Lästext
Anteckningar från Borgå socken. I
1 Inl. 1928. Vivi Peters.
|2| |3| |4| |5| |1|2 [innehållsförteckning, se faksimil]
|6| |2| |7| |3|3 [förteckning över sagesmän, se faksimil]
|7| |4|4 Borgå eft. M. S.
Mältning
5 Till mältning skulle man taga ritorkad god råg. Det åtgick vanligen 1 hl råg vid mältningen till julen. Bryggtinan togs fram i bastun och i den lades rågen, som fick stå i kallt vatten ett dygn. Sedan öste man rågen upp på bastulaven. En person stod nere vid tinan och den andra tog emot på laven. Ett eller ett par dygn skulle rågen ligga i hög på laven. Sedan bredde man ut den, då den började växa ut. Rågen skulle vara på laven fem eller sex dagar utan skild eldning. Om mältningen skedde om vintern, måste man stundom litet värma vattnet, i vilket rågen lades i blöt, men så att vattnet endast var obetydligt ljumt. När rågen |6| grott, skulle den tvättas. Den formades till en sträng. En person öste vatten över rågen och den andra låg på knä och tvättade. När tvättningen skett, samlade man rågen i en stor hög och så fick den ligga över natten. Dagen därpå eldades bastuugnen med färsk björk- eller alved. Av björkved blev det den bästa röken. Man eldade tre ugnar fulla till kvällen och efter varje eldning rörde man om i rågen, första gången tvärsöver högen och andra gången längs den. Till kvällen formade man rågen i sträng med klappträ och rörde om tillika. Under två dygn eldade man hett och rörde om på beskrivet sätt. Därefter breddes rågen ut att torka. Nu eldade man mindre fulla ugnar |7| men flera gånger om dagen. Förrän man tände i ugnen, rörde man om maltet varje gång. Det åtgick närmare två veckor, innan maltet var färdigt. När maltet var riktigt torrt, östes det i en säck. Det fick endast stå i säcken någon dag, innan det maldes, ty stod det längre, blev det dåligt. Maltet förvarades sedan i en tunna eller kista i matbodan. Förr mältade man av råg och korn tillsamman och det blev finare dricka därav, säger sagesmannen.
6 Borgå. Eft. M. S.
Bryggd
7 Till ungefär 50 liter dricka tog man 5 à 6 kappar rågmalt. Det var vad en drickestunna rymde i sagesmannens hus och var likamed två såar.
8 Enriskvistar kokades i mycket vatten (stor gryta), och detta vatten hälldes sedan över maltet, som lagts i bryggtinan, i vilken ”råston” (Se Kyrkslätt Bryggd) placerats in. Man värmde nu stora malmkulor (5 à 6) i spiseln, så att de blevo röda och lyftade kulorna med en järnknipa (ett par alnar lång) i tinan, där blandningen fick puttra en stund. – Kulorna voro kanonkulor, ”som man fuskat från ryssan”. Dessa kulor användes även att stöta sönder kaffe med.
|9|9 Med skopan öste man enrislag över maltet på ”råstan”, först försiktigt sedan dristigare. Ölet rann ut i ett ämbar under ”råston”. Svagdricka fick man, när man andra gången öste över maltet. Då allt gått genom ”råstan”, tvättades tinan ren, och det klara ölet hälldes dit. I detta öl lade man humla och jäst, som man förvarat på trasor.
10 Borgå. Eft. M. S.
Bröllop
11 Uppgifterna äro från ett bröllop, som hölls på Vessölandet i Bondas, Kurböle, brudens hem, mickaeliveckan 1889.
12 Efter vigseln drack man brudskål i portvin och så bänkade man sig vid de dukade borden, 6 långa bord hopjämkade i hästskoform. Rätterna voro gädda med äggsås, leverlåda, köttsoppa, risgrynsgröt (brudgröt) och tårtor. Måltidssup och fisksup bjöds. ”Skaffare” (fyra manspersoner) buro maten på bordet, kockarna och flickor hjälpte till att ösa upp samt skötte disken. Man åt i tre lag, kockar och uppassare sist samt de förnämligare gästerna, brudparet och prästen första laget. Andra laget åto |11| ungdomar och anspråkslösare folk.
13 När borden bortforslats steg spelman in, och dansen började. Talman bjöd upp bruden och brudgummen, dansade med brudsätan första dansen. Endast avbruten av kaffepauser fortgick denna hela natten. Karlarna fingo kaffeknorrar och kvinnorna vin ett lag. På morgonsidan av natten avlägsnade sig brudfolket och återvände 10-tiden på morgonen till ungmorsskålen, som dracks i vin. Efter skålen dukades borden till andra målet, som bestod av kokt färsk strömming, köttsoppa och gröt, vilka sistnämnda rätter man värmt upp från första målet. Mitt på dagen slutade dansen, avskedskaffe bjöds och de flesta gäster avlägsnade sig. Endast |12| den närmaste släkten bjöds på ett tredje mål, till vilket man kokat ny köttsoppa och risgrynsgröt.
14 Två veckor efter bröllopet stannade bruden ännu i hemgården för att ”korja upp” samt väva en väv färdig. Brudgummen kom då efter henne med fyra hästar och tre körsvenner, hörande till den närmaste släkten. De bjödos in i kammaren och serverades kalasmat, gädda, köttsoppa, och risgrynsgröt. Från brudens hem skickade man två hästar. Utstyret fyllde nämligen fem lass och på brudkärran plockade man dessutom småsaker. Bruden måste sitta med spinnrocken i famnen, emedan den inte fick rum på lassen. Bruden förde med sig till det nya hemmet säng, ”birong”, |13| vävstol, spinnrock, 6 bolster, 6 täcken, 2 vepor, 12 lakan, handdukar, (sagesmannen tror det var omkring 20 stycken) en koffert full av gångkläder och en full av underkläder samt dessutom grytor, pannor, koppar, glas, ämbar, muggar och dylikt, som givits i bröllopsgåvor och som samlats i gården, tills dottern skulle gifta sig. Bruden förde med sig välkomstgåvor till brudgummens hem. Brudgummen och hans far och hans fyra bröder fingo skjortor, två systrar och brudgummens mor linnen. Alla i gården små och stora fingo näsdukar. Brudgummen hade köpt en axelsjal av ylle åt svärmor.
15 Det var sed i socknen, att brudarna alltid skulle skänka talmannen en skjorta samt skjortor och |14| linnen åt svärföräldrarna och brudgummens syskon.
16 Ännu år 1926 gav en brud i Renum ett linne till present åt sin svärmor, som mycket stolt talade därom för upptecknaren. Åt brudgummen och svärfar skänkte samma brud skjortar
17 Borgå. Eft. E. S.
18 Elsa Sundman Jackarby f. 1890
Bröllop
19 Detta bröllop, till vilket cirka 200 personer voro inbjudna, hölls år 1926.
20 Klockan 4 e. m. samlades gästerna till Brandkårshuset i Borgå, emedan brudens egna icke kunde hålla bröllopet hemma. När gästerna anlände fingo de kaffe, som bars omkring. Kaffebrödet utgjordes av en krans, skorpor och småbröd. Kl. 6 skedde vigseln. Sex par ”skalkar” (marskalkar) och brudtärnor stods på vardera sidan om brudparet under vigselakten.
21 Sedan alla lyckönskat brudparet efter vigseln bjöds limonad med karameller. En stående måltid framdukades och rätterna utgjordes av.
| 1. | Smörgåsbord: tekorv, medvurst, bondost, mejeriost, sill, ansjovis, lax, |16| smör, surlimpa, sötsurbröd, jästbröd, vetebröd och ”matbröd” även kallat ”skålbröd”, sillsallat, leverlåda och À la Daube |
| 2) | Buljong med pastejer (köttfylln.) |
| 3) | Färsk braxen med potatis och äggsås. |
| 4) | Stek med potatis, lingonsylt och makronilåda. |
| 5) | Risgrynsgröt med helmjölk. |
| 6) | A la glace |
22 I fråga om deserten avvek detta från de vanliga på orten, i det att deserten utgjordes vanligen av plommonkräm och ”himlamat” (snömos) med kakor. Gummorna hade också uttalat sitt ogillande sinsemellan och menade i fråga om deserten att den inte passade för bondfolk.
23 Till bröllopet hade man även |17| bryggt öl och därvid använt tre olika ”råstor”, av vilka den största var 2 ½ meter lång.
24 Efter måltiden spelades brudmarschen och dansen begynte. Kaffe med bröd bjöds under danserna och te mot morgonsidan av natten, då gästerna togo avsked.
25 Borgå. Eft. A. J.
Bröllop
26 I sagesmannens hemby, Saxby, dukades borden färdiga före vigseln. På borden dukades fram dubbla tallrikar, en djup och på denna en flat, smörfaten med smöret krusat och prytt med grönt och brödkorgar fyllda av limpor, sötsurbröd- och jästbrödsskivor. På varje tallrik lades en vetebrödsskiva, som man åt efter måltidssupen. Rätterna voro smörgåsbord, färsk kokt gädda, stek, söt soppa och torta.
27 Sagesmannens mor hade berättat, att man förr bjöd 3 mål mat under första bröllopsdagen och natten, då bröllopet firades i brudens hem och så begav sig hela brudföljet till brudgummens hem hur långt borta detta än var beläget |19| och där fortsattes kalaset. Obligatoriska 3 mål skulle igen bjudas. Den tiden var glansrätten ”sisterkaku” (se Liljendal)
28 När dansen började dukades borden fulla med mat i stugan och bröllopsgästerna fingo äta under natten, när de behagade. Mellan danserna serverades toddy och kaffe. Ölkrusen tömdes jämt.
29 Då det första söndagen lystes för brudparet i kyrkan skulle släkten bjudas på middag i brudens hem. Det var s. k. ”lysankalas.”
30 Om man skramlade med kärlen under bröllopsmiddagen så blev det slagsmål eller andra tråkigheter under bröllopet.
31 Borgå. Eft. A. J.
Begravning
32 Större begravningar höll man på Brandkårshuset i Borgå och mindre hemma i gården. Stundom hände i förmögnare gårdar, att man först höll kalas i Borgå och dessutom hade en bjudning andra dagen i Saxby, där uppgiften gavs.
33 På morgonen begravningsdagen samlades alla i sorgehuset, där det bjöds kaffe, smörgås med ost, mjölk och stundom något kallt uppskuret samt hembryggt öl. Så begav man sig till kyrkan med liket. Utanför staden mötte likvagnen. Numera kommer denna ut till landet, men förr fick man forsla liket ända fram till staden.
34 Efter jordfästningen samlades man i Brandkårshuset och måltiden, som serverades, bestod av |21| smörgåsbord, fisk (efter årstiden och tillgång) stek och tortor med sylt uti. Stundom bjöds det även ”spritsar” och ”sirrar”, små sockerkringlor och -kransar.
Bakning
35 Borgå. Eft. M. S.
Surbröd
36 Degen göres en kväll, varefter den får stå och surna över en dag och två nätter, innan den knådas. Om sommaren går det dock något snabbare med syrandet.
37 Av ½ tunna rågmjöl blir det 4 à 5 spett bröd med 30 eller 28 bröd på spettet. Detta var en vanlig surbrödsdeg i sagesmannens värdinnetid.
38 Bröden, hålkakor, skola hängas efter varandra på spettet d.v.s. med rätsidan åt samma håll utåt stugan. Emedan man ansåg, att jäsningen ej gick så bra om vintern, bakades det om hösten, så att förrådet räckte över julen ja stundom hela vintern. Mellan advent och jul var det i gården vanligen |23| 5 till 6 bakningar. Man lät bröden torka på spetten inne i stugan, varefter de fördes ut i bodan, där de förvarades och så var man klar för följande bakning.
Sötsurlimpa
39 Vatten kokas upp och rågmjöl iröres till en tjock deg. Det hela hälles i degtinan och nytt uppkokat vatten spädes till. Man späder på tre eller fyra grytor vatten beroende på huru stor degen skall vara. Blandningen får sedan stå och sötna, mjöl iklappas emellanåt. Jäst tillsättes, och sedan degen jäst sur, knådas den. Om degen blivit för sur, lägges litet socker i den. Degen bakas till limpor, vilka smörjas med vatten eller helst dricka, innan de gräddas i stark ugnsvärme.
|24|40 Borgå. A. J.
Potatisbröd och potatislimpor
41 I Borgå socken bakas både potatisbröd och limpor. Potatis skalas och kokas mjuka, varefter de stötas till mos med potatisstöten. Rågmjöl istötes. Degen får nu stå till följande dag och mjöl iknådas, varpå degen ältas på bakbordet samt bakas antingen till bröd med urtaget hål eller formas till tjocka limpor. De sistnämnda försöker man få så släta på ytan som möjligt och sticker endast med en träpinne sex à sju hål i dem. Limporna få varken ”krusor” eller ”naggor” som bröden prydas med. Limporna smörjas med sockervatten eller svagdricka, i vilket man lagt vatten, innan de skjutas in i ugnen. – Potatisbröd bakas |25| mest på hösten, då man har god tillgång på potatis.
42 Krusningen av potatisbröden och limporna är enligt sagesmannen så:
43 [ritning] Potatisbröd, krusat och naggat.
44 [ritning] Potatislimpor, naggade med pinne.
Jästbröd
45 [ritning] Jästbröden krusades och naggades så till kalasbröd.
46 [ritning] Även så krusade man jästbröd.
47 [ritning] Så pryddes jästbröden i vardagslag.
48 Borgå Eft. A. J.
Barnsöl
49 Två par faddrar, ett far äldre gifta personer och ett par yngre ogifta, skulle fara med barnet till prästen. När de kommo hem var det stort kalas i gården för grannar och släktingar. En måltid bestående av stek, köttsoppa och risgrynsgröt serverades. De bjudna kvinnliga gästerna förde med sig antingen en kanna färsk mjölk eller en liter grädde och ibland vetebröd.
50 Borgå. Eft. M. S.
51 Mathilda Sundman f. 1850 Vessölandet.
Enbärsdricka
52 Enbärsdricka kokades eller bryggdes på Vessölandet och i staden Borgå men ej eljes allmänt i socknen, påstår sagesmannen.
53 Enrislag kokas först av enris och vatten. Dessa enriskvistar böra ej ha bär. Kvistarna tagas efter kokningen bort ur sån och malt lägges att koka upp i grytan. Lagen hälldes sedan i en så, där den fick stå och klarna. Allt det ”tjocka” (mäsken) skulle samla sig på bottnen. Det klarnade östes sedan i en annan så. Man blandade nu i en kanna dricka humle, som man kokat upp, jämte jäst. Blandningen fick stå en stund, innan den hälldes i sån. En del av humlen hade man lämnat i grytan efter kokningen och denna del hälldes nu i sån, varpå bryggden fördes ut att kallna.
Vardagsmat
54 Borgå. H. S.
55 Hanna Sundberg Renum f. 1862.
Klivipotats eler klivjo
56 Man skalar och klyver potatis i fyra delar och kokar dem. Över potatisen i grytan låter man salt fisk (braxen eller mört) koka.
57 Klivjo ätes vanligen med nykärnad mjölk.
Fisk och potatis
58 Färsk fisk och potatis och salt fisk med potatis ätes ofta i vardagslag om sommaren. Runda potatis (d.v.s. oskalade helkokta) med sovel är vinterrätt. Sovel är ofta stekt fläsk eller endast fläsksås.
59 Då man stekt strömming häller man litet vatten i pannan och avreder det feta spadet med rågmjöl till sås.
60 Borgå. Eft. M. S.
Lergräsvälling
61 Under nödtider kokade man enligt sagesmannens mor lergräsblad och avredde med rågmjöl till välling.
Fläsk- och potatis
62 eller fläskstuvning.
63 Salt fläsk skäres i mindre bitar och kokas. Då det är mjukt ilägges i bitar skurna potatis och kålrötter. Kryddpeppar tillsättes.
Rovor och potatis
64 I sagesmannens barndom hade man kokat i bitar skurna rovor och kluvna potatis tillsammans med tillsatts av salt. Då rotfrukterna voro mjuka slogs vattnet av och mjölk tillspäddes i grytan. Det hela fick ett uppkok och äts som förrätt med rågbröd.
65 Borgå. Eft. A. J.
Rusthållarmat
66 Potatis tvättas väl, klyvas i fyra delar och kokas med skalen på. Salt fisk, vanligen strömming lägges att koka på potatisen i grytan. Denna rätt kokades ofta i bondgårdarna förr och användes i synnerhet för arbetsfolket.
67 Rätten torde vara detsamma som andra sagesmän kalla klivjo eller klyvjo.
Korvmat
68 Vatten kokas upp och blodkorvar, som man lagat vid slakten, skäres i bitar och kokas med flott uti. Anrättningen skall vara så tunn som en soppa och ätes med rågbröd.
69 Borgå. E. J.
Potätspannkaka
70 Kokta potatis arbetades och stöttes väl med grötstöten. Mjölk tillsattes och i blandningen knådades hälften hemvete- och hälften korn- eller rågmjöl. Degen ältades genast på bakbordet och lades sedan i en ugnspanna att gräddas i ugnen efter en brödgräddning.
71 Potätspannkaka lagade man om hösten, då potäterna voro färska, och i samband med en bakning, emedan man ögarna eldade den stora ugnen, bara för en pannkaka.
72 Borgå Eft. A. J.
73 Amanda Johansson f. 1863
Fiskkaka
74 Rätten lagades ofta i sagesmannens barndom i Saxby och ännu någon gång i flera byar i Borgå socken.
75 Surdeg kavlas ut till en tunn kaka. På hälften av denna lägges salt strömming, benad och fläckad. Den andra hälften av surdegen vikes över strömmingen och kakan gräddas väl i ugnen.
76 ”Fiskkaka ha vi kallat det i Saxby, men ute i socknen har jag hört att de säga kalakukko”, menade sagesmannen.
77 I Jackarby och Renum talar man även om fiskkaka.
78 Borgå H. S.
Potatisgröt
79 Potatis skalades och stöttes till mos, varefter salt tillsattes. Mosen utspäddes med litet vatten och avreddes med rågmjöl.
80 Förr åt man potatisgröt med kärnmjölk som sovel. Omtyckt var det även att lägga sura lingon i sötmjölk och äta detta som sovel till gröten.
81 Borgå. Eft. H. S.
Mjölgröt
82 Mjölgröt kokades av grovt rågmjöl, som man blandade upp med litet finare mjöl. Nyrågsgröt kokades av enbart grovmalat nyråg. Man malade nyrågen på handkvarn. En sådan finnes ännu för ändamålet i Renum.
83 Borgå. E. J.
Ärtmat
84 Ärter kokas mjuka i vatten och sedan tillspädes mera vatten. Man avreder med rågmjöl eller hemvetemjöl. Av det sistnämnda blir ärtmaten vitare. Ärtmaten ätes med sötmjölk.
Ärtsoppa
85 Ärter blötas i kallt vatten någon timme, varefter de läggas i kallt vatten i en gryta över elden och få koka mjuka. Fläskbitar eller köttben iläggas som salt. Kålrötter skalas, skaras i tärningar och läggas att koka i soppan, som icke vidare avredes.
86 Borgå. A. J.
Vällingar
87 Manglade havre- och korngrynsvällingar ha i Borgå socken i regel alltid kokats med mjölk. Havregrynsgröt har däremot kokats i vatten.
Vattuvälling
88 Hela korngryn kokas i vatten. När grynen äro mjuka, tillspädes vatten och vällingen avredes med rågmjöl eller hemvetemjöl. – Skillnaden mellan denna och vanlig korngrynsvälling är att den sistnämnda kokas i mjölk.
89 Vattuvälling kallar man även en annan variation. Vatten uppkokas, varefter vällingen avredes med rågmjöl, som vispas uti.
90 Borgå. A. J.
Kål och mjölk
91 Kålhuvud sköljas, skäras i bitar och kokas mjuka i litet vatten. Mjölk hälles i grytan, då kålen är mjuk. Man avreder med hemvetemjöl. Anrättningen ätes med surbröd.
Kålsoppa
92 Kålhuvud sköljas hackas sönder i bitar och lägges att koka tillsammans med i stycken skurna kålrötter, morötter och potatis. Några bitar av palvat kött (i vardagslag) eljes färskt kött hör till soppan, som kryddas med mejram och kryddpeppar.
93 Borgå. Eft. E. S.
Vardagsordning
94 Klockan 5 på morgonen stiger värdinnan upp och kokar kaffe, som serveras vid stora bordet i stugan kl. ½ 6, då husfolket bör vara uppe sist. Kl. 7 ätes frukost bestående vanligen av potatis och fisk eller potatis med köttsovel eller fläsksås samt korngrynsvälling eller mjölk. Kl. 10 få alla kaffe och kl. 12 ätes middag. En stående stadig rätt till middagen är köttsoppa, som numera från kalasmat degraderats till vardagsmat. Kl. 3 serveras kaffe och kl. 7 kvällsvard. Till kvällsvarden kokar man nästan varje kväll gryngröt och varierar mellan korn- havre- och mannagryn. Gröten serveras ofta med blåbärssoppa, eljes med skummad mjölk. |39| Risgrynsgröt äter man i vardagslag stundom med sötsoppa. Då man vill spara mjölk och det vilja bönderna nuförtiden, nöjer man sig med sylt som blandas i gröten till sovel.
95 Borgå. Eft. V. S.
Majstänger
96 Majstänger klädde man förr i Borgå socken 1 maj. De kläddes med ljung och enris och ungdomarna samlades runt den närmast varande stången till dans och lek.
97 Borgå. Eft. V. S.
Jakobsdagen
98 Jakobsdagen, den 25 juli, skulle man första gången äta nykokta potatis.
99 Borgå A. J.
Talko
Kliftantalko
100 På en vanlig kliftantalko förr serverades ett mål mat och två gånger kaffe med hembakat vetebröd. Till måltiden hade man i regel ett fjärdedels jästbröd med färdigbrett smör på envars tallrik, köttsoppa kokad på fårkött med potatis uti. Denna soppa var så tjock att man kunde kalla den stuvning, ehuru den gick under namnet köttsoppa. Vidare skulle man bjuda talkofolket risgrynsvälling, kokad i helmjölk, eljes ”skällde käringarna”. Om talkon drog ut på tiden ansåg värdinnan sig tvungen att värma upp överblivet från middagen samt dessutom koka en gryta korngrynsgröt. – Numera dansar man efter kliftantalko men förr endast efter skärantalko.
|43|101 Borgå.
Talko
102 Förr hade man olika talkon enligt samma program vad arbetet om trakteringen (se förig. sida) vidkommer. Det var taktäckantalko, i vilken endast byns man deltogo, kliftantalko, spinnantalko och täckstickantalko för kvinnorna samt rågskärantalko för båda könen. Efter den sistnämnda dansades alltid.
103 Då kvinnfolket hade talko drog sig ofta byns ungkarlar och även någon av de äldre till huset och måste trakteras. Ofta försökte de först skrämma de i kapp arbetande genom att föra buller utanför gården, innan de gåvo sig tillkänna och kommo in.
104 Mattklippantalko, då man klippte och sammanfogade mattrasor, var vanlig.
Slakt
105 Borgå. E. S.
Pylsa eller pilsa
106 Vid fårslakt lagade man vanligen ”pilsa” (pysla, pölsa). Köttslimsor, rester, senor och dylikt skräde hackades i ”hackhoan” och saltades in i en bytta om hösten. Under vinterns lopp användes ”pilsan” som sovel till potatis. Man stekte den och åt den med runda (helkokta) potatis eller också kokade man litet ”pilsa” bland skalade och kluvna potatis till en stuvning.
107 Borgå. A. J.
Grynkorv
108 Nötkott kokas och hackas fint. Tillika kokar man i en skild gryta korngryn. Då grynen och köttet kallnat, tillsätter man hackad lök och peppar, och blandar allt samman. Blandningen stoppas i ½ meter långa och välrengjorda tarmar, och korvarna gräddas i ugnen. De ätas med potatis.
Potetskorv
109 Potatis skalas, kokas och hackas och saltas samt stoppas i korvskinn (tarmar). Korvarna förvaras i saltlake, vilken man efter några veckor måste byta om d.v.s. nytt vatten och salt på. Vid användningen stekes korven i pannan och ätes med bröd.
Blodpalt
110 Vid slakten lagar man först blodpalt. Till denna tages färsk blod, rågmjöl och flott. Lök, peppar och mejram tillsättes som kryddor. Blandningen knådas till en deg, ältas och formas till tjocka bröd, som gräddas i smord ugnspanna. Blodpalten ätes med smör
Korvar av får
111 Av fårblod gjorde man paltar som de ovan beskrivna. Stoppade aldrig i skinn, ehuru det kallades korv.
Rullsylta
112 Vid svinslakten lagade man alltid förr men även nu någon gång rullsylta. Denna skulle sedan den var ombunden koka ett par timmar och när den kallnat saltas in för att användas under vintern.
113 [skrock, se faksimil]
114 Borgå. Eft. M. S.
Potatisopptagantalko
115 Till denna talko hade man kallat både män och kvinnor. Karlarna komma med hästar, ty de skola köra upp fåror under det kvinnorna plocka potatisen ur fårorna.
116 Alla trakterade först med kaffe, karlarna fingo stundom knorrar. Så börjar arbetet. När en del av potatisen är upplockad, börja två karlar köra potatis till källaren. Värdinnan kommer titt och ofta till åkern med kaffe och bröd. Även stora smörgåsar med ost eller kött på bjudas. Arbetet gav under livligt samspråk, och om husbonden bjudit flere knorrar bli rösterna på karlfolkets sida högre.
117 Då potatisen är upptagen bär värdinnan ut tvättvatten på gårdsplanen, så att alla få putsa sig, varefter hon ber in alla på ett mål mat. |49| Till måltiden bjöds färsk fisk, klimpsoppa och risgrynsgröt. På vars och ens tallrik hade värdinnan lagt färdigskurna skivor av sötsurbröd och jästbröd jämte smör. Vanligen fanns det också hembryggt öl på bordet, ty att hålla talko var som att hålla ett kalas. Om talkofolket inte blev trakterat väl, hade alla förhinder följande gång man ställde till talko.
118 Saxby. Borgå. Eft. A. J.
Spånatalko
119 Den som hade lin, ställde till talko för att få det spunnet och delade så ut linet i gårdarna runt om så att varje person i gården fick sin del vanligen en knock. Denna kunde innehålla ända till 19 lod lin, om förrådet var stort men det vanliga var 12 lod i knocken. Karlarna, som inte kunde |50| spinna tingade någon gumma, backstugosittare, att göra det mot betalning. Den som ägde linet betalade även 50 p för knocken och bestod dessutom på ett stort kalas, till vilket varje deltagare i talkon hade inbjudits. På talkon dansades och skålades. Om linägaren var förmögen bjöd han måltid med lutfisk, klimpsoppa och risgrynsgröt men eljes endast ett smörgåsbord. Kaffe och bröd bjöds flera lag.
|51| |52| |53|