Lästext
Kyrkslätt
Häft. IV.
1 Upptecknat 1923 av Vivi Peters.
2 [innehållsförteckning, se faksimil]
|3|3 Kyrkslätt, Hila, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. A. E. f. 1871
Gryning
4 Förr lagade man varje år korngryn hemma. Till grynberedning tog man ”råmpat korn”. När kornet efter tröskningen med ”slagu” gått genom kastmaskinen en gång tröskade man enbart kornet ånyo. Detta kallades att ”råmpa korn”. Borsten på kornet kommer nämligen ej bort vid första tröskningen, och ”oråmpat korn” var därför orent.
5 Kornmjöl användes ofta till jästbröd och i grötar och vällingar. Vid bakning av surbröd blandade man även kornmjöl tillsamman med rågmjöl, när man hade knappt|5||4| om det sistnämnda. Kornmjöl dugde dock ej enbart till surbröd.
6 ”Gryning” var ”karaarbete” och gjordes på lediga stunder om höstkvällarna. Redskapen vid grynberedning voro ”grynstabban” och ”grynstöten”. ”Grynstabban” var som en vanlig men högre ”huggstabba” (stubbe) av tall eller björk med en stor 3 kvarter djup urhålkad grop, i vilken man lade kornet. Stundom var också ”grynstabban” försedd med fot.
7 ”Grynstöten” som såg ut som en vanlig ”potatisklubba” eller ”potetsstöt”, ehuru dock större, den nedre grövre delen 5 tum i genomskäring, och tillspetsad i änden. Den spetsiga änden var fullslagen|6||5| med hästsömmar, sådana som man slår skorna fast på hästarna med. ”Grynstabban” och grynstöten kallades med ett gemensamt namn även ”grynstöten”.
8 Kornet, som lades i ”grynstabban” stöttes med ”grynstöten”, varvid skalet skalades av kornet. När alla skal lossnat, lades kornet i ett stort såll, där skalen sållades bort, så att grynen blevo fria.
9 Korngrynen förvarades i lådor eller säckar i matbodan, någongång även i en ”stamlår”, i vilka man förvarade säden i allmänhet.
10 ”Gryningen” skulle utföras i nedan.
|7| |6|11 Havren fördes så långt tillbaka sagesmannen minnas till någon större kvarn för att där ”grynas” till havregryn. Detta kunde icke ens ske på en större bondkvarn, väderkvarn.
12 Havregrynen ha icke gamla anor. Sagesmännen påstå, att havregryn kommit i bruk ungefär för femtio- eller sextio år sedan. Först hade man endast hela havregryn. Den manglade havregrynen torde varit i bruk endast ungefär tjugofem eller trettio år. Den infördes den första tiden från utlandet. Sagesmannen säger, att man i Finland manglade havregryn första gången på Esbo gård under den tid det var brist på mat i landet, ungefär år 1917.
Kalasmat
13 Kyrkslätt, Evitskog, uppt. av Vivi Peters eft. E. S.
Potatispankaka
14 Potatis tvättas och rivas på rivjärn. Det rivna silades genom ett såll, under det vatten hälles över, ty eljes gå inte ”rivona” genom sållet. Sedan vattnet silats bort, blandade man mjölk och vetemjöl bland det rivna, så att man fick en tjock smet. Smeten hälldes i en stekpanna eller om man gräddade pannkokor till ett stort kalas på stora ugnsplåtar med höga bräddar. Dessa pannkakor gräddades alltid i ugnen.
15 Potatispannkaka var förr vanligare på kalas än nuförtiden bruklig pannkaka. Senare |9||8|började potatispannkakan användas först som helgdagsmat och därefter under bråd arbetstid, då folket måste få bättre mat. Numera är potatispannkaka sällsynt.
16 Kyrkslätt, Evitskog, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. U. S.
"Piråg"
17 Förr hade man på alla större kalas ”piråg”, som antingen stod färdigt på smörgåsbordet eller genast serverades, då gästerna hade satt sig.
18 I en vanlig s. k. skorpdeg av köpt vetemjöl knådade man till smör och ägg, varefter degen fick jäsa. Under tiden kokade man ägg och skar sönder dem mycket smått. Kött, som man kokat tidigare för detta ändamål, hackades fint. Risgryn hade man även tidigare kokat mjuka i mjölk.
19 När degen jäst, kavlade man ut den. Köttet, risgrynen|11||10| och de finskurna äggen blandades och breddes över den utkavlade degen. På blandningen lades en lika stor utkavlad degplatta som den undre, och kanterna vekos uppåt. ”Pirågen” gräddades i ugnspannor (stora bleckplåtar). När pirågen var väl genomgräddad, tog man den ur ugnen och lät den stå en stund. Man kunde icke skära den, så länge den var varm. ”Pirågen” skulle skäras i fyrkantiga eller avlånga stycken, ungefär en dm långa. Småpirågerna radades upp på stora stekfat och serverades med bröd, säger sagesmannen.
20 Kyrkslätt, Danskarby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. J. C.
Potatislåda
21 Potatislåda eller på kyrkslättspråk ”potetslåda” serverades förr på kalasen med skinka. Den har dock numera blivit högtidmat i hemmen och förekommer sällan på kalas.
22 Potatis skalades och kokades samt stöttes till mos. Mjölk, kanel, ägg, smör och fint vetemjöl tillblandades. Socker och någon gång även kardemumma tillsattes.
23 Blandningen fylldes i med smör smorda blecklådor och formar samt gräddades i ugnen.
24 Kyrkslätt, Värby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. O. E f 1875.
Vofflor
25 Vofflor och munkar serverades som efterätt på kalas.
26 Smeten till vofflorna gjordes av mjölk, ägg, socker och vetemjöl, och vofflorna gräddades på voffeljärn.
Kalasmatordningar
27 Kyrkslätt, Evitskog, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. E. S. f. 1846
Läsförhörskalas
28 De mest använda rätterna på ett läsförhörskalas voro förr:
| 1. Smörgåsbord. |
| 2. Leverlåda med smält smör. |
| 3. Kålrotslåda och ugnstekt kött |
| 4. Makaronilåda med kokt fläsk. |
| 5. Plommonsoppa. |
| 6. Bakelser och kräm. |
29 eller
| 1. Smörgåsbord med piråg. |
| 2. Leverlåda |
| 3. Makaronilåda |
| 4. Lutfisk |
| 5. Kålrots- eller potatislåda |
| 6. Saftsoppa. |
| 7. Bakelser. |
30 Till smörgåsbordet hörde uppskuret|15||14| salt kött, surmjölksost, ”skeli”, kryddad fisk och ”piråg” jämte smör, tunnbröd, vetbröd, sötsurlimpa och ”främmandbrö”.
31 Förrän man började måltiden, skulle det vara måltidssup och likaså en sup till fisken.
32 Bakelserna voro antingen mandelbakelser eller sandbakelser, som kocken bakat.
33 Det fanns särskilda kalaskockar, som man rekvirerade, när man ville ställa till ett större kalas. Sagesmannen är väl den äldsta kalaskocken i Kyrkslätt för tillfället.
34 Kyrkslätt, Evitskog, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. E. S.
Läsförhör
35 Förr fingo också de som kommo för att ”läsa” till ett läsförhör ett mål mat, ehuru det inte var så fint, som på läsförhörskalaset. Man åt i alla fall ett ”sittande mål”. Sillsallat, randad med rödbetor, morötter, äggulor och vitor, serverades först med sås, och därefter fick man en god stadig köttsoppa med stora klimpar. Sist bjöds pannkaka med lingonkräm. (Lingon syltades om höstarna in i stora byttor. Andra bär s. s. till ex. blåbär förstod man sig inte på den tiden.)
36 Den som inte bjöd läsarfolket på köttsoppa hade i stället kokat risgrynsvälling av helmjölk.
37 Kyrkslätt, Evitskog, uppt. av Vivi Peters eft. E. S.
Bröllop
38 Matsedeln för ett vanligt bondbröllop såg ungefär ut på följande sätt:
| 1. | Smörgåsbord bestående av palvat kött, ost, leverlåda, ”skeli”, smör och samma olika sorter av bröd som på läsförhörskalas. |
| 2. | Piråg |
| 3.a) | Lutfisk och potatis eller |
| b) | Färsk gädda |
| 4.a) | Potatislåda med skinka eller |
| b) | Rotlåda |
| 5. | Makaronilåda med kött |
| 6. | ”Vattsoppa” (plommonsoppa) |
| 7. | Bakelser eller Sockerkaka med lingonkräm. |
39 Bakelserna sparades vanligen hem i näsduken. Man åt endast|18||17| krämen.
40 Detta mål åt man sent på kvällen bröllopsdagen så att det blev som en kvällsvard. Följande morgon fick man ännu ett lättare mål eller en frukost med smörgåsbord, någon låda och sötsoppa. Detta dock endast, när det var ett större bröllop, vanligen var det endast ett mål.
41 Osten till smörgåsbordet på bröllop köpte man från staden. Hemgjord ost bjöds däremot på begravningar.
42 Kyrkslätt, Gunnarsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. M. S.
Bröllop
43 Sagesmannen hade som 8 års flicka varit på ett bröllop. Det var fattigt folk dom vigdes, men måltid i alla fall.
44 Bröllopsbordet stod dukat med en blå- och vitrutig bordduk (trampad med 8 trampor vid vävningen) på bordet. Smörgåsbordet bjöd på palvat kött, fläsk, kryddfisk, smör och bröd, sötsurlimpa och vetebröd.
45 Sallat stod även i stora karotter på bordet, prydd med röda, gula och vita ränder av rödbetor, morötter och ägg. Sallaten var hackad av kött, morötter, rödbetor, fisk och lök. Den serverades med ättika. Den ljusröda (med rödbetssaft färgade)|20||19| ättikssåsen existerade inte ännu. Tennkannor, fyllda av hembryggt, starkt öl, stodo framför brudparet. Barnen sutto vid den motsatta bordsänden, och där fanns endast en tennkanna fylld med svagdricka. De fullvuxna gästerna åto på porslinstallrikar med blanka silverskedar men barnen på trätallrikar med träskedar.
46 Efter sallaten serverades abborrsoppa. Abborrarna, som kokats hela och fjällade i soppan jämte potatis, skuren i tärningar, serverades skilt på ett avlångt fiskfat. Soppan var kryddad med kryddpeppar.
|21| |20|47 Därefter serverades korngrynsvälling kokad i helmjölk. Pannkaka med lingon och sirap som sylt bjöds till efterrätt.
48 Måltidssupen bjöds av husvärden före måltiden började. Husvärden gick runt bordet, sedan gästerna placerat sig, med två spetsglas på en porslinstallrik och bränningsflaskan i handen. Han bjöd åt alla i ordning eftersom de voro placerade vid bordet.
49 Kyrkslätt, Värby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. M. P.
Läsförhör
50 Läsförhöret började vanligen kl. 10 och folket, som hörde till samma ”läsbol”, infann sig. Det ”läsbol”, som sagesmannen tillhörde räknades till ett av de största i Kyrkslätt. Det omfattade den tiden Bergstad, Hirsalö, Väras, Tyskas, Stor- och Lillstubbans, Friggesby och Imunders och kallades ”Värby läsbol”.
51 Prosten och pastorn åtföljda av klockaren och dödgrävaren, som på ett läsförhör tjänstgjorde, som vaktmästare, infunno sig och emottogos med kaffe och bröd i främmandkammaren, som låg innanför salen.
|23| |22|52 Husbondsfolket från granngårdarna inbjöds med prästerna i kammaren, där de drucko kaffe. Det övriga läsförhörsfolket bjöds på kaffe i stugan.
53 När alla fått kaffe, samlades man i salen. Dödgrävaren kom in med de s. k. kyrkväskorna, där kyrkböckerna förvarades. När han tog böckerna ur väskan, och lade dem på bordet, sade han, till barnen att ”stocken”, i vilken dessa skulle sättas, om de inte kunde läsa, ännu var kvar i väskan. Barnen voro rädda för väskan och stirrade på den, ty det hette att den som ej kunde läsa skulle skruvas i stocken eller stängas in|24||23| i svinstian.
54 Prästföljet trädde sedan in, en psalm sjöngs, och prästen läste en bön. Prästen började sedan upprop av folket i byalag och han skötte bokföringen och tecknade upp vilka som voro frånvarande.
55 Prästen förhörde de fullvuxna först innantill och sedan utantill. Klockaren och dödgrävaren förhörde barnen. Efter förhöret höll man paus.
56 Under pausen, förplägades folket med smörgås bestående av jästbröd (bakat av siktat rågmjöl och hemvete) smör och hemgjord surmjölksost. Inne i kammaren fingo prästerna och husbondsfolket smörgås och kaffe.
|25| |24|57 Läsförhöret fortsattes sedan med den s. k. katekesförklaringen. Efter denna sjöng man en psalm och läste en bön. Dessförinnan hade dock läsesedlarna utdelats åt barnen. Den som hade kunnat bra fick ett helt kors på läsesedeln och en bok men de lata fingo skam och förmaningar. Därefter bar prästen upp fisktiondet av fiskarna (några hämtade fisk, då de ej hade pengar) och påskpengar av de andra.
58 När vedermödan var förbi började kalaset. Alla värdinnor och husbönder, släktingar och gårdens underhavare bjödos på middag. Sämre folk fick gå hem.
|26| |25|59 Först bjöds på kaffe och dopp, under, det matborden dukades i salen. Matsedeln utvisade:
| 1. Smörgåsbord (ost och saltat kött.) |
| 2. Sallat. |
| 3. ”Skeli” |
| 4. Rotlåda med skinka |
| 5. Leverlåda eller grynlåda. |
| 6. Sötsoppa eller stundom Korngrynsvälling. |
| 7. Bakelser, som serverades med sylt över vilken man hade vispad grädde eller snömos. |
60 Matsupen hörde till.
61 Kaffe och bröd serverades efter maten och några avlägsnade sig. De närmaste släktingar kunde|27||26| stanna till följande dag.
62 Om det var en välmående gård, som höll läsförhöret, hade man följande dag ett liknande kalas för särskilt inbjudna.
63 Kyrkslätt, Värby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. L. S. f. 1852.
Begravning
64 Begravning firades med måltid, kaffe och bröd samt smörgås med ost.
65 Matsedeln för middagen var den-samma som för lasförhörskalas.
66 ”Piråg” hörde dock särskilt till en begravning, likaså surmjölksost.
67 När liket låg klätt i kistan, kommo de närboende för att ”se lik”. Man bjöd de besökande på kaffe och hembakat bröd.
68 På begravning hade man ofta ”stående måltid” men aldrig på bröllop. Konfekt med sorgkanter bjöds med vin.
69 Kyrkslätt, Porkkala, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. G. L.
"Kyrkmässa"
70 När all skörd var inbärgad och även potatis och rötter tagits ur jorden, höll man kyrkmässa. Den firades ungefär Michaelitiden, några säger Michaelidagen. Endast sådana gårdar, som hade främmande folk i arbetet, behövde ställa till kyrkmässa, ty det var egentligen för dem som arbetat på jorden, som kyrkmässan hölls.
71 Torpare, bakstusittare, sådana som gjorde dagsverk för hyror o. dyl., d. v. s. alla gårdens underhavare med familjer, bjöds på kyrkmässa.
72 När gästerna kommo, fingo de kaffe och bröd, männen|30||29| fingo dessutom en kaffeknorr.
73 Matborden dukades i salen. Brödkorgarna stodo fyllda av sötsurbröd, surbröd, jästbröd och hemvetebröd, skurna i fjärdedelar. Smörgåsbordet bjöd palvat och stekt fläsk, skuret i tjocka skivor, kryddad fisk, salt braxen, skuren i skivor, surmjölksost och smör.
74 Smöret varken rullades eller krusades förr. Det sattes upp i tjocka skivor, och någon kunde pryda det med en persiljekvist. På större kalas även kyrkmässa stjälptes smöret ur byttan (vanligen en halv kilos bytta) direkt på en tallrik, som fördes|31||30| in på kalasbordet. Till måltiden serverades sillsalat, potatis eller rotlåda, köttsoppa, korngrynsvälling eller sötsoppa och sist pannkaka med socker eller lingonsylt.
75 Efter middagen serverades igen kaffe med stora skorpor, som kallades ”halvsulor”. Karlarna ”knorrade” och fortsatte därmed hela kvällen. Under kvällens lopp bjödos kvinnorna på ett glas vin med ”prenikor” eller äpplen mellan kaffebjudningarna.
76 ”Prenikor” voro hembakade, avlånga, kantiga figurer av sirapsdeg (vetemjöl och sirap) ”Prenikorna” hade ingen smak emedan man icke lade krydder i dem.
|32| |31|77 På kvällen fick ungdomen dansa.
78 Två granngårdar ställde icke till kyrkmässa på samma dag, emedan ungdomen ville gå från den ena kyrkmässan till den andra och dansa under de veckor kyrkmässorna höllos.
79 Tidigare lär också prästen, varit närvarande under kyrkmässan men inte så länge som sagesmannen minns.
Högtidsmatordningen
80 Kyrkslätt, Korkulla, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. S. H. f. 1848.
Jul
81 Julaftonen breddes en vit duk över bordet i stugan och ”Skådebröden” eller ”julbröden” radades upp i en stapel mellan ett tregrenigt talgljus på ena sidan och ett drickesstop, gjort av enträ, bandat, försett med två öron och fyllt av julöl, på den andra.
82 ”Skådebröden”, ett bröd av alla de olika sorter man bakat till jul (sötsurlimpor, surlimpor, jäst- och vetebröd) skulle stå på bordet över julhelgen.
83 ”Skådebröden” ansågos nästan heliga, och man forsökte spara dem så länge som möjligt. Alla andra bröd fån julbaket måste åtminstone först vara uppätna, innan man fick|34||33| röra ”skådebröden”. Sagesmannen har hört, att man egentligen skall spara julbröden till Kyndelsmäss. I byar där man drog not, skulle julbröden ätas samma dag man fiskade första gången på nyåret.
84 I sagesmannens barndom kokade man ett helt svinhuvud julaftonen och placerade detta med trynet i vädret på ett tenn- eller träfat samt stack en gaffel i det. Potatis- eller kålrotslåda serverades med svinhuvudet, varav var och en själv måste skära åt sig en bit. Några kokade lutfisk julaftonen. Denna är i allmänhet en gammal julmat. Andra julrätter voro korv, sallat, makaronilåda med skinka, leverlåda|35||34| och risgrynsgröt. Julmorgonen skulle man åta palt med smör eller smörsås, innan man begav sig till julkyrkan.
85 Julen 1923 serverades upptecknaren i Gunnarsby, Kyrkslätt följande julmat hos en av sagesmannen Olga Ekman född 1875 i Värby, som varje jul sedan hon blivit gift haft samma matsedel.
86 Julafton: Korv, sallat, kokta simpor, leverlåda, makaronilåda och risgrynsgröt.
87 Julmorgonen: Uppvärmd leverlåda, palt med smörsås
88 Julmiddag: potatislåda, makaronilåda, skinka, och fruktsoppa.
89 Hela julnatten brann en lampa, och kl. 5 på julmorgonen tändes julgranen, och två ljus i varje fönster i huset.
90 Kyrkslätt, Värby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. L. S. f. 1852.
Påsk
91 Under påsken skall man äta saltkorv, memma och numera även ägg, 2 st. på var person i gården.
92 Långfredagen skall, man koka gädda, om det bara är möjligt att få någon.
93 Man skall giva ett bröd åt varje ko påskmorgonen såsom också julmorgonen.
94 Värdinnan ritade om påskmorgonen med fingret ett kors över dörren och alla fönster i ladugården för att få lycka med korna för hela året.
95 Kyrkslätt, Porkkala, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. G. L. f. 1845.
Fettisdag
96 Den som först steg upp och sopade fettisdagsmorgonen skulle få det längsta linet om sommaren.
97 Man skulle sova med strumpor på natten mot fettisdagen, för att inte fettisdagsmorgonen stiga med bara fötter på golvet, vilket var farligt.
98 Om man högg någonting inne i stugan, så att det kom spånor på golvet fettisdagen kunde man vara säker om att kreaturen fingo sjuka fötter om sommaren, när de gingo ute i skog och mark.
99 Kyrkslätt, Hila, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. A. E.
Fettisdag
100 Fettisdagen körde man långt lin. Den som vid långlinsköringen var kusk skulle få en sup för varje gång han körde omkull.
101 Om två grannar körde långlin på samma gång, försökte den ena att få den andra att köra omkull. Den som lyckades att få den andra att köra omkull, kunde fröjda sig åt att grannen om sommaren fick både trassligt lin och oredig råg o. dyl. Någon lade en granstubbe på vägen, där han visste, att grannen skulle köra och dolde stubben med snö.
102 Fettisdagen föres soporna till grannens gård för att alla flugor, skola flytta dit.
103 Kyrkslätt, Korkulla, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. S. K.
Fettisdag
104 Fettisdagen äter man till frukost potäter och svinfötter. Benen som blevo kvar, när man gnagade köttet av svinfötterna skulle man föra till skogen, och gräva ned dem där, så att inte svinen kommo hem och ofredade om sommaren.
105 Till middag åt man ärter och fläsk samt ”heitväggsbulla”, hembakad vetebulle över vilken man hällt uppkokt mjölk.
106 Man åt hela dagen småmål emellan, och sist på kvällen kokades köttsoppa.
Högtider
107 Kyrkslätt, Gunnarsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. M. S. f. 1848.
Jul
108 Korna skulle få märk och bröd om julmorgonen. Före kl. 3 på morgonen skulle korna vattnas och få mat.
109 På några stallen gick värdinnan till ladugården julmorgonen kl. 3 med tre brinnande pärtstickor och stor skyndsamhet. Pigorna följde henne tätt i spåren och buro kannor och mjölkämbar.
110 Julkvällen kastade man halm i taket för att få reda på huru många tunnor råg man fick skörda under sommaren. Så många strån som fastnade i taket, så många tumor skördade man.
111 Sagesmannens mormor hade berättat, att man förr julkvällen tvinnade långa hårda piskor, som man piskade varandra med på akterspegeln.
112 Kyrkslätt, Estby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. V. L. f. 1846.
Jul
113 För att julgröten skulle bli riktigt god, kokade man den hela dagen. Förr kokades julgröten av korngryn i god helmjölk.
114 I sagesmannens barndom kokades i några gårdar att mat färdig före julen, så att man inte behövde besvära sig med någon matlagning juldagarna.
115 På hästarnas havre hälldes om julkvällen brännvin för högtidlighetens skull.
116 Julmorgonen skulle husbonden i hemlighet, så att ingen märkte det, taga brännvin i munnen, och blåsa ångan av det i hästarnas näsborrar, så att hästarna skulle bli vilda och springa bra vid kappköringen från kyrkan.
117 Kyrkslätt. Lillkamskog, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. U. L. f. 1844.
Arbetsordning
118 När man hade något viktigare arbete att utföra slakt, bakning, byke, el. dyl, så steg man upp 1 eller 2 på natten och började arbeta.
119 Tröskningen började även 2 eller 3 på morgonen, dock under senare tider kl. 4. Likaså skulle man ut på höängen förr 2 eller 3 på morgonen. I varje gård fanns det en s. k. ”förekar” d. v. s. en som ledde arbetet. Vanligen fick husbonden vara ”förekar”. I alla fall måste denna ”förekar” först stiga upp på morgonen och väcka alla de andra.
120 Förrän man gick ut på arbete om morgonen, fick man ingenting i mun, men kl. ½ 6 eller 6 kom någon av kvinnorna, som stannat inne för dagen ut till ängen eller|43||44| åkern med kaffe. Korna måste vara mjölkade, innan kaffe fördes ut.
121 Kl. 8 åt man vanligen frukost. Denna bestod om sommaren ofta av strömming eller saltade mörtar, som voro kokta på runda (oskalade) potäter, samt surmjölk. Efter frukosten vilade man en timme.
122 Klockan 1 var det vanligen middag och då kunde man få t. ex. potatissoppa, potatisstuvning eller någon ärtmat.
123 Arbetet för dagen avslutades klockan 8, och då åt man kvällsvard vanligen någon gröt.
Högtider
124 Kyrkslätt, Gunnarsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. E. E. f. 1898
Högtider
125 Samma vind, som blåser julnatten, blir huvudvind för påsknatten.
126 Om någon är borta julaftonen från hemmet, skall likväl ett kuvert dukas för den frånvarandes räkning, och hans plats skall stå orörd.
127 Sagensmannens morfar har berättat, att Bertildagen förr ansågs vara helgdag. En ogudaktig bonde brydde sig emellertid ej om det. Han körde in ärtris och då han mötte en som förebrådde honom, sade han: ”Berta vad du Berta vill, så kör jag mina ärter in.”
128 Kyrkslätt, Strömsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. G. N. f. 1879.
Högtider
129 Sådant vädret är juldagen blir det i allmänhet under januari, julandradagens väder blir det förhärskande under februari och jultredjedagens under mars.
130 Lika kall som julaftonen är lika varm blir johanneaftonen.
131 Om det snöar julaftonen, så regnar det johanneaftonen.
132 Om det är ring kring månen, så får man vänta oväder. Från det håll mot vilket ringen är oppen kommer, ovädret.
133 Kyrkslätt, Gunnarsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. M. S. f. 1848
Kalas
134 För omkring trettio år sedan firades ännu kyrkmässa på Rilax och för 28 år sedan på Bisa i Gunnarskulla. Under senare tider dansade man ej på kyrkmässorna.
135 Om Michaeli höll man ett litet kalas för tjänarna i gården.
136 Denna dag ”hötte” man även rovor och kålrötter både i bakugnen och på stenflisor i en brasa, som man tänt på någon skogsbacke.
137 Ungdomen roade sig mest den dagen med ”rovhötningen”.
138 Kyrkslätt, Gunnarsby, uppt. 1923 av Vivi Peters eft. M. S. f. 1848
Högtider
139 Kålrotslåda skulle ätas julkvällen. En blecklåda av dem skulle sparas till tjugondagen och ätas då för att det ej skall växa mask i kålrötterna under sommaren.
140 Saltkorv, som gjordes vid slakten på hösten, måste sparas och ätas under påsken.
141 Larsmäss har ej firats på något sätt enligt olika sagesmän.
142 Allhelgonadagen ansåg man som helgdag förr. Då måste allt arbete vila.
143 Om pingst skulle man äta fil.