Lästext
Sjundeå
1 Uppteckningar år 1929 av Vivi Peters
|2| |3|2 [innehållsförteckning, se faksimil]
|4| |5|3 [förteckning över huvudsagesmän, se faksimil]
|6| |7|4 Sjundeå. Eft. A. B. R
Allhelgona
5 Tjänstfolket skulle räknat från allhelgona ha ledigt en vecka och när de begåvo sig till sina hem, gav värdinnan allhelgonakost, bestående av en sötsurlimpa och en ost.
|9|6 Sjundeå. Eft. E. T.
Barnsöl
7 Efter ett barns kristning bjödos faddrarna på kaffe och middag med vanlig kalasmat, rotlåda och skinka, risgrynsgröt och pannkaka. Sällan hade man dock lutfisk på ett barnsöl. Så högtidligt var det inte.
8 Faddrarna skulle bjudas på ett mål mat och kaffe.
9 Sagesmannen hade hört sin mor berätta, att man tidigare fört ”föror”, matvor åt barnsängskvinnor och även faddergåvor åt barnet.
10 (Eft. A. B. R.)
|11|11 Sjundeå. Eft. S. G. Sofia Grönberg f. 1851.
Begravning
12 På en begravning bjöds åtminstone i gårdarna samma traktering som på kalasen, nämligen lutfisk med ”vitsås” (mjölksås av mjölk, vetemjöl och litet smör), risgrynsgröt, rotlåda och skinka. Till en begraving bryggdes även öl.
13 I Sjundeå bjöd man även ”begravningskringlor”, men dessa köptes vanligen från bagare i Helsingfors. De kostade i sagesmannens ungdom 40 à 50 penni stycket. Dessa bjödos strax före uppbrottet vid begravningen och kringlan förde man med sig hem, där den sedan inmundigades. Ibland kunde en begravningskringla vara ända till 50 cm lång.
14 Middagen serverades i den dödas |13||14| hemgård efter det man återkommit från begravningen.
15 Kaffe och te med skorpa och bulle serverades flere varv och begravningskonfekt bjödos omkring på en bricka
16 Om man hade råd till en större begravning, bjöd man åtminstone de närvarande släktingarna på middag och kaffe i hemmet.
17 (Eft. K. S. E.)
|15|18 Sjundeå. Eft. E. F.
Bryggd
19 I varje gård och koja mältade man och bryggde förr och humlegårdar funnos överallt. Ännu har man i synnerhet Pickalatrakten.
20 Mjöd och enbärsdricka bryggdes tidigare allmänt i Sjundeå.
21 (Eft J. S.)
22 I ölet som bryggdes till jul skulle läggas dubbel sats malt mot vanlig bryggd och likaså humla.
Enbärsdricka
23 Enbär stöttes i en så och malt tillsattes, varefter blandningen fick surna. Därpå kokades den och fick sedan genom avkyl|17||18|ningstunnan, varefter det kokades ånyo. Dricket skulle därefter stå och kallna, innan det tappades i kagg eller tunna, om man hade en större sats.
24 Enbärsdricka var bra för magen, varför man gärna hade dylikt till hands på en gård.
25 (Eft. E. F.)
|19|26 Sjundeå. Eft. K. V. T.
Brödberedning
27 Surbröd, jästbröd, sötsurbröd och vetebröd samt kaffebrödslängder av hemvete voro brödsorterna i Sjundeå. Dessutom gräddade man i bärtider bärkaka, av surdeg med lingon som fyllning och av vetebrödsdeg med blåbär som fyllning.
28 Vetebröd av hemvete och kornbröd i enstaka fall gav man åt skördefolket jämte surmjölksost.
29 Jästbrod bakades av skrätt rågmjöl, siktat och hemvete eller enbart av hemvete.
30 Eft. E. T.
|21|31 På höstarna gräddades blåbärs- lingon- och äppelkaka med vetebrödsdeg som omhölje.
32 Kalakukko tillagades med surdeg som omhölje och fläckt strömming som fyllning.
33 (Eft. K. S. E.) – Se s. 39.
|23|34 Sjundeå. Eft. K. S .E.
Bröllop
35 Rätterna på bröllopbordet voro desamma som på ett större kalas. (Se Kalasmat)
36 När folket kom bjöds kaffe och vetebrödslängdsskivor. Efter vigseln serverades ett glas vin och konfekt och därpå middagen.
37 Brudgröt har så vitt sagesmannen minns icke förekommit i Sjundeå.
38 Efter måltiden vidtog dansen, som pågick med kaffepauser hela natten.
39 På morgonen serverades frukost, tidigare åt alla, senare endast åt de egna och närmaste släkten, då uppskärningar och uppvärmt från första målet radades på bordet.
40 Ett bröllop kunde även vara två dagar och då serverades den andra dagen |25||26| rester från första målet.
41 ”Bröllopet var så fint, att vi hade smörgås och riven ost och sockerbröd”, brukade man säga, då det varit ett duktigt bröllop med många rätter.
42 (Eft. J.S.)
43 Brudgröten, som förekom i Sjundeå för cirka 80–90 år sedan och om vilken sagesmannens mor berättat, var kokad på krossade korngryn och helmjölk. Gröt torde ha förekommit på något enstaka bröllop ännu i sagesmannens barndom.
44 (Eft. E. F.)
|27|45 Sjundeå Eft. E. F.
Dagordning
46 Kl. 4 steg man upp på morgonen och började arbetet. Kl. 8. serverades frukost och kl. 12 middag samt kvällsmål kl. 6–7.
47 Kvinnorna sutto dock med ”spånarocken” sent på kvällen. Karlarna lade sig tidigare.
|29|48 Sjundeå. Eft. E. P.
Fastlagstisdag
49 Ärtstuvning och fläsk samt fastlagsbulle hörde till ”fettisdagen”.
50 Fastlagsbullen bakades efter råd och lägenhet, antingen av hemvete eller köpt vetemjöl.
51 ”Sju mål i var vrå och ett mitt på golvet”, skulle man äta fettisdagen. – I Sjundeå talar man både om fastlagstisdag och fettisdag. Den dagen åktes långt lin. Ungdomarna togo vanligen en vedkälke och skurrade ned för en backe.
52 (Eft. K.S.E.)
53 Utom ärter ock fläsk hörde även ”kroppså” till dagens rätter. (Se Vardagsmat)
54 (Eft. J. S.)
|31|55 Sjundeå Eft. E.T. Edla Tverin f. 1849, torpgumma Käla.
Jul
56 Den som först vattnade kräken julmorgonen skulle först bärga skörden.
57 Den som förde ”urgrupu” eller ”urgrupan”, julbröd, två bullar en av sötsurdeg och en surbulle, som delades åt korna, skulle få sin del korv julmorgonen först. Åt hästarna gavs julsup på havren och brännvin hälldes i öronen, så att de skulle springa bättre till julkyrkan.
58 Julmorgonen tog man in ”ugnssvipun” (ugnskvasten) och om någon juldagen kom på besök blev han bjuden att sitta ned på den eller på slaskämbaret. Det var nämligen opassande att gå till byn juldagen såväl som långfredagen.
|33| |34|59 Utklädda julbockar sprungo förr kring gårdarna och ”ramla längs väggarna” (bullrade) och blevo inbjudna på en sup. Det var byns pojkar.
60 Till julmaten hörde lutfisk med vitsås av mjölk och vetemjöl och potatis. Innan man började köpa lutfisk från staden torkade man gäddor om sommaren och lutade dem till julen. Gäddorna rensades och fläcktes och hängdes upp att torka på streck längs husväggarna. Även nors torkade man på detta sätt och även torsk. Den sistnämnda torkas ännu någon gång.
61 Små grisar göddes till julgrisar och stektes hela i sagesmannens barndom. Den tiden hade man halm under bordet och halmkronor med ljus uti i taket. I vardagslag hade |35||36| man ”pärtan i väggen”.
62 En julgris stod ej högt i värde. Man kunde få köpa den för ett gästbröd och en surmjölksost.
63 Över hela julhelgen skulle ”tjippån”, ölstånkan stå fylld av öl på julbordet och alla främmande, som kommo på besök eller i något ärende bjödos på en sup därur.
64 Julölet var dubbelt starkare än till mindre helgar och kalas.
65 På julbordet skulle utom de tre bröden, tre sötsurlimpor radade på varandra, stå ett hemstöpt tregrenat ljus, en stånka av trä med två öron, fylld av hembryggt öl och någon gång även en palvad fårboge eller ett fårlår.
66 (Eft. A. B. R.)
|37|67 Sålänge sagesmannen minns, hade man haft julgran i de hus, där det fanns rum för en sådan. Juldagarna fingo alla fullvuxna i gården kaffe under sagesmannens barndom Detta var icke fallet i vardagslag.
68 (Eft. A. B. R.)
69 Julmorgonen hörde det till god ton att alla voro litet påstrukna när man körde till kyrkan. En värdinna vars man var nykterist sade därför förargad julmorgonen till mannen ”Slå nu på dig åtminstone så att du luktar folk.”
70 (Eft. J. S.)
|39|71 Sjundeå. Eft. K. S. E.
Kalasmat
72 För ett tiotal år sedan torde gäddor ännu ha torkats till lutfisk. Den som inte fiskade köpte lutfisk från staden, men alla andra lutade gäddor. Gäddorna, som rensades och fläcktes, torkades på snören i solen om sommaren. En värdinna i Kreijans, numera död, gjorde det ännu årligen för 15 år sedan.
73 Kålrotslåda, potatislåda och stek voro kalasrätter. Dessutom skulle det tidigare alltid vara piråg med fyllning av kött eller lax. Laxpirågen var fylld av hackad, obetydligt saltad lax, kokta hackade ägg och kokta risgryn.
74 På kalasen förr skulle det vara laxpiråg, karelsk, och fanns ej denna, hade kalaset ej högt värde.
75 Eft. A. S.
|41|76 Sjundeå Eft. K. S. E.
Kalasmat
77 Till kalasen i sagesmannens barndom och ungdom skulle varje värdinna föra med sig mjölk, ägg, smör och grädde. Hon fick föra med sig så mycket hon själv tyckte sig ha råd till. Snåla värdinnor förde alltid mindre.
78 I kalasgården bakades sötsurbrod och jästbröd samt kaffebröd av hemvete med smör och ägg uti kaffebrödet bakades i längder och skars i skivor. På större kalas var detta vanligt men på ett mindre kaffekalas bjöd man bulle och skorpa.
79 De vanligaste rätterna på ett större kalas och bröllop voro smörgåsbord med surmjölksost, ”gelé” (a la Daube), sallat samt kött eller laxpiråg. Den sistnämnda förekom endast på förnämligare kalas. Laxpirågen |43||44| skars i bitar om 1 dm längd och ½ dm bredd. Efter smörgåsbordet serverades stekt gädda, stek av nötkott, serverad med skalade potatis senare med kokta ”makroner”. Dessutom bjöds kålrotslåda och potatislåda, ”sveskonsoppa”, som även kallades ”russinsoppa”, med sirap uti och till sist pannkaka med kräm av plommon.
80 Något senare var kalasmatordningen följande. På smörgåsbordet, där ännu surmjölksosten och laxpirågen dominerade vid sidan av sallat och gele, kunde man stundom få se medvurst och ost från staden. Efter smörgåsbordet följde buljong och pastejer med fyllning av hackat kött, gädda med pepparrotssås och |45||46| potatis, stek av gödkalv eller nötkött med lingonsylt samt till desert torta av smördeg. Den sistnämnda kalasmatordningen var den vanliga, då mästerkocken mamsell Lönnqvist förde spiran i köket. Hon kunde även brygga ”bischoff” och punsch, om man ville beställa.
81 Mamsell Lönnqvist var en fin kock på alla kalas, men då ”hon tog karlen dit å bo” (Alexis Kivi), sa började inte värdinnorna taga henne mera till kalaskock. Ingen kunde ändock tillreda så god middag som hon, varför ändå en och annan trots allt anlitade henne.
82 (J. S.)
83 De vanligaste rätterna på enklare kalas voro rotlåda och skinka, risgrynsgröt |47||48| och luttfisk.
84 (Eft. K. S .E.)
Kålrotslåda
85 Rötterna kokades mjuka och krossades till mos med grötstöten, varpå smör, ingefära och kryddpeppar tillsattes. Mosen lades i blecklådor och gräddades i ugnen.
Potatislåda
86 Potatis skalades, kokades mjuka och krossades till mos. Ägg, socker och något mjölk tillsattes, varefter blandningen fylldes i blecklådor och gräddades.
Korngrynslåda
87 I denna låda lade man kokat färskt, hackat kött och kokade korngryn, mjölk samt stundom ägg. Sirap användes som ”sötmedel”.
|49|Sallat
88 hackades av morötter, rödbetor, kokat kött, fisk, lök och gurka till bättre kalas. Endast i vardagslag hackade man potatis i den.
89 Sallaten garnerades i ränder och rutor av morötter, rödbetor och hackad äggvita. Tidigare serverade man endast sallaten med ättika, senare med ättiksås av vispad grädde.
”Gele”
90 (schele), a la daube tillreddes tidigare endast på kalv, nu senare även på gris.
Sveskonsoppan
91 som även kallades russinsoppa, avreddes med hemgjort potatismjöl och var nästan så tjock som gröt. Sirap var ”sötmedel”.
92 (Eft. A. P.)
|51|93 Sjundeå. Eft. S. G.
Läsförhör
94 Åt alla ”läsare” gavs ett mål mat för cirka 40–50 år tillbaka. Till detta mål sände alla värdinnor i läslaget till läsförhörsgården surmjölksost med ägg uti, helmjölk och smör samt någon gång pannkaka. Rätterna voro vanligen rotlåda och sveskonsoppa åt allmänheten i stugan. ”Bättre folk”, husbönder och värdinnor fingo äta med de tre prästerna och klockaren i salen och där bjöds dessutom stek eller färsk fisk samt gele, sallat och surmjölksost på smörgåsbordet.
95 Numera bjudes endast kaffe och bröd åt läsarna och kalaset har på många gårdar även torkat in. Endast prästerna trakteras med det bästa huset förmår.
|53|96 Eft. J. S.
[Läsförhör]
97 Då sagesmannen var ung bjödos ”läsarna” ett mål mat. Före förhöret fingo de en smörgås och hembryggt öl (senare kaffe och bröd) samt efter förhöret antingen ”grynvälling” (kongrynsvälling av korngryn, som stötts i ”stabbon”, grynstöten) eller köttsoppa. Korngrynslåda kunde man också variera med.
98 Läsförhörskalaset hölls följande dag för grannar, släktingar och bekanta. Rätterna voro vanligen köttpiråg, sallat, rotlåda, korngrynslåda med kött och sirap uti, gele, stek av kalv och buljong med pastejer.
99 Riven ost, som åts på smörgås ansågs vara höjden av finhet. Man sade: ”Där |55||56| var så fint, att där var riven ost och sockerbröd”. Kalaset hade varit storartat.
100 Den som var ”bättre gäst” fick i uppdrag att skära steken. En länsman i Sjundeå hade en gång den äran och efter honom härstammar det ännu gängse ordstävet: ”Steken var god”, sa’ Juslén”, när han skar sig i näsan.
101 Numera bjudes endast kaffe med bröd åt hela läslaget. Gårdens folk får dock ännu läsmiddag, ett kalasmål, då läsarna avlägsnat sig.
102 (Eft. A. B. R.)
103 På Störsvik gård bjöds på ett läsförhör för 60 år sedan ärtsoppa med fläsk |57||58| åt underhavarna och läsarna. Det var den tiden man gick till ladugården och stallet och lyste där med en talgdank i en urgröpt rova som stake.
104 (Eft. E. T.)
|59|105 Sjundeå. Eft. S. G.
Matordning
106 I gårdarna var matordningen för 40–50 år tillbaka följande. Kaffe dracks kl. 4 på morgonen och frukosten serverades kl. 8. Middagen skulle vara färdig kl. 1. Kvällsvarden kunde variera från kl. 7–9, i regeln dock icke senare än 8, men var det något brådskande arbete, som man ville ha färdigt så avbröt man det icke.
|61|107 Sjundeå. Eft. A. B .R.
Mickaeli
108 Mickaelidagen brändes brasor ute på backarna och rovor stektes antingen i ugnen eller ute i någon grop.
109 Om ”Mickeili” skulle man ”höta” rovor, kålrötter, potatis och äppel.
110 Hade man råd, så slaktades den dagen ett får och lagades fårstek till middag. Det hette då att man slaktade ”Mickeilibässen”.
111 (Eft. E. T.)
112 Från Mickaeli höll man kor och får på hembackar och i hagar. Kreaturen fingo då inte mera gå i skogen.
113 Mickaelidagen hade vallhjonen ledigt |63||64| och då stekte de (och ungdomarna i byn för övrigt) rovor eller som det hette ”hötte rovor”.
114 En grop grävdes i marken. Rovorna placerades i gropen och sand östes över. Därpå lades ris och ved. Då brasan var nedbrunnen skrapade man med käppar upp rovorna i sanden och askan.
115 (Eft. E. P.)
|65|116 Sjundeå. Eft. K. W. T.
Mjölkhushållning
117 Då man gick till dagsverke, bar man surmjölk med sig i en träflaska.
Surmjölksost
118 tillagades i Sjundeå men löpesost kunde man få smaka från Lojosidan. Till 4 liter helmjölk togs ½ liter surmjölk. Helmjölken kokades upp, varefter surmjölken hälldes i grytan under flitigt omrörande. Stundom vispade man även ett par ägg i surmjölken, om osten skulle vara till ett kalas.
119 Surmjölksosten åts färsk. Man brynte den dock någon gång mot brasan.
|67|120 Eft. A. B. R.
Påsk
121 Memma och ägg skulle det vara om påsk, så långt tillbaka sagesmannen minns.
122 Om påsk memma och ägg.
123 (Eft. K. E. E och E. T. m. fl.)
124 En memriva sparades från påsken till 1 maj. Den förvarades i råglåren. Memma skulle det vara i varje koja men ägg var enligt sagesmannen inte så vanligt.
125 (Eft. S. G.)
|69|Slakt
126 Sjundeå Eft. K. T. V.
Saltkorv eller Surkov
127 tillreddes av blod, grovt rågmjöl, lök och peppar. Degen stoppades i tarmarna och korvarna lades i en kärl, som ställdes inne i stugan, så att korvarna lättare surnade. Efter ett par dagar nedsaltades de i en bytta, som förvarades ute i köttbodan.
128 Surkorven kokades sedan till frukost. Före och under kokningen hackade man i korven med en gaffel, så att ”vädret gick ut”. Man måste dock göra detta försiktigt så att korven ej gick sönder vid kokningen. Den skulle serveras hel.
Ugnskorv, blodkorv eller korv
129 gräddades på långpannor, plåtar med 4–5 cm höga kanter, i het ugn. – I blodet, som utspätts |71||72| med vatten, rördes ”gröpe”, grovt rågmjöl till en tjock smet, som kryddades med lök och peppar, varpå man med horn ifyllde smeten i tarmarna.
Potatiskorv
130 Potatis skalades och hackades, likaså salt fläsk och kött, varpå allt blandades och kryddades med lök och kryddpeppar. Korvarna nedsaltades genast i en bytta och man måste se till att de varken surnade eller fröso.
131 Potatiskorven kokade som sovel till potatis. Den kunde även stekas, ”brynskas”, i en stekpanna.
132 Då det kom oväntat främmande, var det väl att ha potatiskorv på lager.
|73|Grynkorv
133 ”Köttslimsor”, syltor och dylikt, ej så mycket ordentligt kött hackades och blandades med korngryn, som kokats halvmjuka. Stundom tillsattes litet ”fläsksvål” och då ansågs korven vara fin. Blandningen stoppades i tarmarna, ”korvskinnen” och korvarna förvälldes, innan de gräddades.
Blodpalt
134 Vid slakten gjorde man åtminstone tidigare alltid blodpalt. Grovt rågmjöl vispades med kräckla i det med vatten utspädda blodet. Denna smet fylldes i vambskinnen, vilka syddes ihop med fiskargarn, så att paltarna fingo formen av limpor. De gräddades i het ugn och förvarades i råglåren. Om vintern kokade man |75||76| palt och åt den het med smör eller lingonsylt.
135 (Eft. K. V. T.)
Kräksylta
136 Lever, hjärta, njurar, mindre köttbitar och fett hackades samman och saltades in i byttor.
Svinsylta
137 Svinfötterna och huvudet, skuret skivor, kokades och förvarades i stark saltlake i en bytta.
138 (Eft. A. B. R.)
139 Pylså och rullsylta ha allmänt förekommit, så länge sagesmannen minns.
140 (Eft. A. B. R.)
|77|141 Sjundeå Eft. S. G.
Skördtalko
142 Man skördade turvis i gårdarna förr, hade talko över hela byalaget.
143 Bernt Salovius, ”gamla skipparn”, som han kallades skulle altid ha musik på skördeåkern och det var för övrigt vanligt på andra ställen. Thornberg blåste klarinett, då folket skördade. Han satt på en bergklint och blåste för brinnkära livet.
144 En brännvinssup bars ut till åkern samt en eller två gånger kaffe med hemvetebröd eller jästbröd, skuret i fjärdedelar och smör på. Den av kvinnorna, som ej tog en sup, tog en klunk öl till brödet men det var inte många, som försmådde supen. Man hade hembryggt brännvin den tiden, men inga slagsmål förekommo även |79||80| om karlarna fingo flere supar.
145 Rotlåda, korngrynslåda och köttsoppa serverades vanligen till middag åt deltagarna i en ”skördtalko”. På kvällen dansades.
146 Jästbröd av hemvete med surmjölksost gavs åt skördefolket till smörgås.
147 På Pickala gård bjöds skördemiddag åt alla underhavare, som deltagit i skörden och ännu hålles skördedans.
148 (Eft. E. T.)
149 Vid in skördtalko skulle det vara frukost, middag och kvällsvard åt alla som arbetade utan betalning och på kvällen dansades.
150 Kålrotslådan kom främst bland maträtterna, sedan köttsoppan och köttstuvningen.
|81| |82|151 Före talkon bryggde man starkt öl.
152 (Eft. J. S.)
153 Vid skördetalko skulle det vara spelman med på åkern och på kvällen dansades. ”Bråtantalko”, ”spinnantalko” och ”skördtalko voro vanliga i sagesmannens barndom.
154 (Eft. K. S. E.)
|83|Vardagsmat
155 Sjundeå. Eft. K. S. E.
”Kroppså”
156 Fläskskivor bryntes i en stekpanna och över dem hälldes en smet av vatten, rågmjöl och salt, så att pannan blev fylld till bräddarna. ”Kroppån” gräddades i svag ugnsvärme.
Kalakukko
157 Surdeg kavlades ut helt tunn och på den ena hälften radades rimsaltad strömming, vilken man rensat och skurit huvudet av och stjärtfenan bort. Den andra hälften av degen höljdes över och kakan böjdes upp, så att den hölls samman. Den gräddades till sist efter en brödbakning.
|85|Fläskpannkaka
158 Fläsk skars i små tärningar och bryntes samt likaså kokad kall potatis. Ägg vispades och tillblandades jämte mjölk, varpå blandningen hälldes i en stekpanna. Pannkakan gräddades i svag ugnsvärme.
Potatisgröt
159 Potatis skalades och kokades mjuka samt stöttes till mos. Vatten tillspäddes och då detta kokade upp irördes rågmjöl. Gröten klappades och bearbetades väl, om den skulle bli god. Strax innan grytan lyftes av elden saltades gröten, som åts med surmjölk eller kärnmjölk men även med smöröga uti.
160 (Eft. A .P.)
|87|Mjölgröt
161 var allmän i Sjundeå. Den kokades oftare än potatisgröt och åts som denna med surmjölk eller med smöröga uti, även med sötmjölk. Då en Sjundeåbo ville ”skälla” på en Ingåbo, sade han ”Far him ti Ingå och ät potatisgröt”. Det hette nämligen att man i Ingå åt mycket potatisgröt.
162 Målarna äro kända för att vara krångliga med maten, de mest fruktade av alla hantverkare. Sjundeåvärdinnan sade, då hon hade rågmjölsgröt till kvällsvard. ”Ät nu målarn den ä’ så go’ ”. Men målaren, som ansåg det vara för simpel mat åt en hantverkare svarade: ”Jo tack, gröten är god, men jag äter den inte.
163 (Eft. E. T.)
|89|Strömmingspiråg
164 Vid bakning passade man på och gräddade strömmingspiråg. Surdeg bakades ut till ett tunt bröd. På ena hälften av detta radades salt, rensad och fläckt strömming. Den andra hälften veks över och kanten fastsmetades och krusades med tummen.
I kålrotslådan
165 som även kunde gräddas vardagslag åtminstone i bråd arbetstid lades fläsktärningar, vilket man icke gjorde i kalaslådan. Kålrotslådan skulle gräddas i ”långsamt bad” (jämn, ej för het ugnsvärme). Då sötnade lådan väl.
166 Numera tillsätter man ägg, skorpsmulor och mjölk. Därför har lådan nu ljusare färg.
167 (Eft. J. S.)
|91|”Pepere”
168 (barngott) var även här barnens förtjusning liksom i Esbo. Blåbär krossades ”söndertrottades” och rågmjöl irördes. Stundom kunde man hälla litet sirap i för att det skulle bli riktigt sött och gott.
169 (Eft. J. S.)
|93|170 Sjundeå. Eft. E. T.
Valborgsmäss
171 Memma och ”björkjå”, björksav, hörde till Valborgsmäss. Då saven steg om våren, lappades den, kokades och fylldes i flaskor. Valborgsmässaftonen tillbragte ungdomen på något högt berg, där ett bål av riskor tändes. Där dansades och stundom förekom traktering av kaffe och brännvin.
172 I sagesmannens barndom klädde man majstång, en enkel barkad stam med sex, sju tvärslår eller rår. I toppen hade man en vimpel och råna kläddes med girlander och granna blommor av papper. Efter 1880 torde det inte rests majstång i Pickala. Alla i gården bjödos på kaffe och brännvin och därefter |95||96| dansade man kring stången.
173 På Pickala gård och även på Svidja åt man memma första maj. Detta bruk var utbrett i trakten runt om.
174 (Eft. E. T.)
|97|