd, bredd som smör.
114 Av en annan sagesman från Paipis har upptecknaren hört, att en gumma Ulrika Palenius, som senaste år fyllde 100 år, sagt att pripu ätits, när denna var barn. Den 100-åriga gumman, som lever ännu och har gott minne skall besökas i dagarna av upptecknaren
115 Sibbo M. R.
Fastlagstisdag
116 Rätterna fasttagstisdagen voro ärtsoppa och hetvägg, hembakad vetebrödsbulle i kokt mjölk. Fastlagstisdagen skulle man för övrigt sopa golvet sju gånger och föra soparna till grannas. Man sade då, att man förde ogräset bort från gården.
117 Snöar det fastlagstisdagen blir det mycket bär om sommaren.
118 Om solen skiner på fastlagstisdagen på förmiddagen, sår man linet om våren den tid då häggen blommar, på förmiddagen men skiner solen på eftermiddagen sår man linet även en eftermiddag.
119 Sibbo. S. F.
Konfirmation
120 I sagesmannens barndom skulle alla flickor ha stycke och mössa på, ”när dåm slapp fram”. Vanligen hade man vid delta allvarliga tillfälle en mössa med vit eller svart kulle och vitt krus framtill.
121 Sibbo S. F.
Vigsel
122 När en brud vigdes utan klädsel, utan krona och slöja, skulle hon i varje händelse ha stycke och mössa på.
123 Det användes mössor både med röd, vit, blå och svart kulle. Vitt krus hade man framtill på mössan. Det fanns en skild styckkruserska för hela socknen förr för omkring sextio år sedan. Den som krusade skulle betalas med ost enligt gammal sed.
124 Sibbo. L. F.
Tvål
125 Till tvålkokning beredde man lut av aska och kalk, och denna lut skulle vara så stark att ägget flöt och en ulltråd frättes sönder. Mest kokade man tvål av ”räntan”, d. v. s. alla talgiga lämningar av en slakt.
Ost
126 Sibbo. M. S.
Löpesost
127 Vid beredning av löpesost användes ”venstron”, undre magsäcken av en spädkalv. ”Venstron” hade man tvättat och saltat in till kommande behov.
128 När man gjorde ost, hälldes lake av ”venstron” i den ljumna mjölken i grytan, varpå denna fick stå i fred, tills osten löpnade. Osten samlades nu ihop med händerna, lyftes upp ur grytan, klämdes fast mellan handflatorna och lades i ostkaret, på vilket man placerade en tyngd. Denna ost duger ej steka.
129 Vasslan gav man åt tiggare och annat fattigt folk eller också åt pigorna i gården den med surbröd. Åt karlarna vågade man inte bjuda så dålig mat.
Slakt
130 Sibbo. L. F.
Paltbröd
131 Degen bereddes av blod, vatten och rågmjöl, bröden bakades till hålkakor och gräddades utan jäsning. Paltbröden förvarades i sädeslårarna eller på spett i matbodan. Vid slakten om hösten, skaffade man sig vanligen ett förråd av paltbröd, som sedan användes under vintern.
132 Vid användningen bröts ett eller flera bröd i stycken och kokades i vatten med tillsats av flott. Några brukade koka vetmjölssås till palten. Såsen kokades av mjölk, mjöl och smör. En dylik sås användes även till lutfisk.
Bakning
133 Sibbo. L. F.
Surbröd
134 Hålkakorna skulle radas på spetten med rätsidan framåt mot folket. 30 st. bröd hängdes på varje spett.
Potatislimpo
135 bakades även i Sibbo. (se Helsinge) Man måste stöta duktigt om i degblandningen, om man önskade goda limpor.
136 Sibbo. H. O.
Ost
137 Löpesost, ost av skummad och ost av oskummad mjölk gjordes förr.
Ost av oskummad mjölk
138 Mjölken uppkokades. Ägg vispades i surmjölk och blandningen hälldes i grytan, som fick koka tills ost väl bildat sig. Osten pressades i ostkaret.
Ost av skummjölk
139 gör man gärna ännu. Den beredes som ovanstående. Till varje ost beräknar man 1 ägg.
Skärost
140 En kopp rågmjöl vispas i en halv liter surmjölk och hälles i uppkokad skummad mjölk. Blandningen kokas upp, saltas och rätten ätes som mellanmål med smörgås.
Vardagsmat
141 Sibbo. M. G.
Brödgröt
142 Hårt surbröd knackades eller bultades sönder med en vedklabb eller hammare och kokades i vatten mjukt till gröt. Salt tillsattes. Någon gång lade man i brödgröten flott eller smör och stötta vetebrödsskorpor, då man ville ha rätten smakligare.
”Mumsa”
143 Jästbröd eller vetebröd, färskt eller torkat ”betades” i uppkokad mjölk. I synnerhet åt barn kokade man förr denna rätt och någon gång ännu, fast man numera helt enkelt kallar rätten bröd i mjölk.
144 Sibbo. M. R.
Jul
145 Under julnatten skulle ett ljus brinna. Var det kort, måste en person passa på under natten och tända ett annat ljus, innan det första slocknade.
146 På julkvälln skulle man ställa i ordning julbordet, som fick stå med julhögen orörd under helgen. Julhögen var bröd, som staplades på varandra, tre av varje slag, surbröd, surlimpor och överst sötsura limpor. Ölstopet ställdes bredvid och varje besökande, som kom in under helgen skulle bjudas på julsupen.
147 På julhavren åt hästarna skulle man hälla hembryggt öl julmorgonen och korna fingo smaka av en jullimpa. – Ett julbröd skulle sparas åt pallpojken, tills han första dagen om våren gick i vall.
|53| |54| |55|