Lästext
1 Uppteckningar rörande allmogekost o. dyl.
Liljendal
2 gjorda sommaren 1924 av Vivi Peters.
|3|3 [innehållsförteckning, se faksimil]
|4|4 [förteckning över sagesmän, se faksimil]
5 Liljendal, Eskilom, uppt. eft. A. P. f. 1856.
Vardagsmatordning
6 I sagesmannens barndom var den vanliga vardagsmaten om vintern ”runda potäter” (kokta med skalen på) och stekt fläsk på morgonen. Hela året om skulle dock morgonmålet börja med salt fisk, som man alltid hade förråd av. Man hade fisken på bordet i ett avlångt trätråg, som kallades ”strömingskuppan” och som tvättades med sand, vatten och tvage varje lördag. Under veckans lopp påfylldes endast ströminpskuppan.
7 Fisken (vanligen strömming men även abborrar) var så salt och torr, där den stod flera dagar å råd i tråget, så att det såg ut som om det hade varit rimfrost på den. Var och en tog med fingrarna fisk ur ”strömings|6||5|kuppan”, och opererade sedan endast med kniven, om det behövdes. Surmjölk eller någon gång skummad mjölk drack man som ”suparmat” till frukosten. Surmjölken serverades i stenskålar med ett öra eller små trästävor, enkom gjorda för användningen på bordet.
8 Till middagen kokades något slag av välling eller soppa och till kvällen gröt.
9 Kaffe kokade man två gånger om dagen, på morgonen och eftermiddagen. (Sagesmannens mor hade berättat, att man förr endast fick kaffe på söndagsmorgonen, och när det kom besökande till gården, då även gårdsfolket fick en kopp.) Folket i gården väcktes klockan 5 och fick gå ut på arbete utan något i mun. Först sjutiden hade|7||6| värdinnan morgonkaffet färdigt. Med detta följde en torr surbrödsbit utom under bråda arbetstider, då det vankades en fjärdedel av ett jästbröd, smör och ost.
10 När rågskörden pågick, fick skördefolket en brännvinssup på morgonen, innan arbetet började. Då man arbetat ungefär en timme kom värdinnan ut till åkern med kaffe, jästbröd och smör. Eftermiddagskaffet, som under vanliga dagar var ”torrt”, (utan dopp) åtföljdes under slåttern, skörden och tröskningen av en stor smörgås med pannkaka.
11 På lördagskvällen kokades korn eller havregrynsgröt, och ofta kokades därav så mycket, att den värmdes upp och stektes i ugnen till söndagsmiddagen.
|8| |7|12 Man brukade även späda ut lördagsgröten med uppkokt mjölk, så att den blev tunn som välling och servera den till kvällsvard på söndagskvällen, då man ej brydde sig om att bråka så mycket med maten.
13 Följande matordning hade man i sagesmannens gård för femtio år sedan:
|13||12|| Måndag. | Frukost. Potatis med salt strömming, surmjölk eller välling som ”suparmat”. |
| Middag. Köttstuvning. | |
| Kvällsvard. Uppvärmd köttstuvning och rågmjölsgröt med mjölk, i vilken man blandat kokade lingon. Den sistnämnda blandningen var ett mycket omtyckt ”sovel” till gröt. | |
| Tisdag. | Frukost. Potatis och|9||8| ”sovel” (detta kunde variera mellan fisk, stekt fläsk eller pölsa) och den överblivna rågmjölsgröten från föregående kväll. På gröten hade man uppkokt mjölk. |
| Middag. Ärtsoppa och pannkaka av hemvetemjöl, stundom potatispannkaka. | |
| Kvällsvard. Uppvärmd ärtsoppa från middagen och något saltigt, palvat kött eller glödstekt fisk till ”förtugg”. | |
| Onsdag. | Frukost. Potatis och fläsk jämte surmjölk. |
| Middag. Potatisstuvning och havre- eller korngrynsvälling. | |
| Kvällsvard. Uppvärmd välling. | |
| Torsdag. | Frukost. Någon korvmat eller pölsa med potatis. |
| Middag. Bensoppa och blandsädsvälling. Den sistnämnda kokades|10||9| mest för barnens räkning, vilka tyckte mycket om den och kallade den ”stickvälling”. | |
| Kvällsvard. Potatis med nykärnat smör och kärnmjölk. | |
| Det var sed att kärna på torsdagen, och när smöret var färdigt bearbetat och saltat satte man med en träslev upp på en flat tallrik en stor klick smör för var och en i huset. Smörtallriken placerades på bordet, och vid kvällsvarden fick var och en taga sin klimp och äta den med de kokta potatisen. Det kallades att få potatis med kärnat smör. | |
| Fredag. | Frukost. Potatis och fisk kärnmjölk. |
| Middag. Ärtsoppa med fläsk. Kvällsvard. Lungmos med potatis, (på hösten) eller salt kött och potatis|11||10| och uppvärmd ärtsoppa. | |
| Lördag. | På lördagen bakade man några jästbröd till söndagen. Man bakade på förmiddagen och till middagen serverades sedan potatis, som voro stekta i bakugnen. När bröden uttagits ur ugnen, lade man rentvättad rå potatis på ugnsbottnen för att stekas. Potatisen serverades i stora stenfat på middagsbordet och man åt dem med skalen på. Fisk eller salt kött bjöds med, och mjölk drack man på. Finska tjänsteflickor brukade doppa dessa ugnstekta potatis i ”saltkoppan”, en liten bytta, vilken man alltid hade fylld med saltlake för att ha till hands vid behov. |
| For omväxlings skull stekte man ibland små kålrötter|12||11| på samma sätt, men då kokade man någon välling ännu därtill, ty man blev ej mätt av kålrötterna. | |
| Söndag. | Frukost. På varje tallrik lades en färsk jästbrödsskiva och en klick smör. Potatis med färsk fisk eller kött, svinsylta och korngrynsvälling. |
| Middag. Köttsoppa kokades om vintern och fil åt man om sommaren. Till förrätt lagade man rot- eller potatislåda eller potatisstuvning beroende på tillgång av ingredienser. | |
| Kvällsvard. Kvarblivna rester från söndagsmiddagen. | |
| Svagdricka, som alltid skulle finnas i huset, åtminstone under sommaren, serverades i ”svagdrickstjippor”, som rymde en kanna gammalt mått. | |
| ”Svagdrickstjippan” var gjord av enträ och bandad samt försedd med två öron. Alla drucko från samma ”tjippa”, men man försökte nog vid måltiderna se till, att var och en drack från sin sida. Kvinnfolket skulle inte dricka på samma sida som karlarna, och begicks det någongång ett misstag, så kunde man höra den ena säga till den andra: ”Aj, si tu, tu drack tär Karlsson just drack”. |
Vardagsmat
14 Eskilom, uppt. eft. A. P. f. 1856.
Rovsoppa
15 Små rovor, kålrötter och potatis skalas och klyvas i skivor och kokas mjuka i vatten. När rotfrukterna äro mjuka, saltas anrättningen, sedan man tillspätt skummad mjölk. Rovvällingen avredes med mjölk och vetemjöl.
16 När det om hösten före slakten var köttbrist i gårdarna, kokade man ofta rovsoppa.
17 Rovsoppa kokas ännu allmänt i byn Eskilom i Liljendal men i de andra byarna är rätten endast ett minne.
18 L. Kyrkoby uppt. eft. E. M. f. 1864.
”Ärtmat” eller ”ärtråkka”
19 Ärterna kokades mjuka, varefter salt tillsattes. ”Ärtmaten” avreddes med rågmjöl, varav tillsattes så mycket, att anrättningen blev som en stadig gröt. ”Ärtmaten” var kvällsmat, och den serverades med skummad mjölk.
20 I Kyrkobyn kokades ”ärtmaten” till gröt men i Eskilom by till en tjock välling. – Drängar från finntrakten voro mycket förtjusta i ”ärtråkka”. Namnet ”ärtråkka”, förklara byborna själva, härleder sig från finskan d. v. s. råkka från ruoka.
21 Eskilom, uppt. eft. A. P. f. 1856.
”Deggröt”
22 Man tog vid surbrödsbakning ett fat deg ur ”deghålken” (degtinan) och kokade den i ungefär 5 liter vatten. När degen kokat vid pass 5–10 minuter, vispade man med en björkvispel rågmjöl i grytan, så att det hela blev en tjock gröt. Salt tillsattes. ”Deggröten” åt man med smör i grötögat och skummad mjölk till.
23 Eskilom, uppt. eft. A. P. f. 1856.
Kokta svinfötter
24 Svinfötterna, som varit insaltade sedan höstslakten, sköljdes och kokades. Potatis skalades och klövos i fyra delar samt kokades tillsammans med svinfötterna, sedan dessa först kokat en stund.
25 Svinfötterna skulle ätas Thomasmässmorgonen. Till kvällsvard samma dag uppvärmdes resterna från morgonmålet.
26 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Kålsoppa
27 Korngryn läggas i kallt vatten i en gryta över elden. Salta köttben kokas jämte grynen. När dessa sistnämnda äro halvmjuka, tager man ett halvt kålhuvud, skär det i bitar och lägger kålen att koka i grytan. Salt och kryddpeppar tillsättes. När kålen är kokad späder man mjölk till soppan, och avreder den med rågmjöl.
28 Sävträsk, uppt. eft. E. L.
Fisksoppa
29 Potatis skalas och klyves och läggas att koka tillsammans med skalade och i tärningar skurna morötter och kålrötter. Något senare lägges i stycken skuren salt strömming i grytan. Fisksoppan avredes med vetemjöl. Några tillsätta kryddpeppar.
30 Michelspiltom, uppt. eft. A. M; L. S. och A. A.
Korngrynsgröt
31 (Se Iniö s. häft. ).
Potatisgröt
32 (Se Hitis s. 18, häft I).
Mjölgröt
33 (Se Hitis, s. 17. häft I).
Havregrynsgröt
34 (Se Iniö s. häft. ).
Korngrynsvälling
35 (Se Iniö s. häft. ).
Mannagrynsvälling
36 (Se Iniö s. häft. ).
Mjölvälling
37 (Se Iniö s. häft. ).
Pölsvälling
38 (Se Mörskom 1924.).
Surmjölksvälling
39 (Se Iniö s. häft. ).
Potatisstuvning
40 (Se Mörskom s. 62. häft. I).
Potatismos
41 (Se Mörskom s. 62.).
Strömming och rot
42 (Se Mörskom s. 61.).
Stuvade abborrar
43 (Se Hitis s. 11 häft. I).
Kokta abborrar med rot
44 (Se Mörskom s. 61.).
Löksås
45 (Se Mörskom s. 61.).
Rullsylta
46 (Se Kyrkslätt 1923.).
Pölsa
47 (Se Mörskom 1924.).
Potatiskorv
48 (Se Kyrkslätt 1923.).
Surfårskinka
49 (Se Kyrkslätt 1923.).
|21| |20|50 Michelspiltom, uppt. eft. A. A.
Blandsädsvälling
51 Denna välling kokades i helmjölk av litet havre- och korngryn samt rågmjöl. Tillreddes som vanlig välling.
52 Barnen kallade den ”stickvälling”.
Drickesvälling
53 Litet vatten kokas upp och anis tillsättes. Vetemjöl vispas i hembrygt öl. När vattnet kokas upp, vispas ölblandningen i grytan. Ett stycke vetebröd skäres i tärningar och lägges i grytan. Socker tillsättes. Man bör ej taga så myckel öl, att blandningen blir sur.
54 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Lungmos
55 Efter slakten hackades lungor och lever av ett nötkreatur fint i ”hackhoan” med ”bösle”. Det hackade bryntes i fett i en gryta och fick sedan koka i flottyren. Lungmosen avreddes med vetemjöl uppblandat i vatten.
Blodpalt
56 (Se Mörskom 1924. s. 49.).
Svinkorv
57 (Se Mörskom 1924 s. 49.).
Grynkorv
58 (Se Mörskom 1924 s. 50).
Brödsoppa
59 (Se Mörskom 1924 s. 51).
Fogelsoppa
60 (Se Mörskom 1924 s. 51.).
61 Eskilom, uppt. eft. A. P. och A. K.
”Kalakukku” (fiskpiråg)
62 Surdeg bakades ut i tunna bröd. På ena hälften av brödet radades benad salt strömming och den andra hälften veks över, så att strömmingen gömdes i brödet. Bröden gräddades i het ugn. ”Kalakukku” åt man med mjölk, sur eller söt.
63 Vanligen tillreddes denna rätt vid bakning, då man hade färdig deg till hands.
64 Finska tjänare tyckte mycket om rätten och torde den även leda sitt ursprung från de finska grannsocknarna.
65 Garpom, uppt. eft. A. K.
Potetspannkaka
66 Potatis skalades, kokades och krossades med grötstöten. Salt, ägg, socker och hemvetemjöl tillsattes. Smeten hälldes i stora långpannor (ugnsplåtar med höga bräddar) och gräddades i ugnen.
67 Potetspannkakan skars upp i bitar och var vardagsmat. Hade man något större arbete i gården i gång, så passade värdinnan alltid på och muntrade upp folket med potetspannkaka.
Pannkaka
68 Vanlig pannkaka av mjölk, vetemjöl och ägg har så långt tillbaka sagesmannen minnes ej varit kalasmat. När det var bråd arbetstid eller högtidskväll fick husfolket pannkaka.
69 Garpom, uppt. eft. A. K.
”Hackepölsa” eller ”Nipuråka
70 ”Nipuråka” är en äldre benämning, som ej användes numera. För upptecknare förklarades, att namnet kommit från finskan och skulle ”råka” eller ”råkka” betyda ruoka. Benämningen på pölsan har kommit från den finska grannsocknen Orimattila.
71 Lämningar vid slakten, mindre köttslimsor, mellanbalkar m. m. jämte talg hackas smätt och saltas ned i ett träkärl, vanligen en större bytta. Ett skvätt vatten hälles över det hela och pölsan stötes något med en pölsstöt (som en större potatisstöt.) Pölsa användes både rå och stekt som sovel till potatis.
72 Garpom, upt. eft. E. V.
Kliftantalko
73 Gummorna kommo med egna ”kliftor” och kliftningen försiggick i gårdens bastu. (Arbetssättet och redskapen samma som i Kykslätt saml. 1924, Linodling)
74 Den ena sången avlöste den andra. Där sjöngs både, ”Hjalmar och Hulda”, ”Och nästa helgondagen” och ”I låga riddartopet” m. fl. Byns skvallerhistorier repeterades, och den som inte var med i ”kliftanbastun” fick sin beskärda del.
75 Trakteringen var här densamma som i Mörskom, men var rovsoppan här vanligare än klimpsoppa, som är yngre.
Ostberedning
76 Garpom, uppt. eft. E. V.
Bondost
77 Till denna ost tages 7 liter helmjölk och 4 ägg. Mjölken kokas upp, varpå 1 liter surmjölk slås till som löpe tillsammans med de sönderslagna och vispade äggen. Blandningen får ysta sig, varefter den lägges i ett ostkar och press lägges på d. v. s. ett bräde med sten på. Osten får stå i denna press ett dygn, varpå den vändes ur karet på en tallrik.
78 Bondosten är godare ostekt men kan stekas för att den ej skall surna.
79 Michelspiltom uppt. eft. E. B.
Fastlagstisdag
80 Fastlagstisdagen skulle man äta ärtsoppa eller bönsoppa med fläsk minst en gång på dagen. Dessutom skulle det vara ”hetvägg”. Det var stora hembakta bullar av hemvetemjöl, på vilka hälldes uppkokad mjölk.
81 Under de senaste åren har man även köpt fastlagsbullar hos bybagaren och ätit som ”hetvägg”, men förr bakade man alltid själv.
82 Palvat kött hörde också till maten fastlagstisdagen.
83 (Samma matordn. i Mörskom)
84 Michelspiltom, uppt. eft. A. M.
Påsk
85 Om påsken skulle det vara memma och ägg. Varje person i gården fick 3 ägg. Hade man ej höns själv så bytte man mot mjölk, mjöl eller gryn av någon gumma, som hade höns.
86 När memman var färdig före påsk fick var och en riva, som man kunde äta, när det behagade en själv. Eljes bjöds memma som efterrätt påskmiddagen och till middagen andra dag påsk samt söndagen efter påsk. En stor riva sparades åt vallhjonet, tills kreaturen första gången om våren fördes ut på bete.
Påskmemma
87 Michelspiltom, uppt. eft. A. M.
Memma
88 Memman lagades i den största grytan, som fanns i huset. Vatten uppvärmdes, och när det började ”slå pärlor” i vattnet irördes rågmjöl och malt med en större kräckla. (Kräcklor, som karlarna gjorde på vintern, fanns av alla olika storlekar.)
89 Den första blandningen fick stå en stund, innan mjöl och malt igen iklappades. Man klappade sedan till malt och mjöl ända till åtta gånger och spädde ljumt vatten till, ifall memman eljes blev för tjock. Den borde vara som en mycket tunn gröt. När man tillspätt mjöl och malt sista gången övertäcktes grytan med kläder|32||31| och lyftes på en låg träställning på en sval plats, i knuten vid dörn vanligen, där blandningen fick sötna. Näverrivorna gjordes under tiden i ordning, d. v. s. tvättades och baddades i hett vatten.
90 När blandningen kallnat och sötnat, östes den i rivor, och memman gräddades i ugnen. Den ansåg vara färdig, då det började slå liksom vitt rim på kanten av rivan.
91 Kyrkoby, uppt. eft. E. B.
Valborgsmäss
92 Valborgsmässmorgonen fick folket i gården ägg till frukosten. Det övriga husfolket fick naturligtvis även men man skulle främst se till att tjänarna fingo. Tröt förrådet måste någon av eget folk vara utan.
93 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Pingst
94 Pingstdagen skulle man första gången äta fil om våren. Eljes var det ingen bestämd matordning den dagen.
95 Uppt. eft. E. M.
Midsommar
96 På morgonen johannedagen skulle alla, unga och gamla i huset få en hel bondost och ett vetebröd. Fanns det mycket folk i gården, så att ostberedningen blev betungande, kunde det nog hända, att värdinnan gav endast ½ ost, med det räknades nog dåligt.
97 Fil var huvudrätten till middagen.
98 uppt. eft. E. M.
Mariebebådelsedag
99 Mariebebådelsedagen skulle alla i gården få en hel bondost var. Hade man ej råd att ge en hel ost åt alla, måste man först se till att drängarna och pigorna fingo, emedan gården eljes fick rykte om sig att vara dålig och man kunde bli utan dugligt folk.
100 Till osten hörde ett jästbröd eller ”jästkaka”.
101 Eskilon, uppt. eft. A. P.
Spinnantalko
102 Förr spann man av ull åt karlarna till halvyllekläder. Vanligen skedde huvudarbetet på stora spinnantalkon. En värdinna kunde få ställa till fyra eller fem talkon under vintern för att få alla karlarna klädda, om det fanns många i gården. Ränningen spanns av lin, och inslaget var ylle. Av det spunna garnet vävdes tvåskaftigt tyg till en bredd av 8 kvarter.
103 Ränningen av lin spanns dock inte på talkon. Till detta arbete legde man någon kvinna, som kunde ”spinna starkt”. Denna fick arbete i gården under flera veckor, och det fanns sådana kvinnor som levde av att fara omkring och spinna.
|38| |37|104 Till sämre kläder spann man till ”stampad halvylle”. När tyget var vävt skickades det till staden för att ”stampas” (valkas) Man sydde jacka och byxor av tyget. En omgång av stampad halvylle syddes varje höst åt alla karlar i huset. Av höstullen spanns ränning till ”helvammal”, varav man sydde helgdagskläder. Både ränningen och inslaget spanns av vit ull. Tyget skickades till staden för att ”stampas” och färgas svart eller blått.
105 Till grått ”vammal” hade man mörk (svart ull) ränning och grått inslag.
106 Värdinnan måste på spinnantalkon bjuda god och riklig mat. Potatislåda med fläsk och rot|39||38|låda utgjorde förrätten, klimpsoppa efterrätten. Med kaffet skulle följa stora hembakta vetebullar och jästbrödssmörgåsar med ost eller palvat kött och åtminstone en gång under dagens lopp vetebröd med pannkaka.
107 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Jul
108 Alla gårdens underhavare bjödos julaftonen till gården på traktering, Först fingo alla kaffe med julbullar av vetemjöl, och sedan skulle alla karlar ha ”halvkoppar”, kaffeknorrar. Den som inte var van vid starkt, blev genast full av julhalvkopparna, ty de skulle vara mer än vanligt starka.
109 Sedan bordet i stugan övertäckts med en stor vit duk och tennstopen, nyss skurade, med skummande julöl ställts på bordet, dukades julmaten fram.
110 Brödkorgen fylldes av surlimpa, sötsurbröd, vörtbröd och jästbröd, skurna i fjärdedelar, och en tallrik med smör ställdes på varje ända av bordet bredvid|41||40| tennstopen. På varje persons tallrik lades en ostskiva.
111 Rätterna utgjordes av
| Ugnstekt skinka. |
| Potatislåda |
| Lutfisk med sås. |
| Korngrynsgröt. |
| Pannkaka. |
Kalasmat
112 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Klimpsoppa
113 Gott färskt nötkött kokades mjukt och av det tog man en del bort för att bryna det i ugnen till stek. Detta sistnämnda skars i tärningar eller skivor, som bryntes i flott i ugnen och serverades på kalasbordet som stek med lingon, i fall man ej hade vanlig ugnstekt skinka.
114 Av det återstående köttet och spadet kokades en kraftig köttsoppa med potatis, kålrötter, morötter och lök som ingredienser. Peppar var den vanligaste kryddan. I soppan kokades några stora skalade potatis (de andra skurna i tärningar), vilka man med en träsked bearbetade till mos. |43||42|Potatismosen, mjölk, ägg, vetemjöl och kardemumma bildade degen till klimparna, som med sked nedsläpptes att koka några minuter i grytan.
115 Eskilom, uppt. eft. A.P. Kalasmat.
”Systerkaku”
116 ”Systerkaku” användes förr som efterrätt och även som kaffekaka. Det var den enda kaka de kunde laga där förr i socknen, hade sagesmannens mormor sagt. Sagesmannen själv hade svårt att tänka sig, när hon såg någon annan kaka eller något liknande, att det var annat än ”systerkaku”. Därför åt också Påvals famor omelett med snömos på ett kalas för icke länge sedan. Hon trodde det var ”systerkaku”.
117 Till ”systerkaku” tog man som ingredienser 12 ägg, smör obetydligt socker, vetemjöl och litet grädde. 12 ägg skulle det alltid vara, de andra ingredienserna|45||44| fingo rätta sig efter huru stor kaka man behövde den gången.
118 Äggen klappades med sockret, grädden och smöret tillsattes, och när smeten klappats väl irördes mjölet. ”Systerkakun” gräddades i stek- eller bakugnen i stora bleckformer och skars sedan den kallnat i skivor. Kakan serverades med snömos, vispad av tjock grädde.
Plommonkräm med snömos
119 (Se Mörskom 1924 s. 52.).
Russinsoppa
120 (Se Mörskom 1924 s. 52.).
Saftsoppa
121 (Se Mörskom 1924. 53.).
Mandelkransar
122 (Se Mörskom 1924 s. 53.).
123 Midelspiltom uppt. eft. A. M. och M. T. Kalasmat.
Ugnsstek
124 Till ugnstek tog man färskt nötkött. Köttet kokades först och stektes därefter i långpanna i ugnen. Köttet skulle brynas i ugnen, tills det var en jämn brun skorpa på det. Denna skorpa skrapades bort när köttet togs ut ur ugnen.
125 Ugnsteken serverades på kalas på ett avlångt grunt fat. Skalade kokta potatis radades runt om. Steksåsen, som lagades av spadet från det brynta köttet, avreddes med vetemjöl, och serverades i skilt kärl, vanligen en liten spilkum eller såskopp.
126 På ett bättre kalas, bröllop o. dyl. hörde makaronilåd och lingonsylt samt rödbetor till. Rödbetorna voro kokta, skurna i skivor och lagda i ättika.
Bakning
127 Eskilom, uppt. eft. A. P.
Bordsbröd
128 Till bordsbröd blandas deg som till vanligt skorpbröd (vetebröd) endast med den skillnaden, att man icke tillsätter socker och ägg, dock litet smör. Bordsbrödet blir något bättre än vanligt ”fransbrö” (franskt bröd). Det bakas i längder och skäres i skivor på tvären.
129 Bordsbrödet bakas endast för kalas som smörgåsbröd på smörgåsbordet.
130 Eskilom, uppt. eft. A.P.
Kalasmatordning
131 Enligt sagesmannens mormor skulle följande matordning varit typen för ett kalas i Liljendal ungefär för 70 år sedan:
| Sillsallat. |
| Färsk fisk med sås. |
| Ugnstekt kött med potatislåda. |
| Korngrynsgröt |
| ”Systerkaku”. |
132 I sagesmannens barndom hade matsedeln något utvidgats:
| Sillsallat med ”skarpsås” |
| Kokt gädda med potatis. |
| Ugnstekt kött. |
| Korngrynsgröt. |
| Risgrynsgröt. |
| Klimpsoppa. |
| Plommonkram med snömos, ”systerkaku” eller torta. |
133 Det skulle då alltid kokas två|50||49|slags gröt. Korngrynsgröten skulle kokas i helmjölk och av den kokade man flera stora grytor, när det var stort kalas. Av risgrynsgröten, som då för tiden var en sällsynt läckerhet, kokade man endast några fat. Först när gästerna ätit sig mätta av korngrynsgröt fingo de små portioner av risgrynsgröt, ty den skulle man endast smaka på.
134 På matbordet stods stora brödkorgar fulla med surlimpa och sötsurlimpa, men för varje gäst placerade man före måltiden på tallriken en skiva eller en fjärdedel jästbröd, en skiva vetebröd och litet smör. Ost användes sällan vid matbordet (endast vid ”tilltugg”.) När |51||50|den senare började användas fick var och en en skiva på tallriken.
135 Under sagesmannens barndom hade de om vintern lutfisk i stället för färsk fisk, och lutfisken åt man först utan potatis endast med mjölksås. Skinkan, som stektes i ugnen inbakad i deg serverades med makaronilåda.
136 Utom ”systerkaku” bjöds också mandelkransar till desert jämte plommonkräm med snömos, vilken sistnämnda placerades i godtyckliga figurer och klumpar på krämen.
Bakning
137 Hopom, uppt. eft. A. P.
Knäckebröd
138 En deg av rågmjöl, vatten och salt knådades i ”deghålken”. Anis utgjorde krydder. Degen bakades ut till stora tunna bröd och ett litet hål, så stort dock att ett snöre utan större besvär kunde trädas genom, gjordes med fingret ungefär en eller två tum från yttre kanten av brödet. Bröden fingo efter gräddningen stå på brödbräden ute i bodan, tills de torkat så mycket, att man väl kunde hänga upp dem i snöret. Då trädde man flera bröd på ett snöre, antalet bröd i varje snöre enligt sagesmannen 6, enligt andra sagesmän 8. Brödens|53||52| undre sidor vändes två och två mot varandra. Brödknippena hängdes sedan på en käpp, som lades tvärs över brödspetten i taket. Knäckebrödet bakades för oväntat främmande. Husfolket åt sällan därav.
139 Garpom, uppt. eft. A. K. Bakning.
Jästbröd
140 Jästen lagas först i ett litet fat. I ljumt vatten upplöser man jästen och blandar litet rågmjöl till. Under tiden jästen jäser upp tillblandas degspadet. Detta blandar, man i ”deghålken”, i vilken hälles ljumt vatten och skummad mjölk. Vill man ha jästbröden riktigt goda river man några råa potatis i degspadet. Då degspadet är blandat saltas det och jästen lägges i. Degen knådas med rågmjöl, tills den lossnar av handen. Litet mjöl strös över degen, varpå den får jäsa upp. Gästbröden naggas och randas med en träkniv en gång snett över bröden. Förr blandade man kornmjöl med rågmjölet men icke numera. Bakades förr till varje helg, nu varje vecka.
141 Garpom, eft. A. K.
Surbröd
142 (Se Iniö häft. ).
Sötsurlimpa
143 (Se Kyrkslätt häft. III).
Vörtbröd
144 (Se Iniö häft. ).
Surlimpa
145 Av surbrödsdegen bakar man varje bakning något tiotal bröd, som få formen av limpor och i vilka man icke urtager hål. Bröden naggas och randas som jästbröd.
Kärnmjölksbröd
146 (Se Kyrkslätt häft. III.).
147 Kärnmjölk, vetemjöl och rågmjöl.
Potatisbröd
148 (Se Kyrkslätt häft. III.).
Lingonkaka
149 (Se Iniö häft. ).
150 Hålbröden på spetten skulle radas så att de vände ögonen (den naggade sidan) från dörren. Vanligen 30 bröd på ett spett.