Ingå

1 Upptecknningar av Vivi Peters.

2 [innehållsförteckning, se faksimil]

3 [förteckning över huvudsagesmän, se faksimil]

4 Ingå. Eft. A. L.

Allhelgona

5 Allhelgona skulle tjänarna, innan de gingo på ”lösvika”, få allhelgonakost. Denna bestod vanligen av en sötsurlimpa, ett jästbröd, färskt kött från slakten och möjligen en ugnskorv.

6 En duktig trotjänarinna kunde få två veckor ledigt. Torpgummorna hjälpte värdinnan under läsveckan. Fanns det två tjänarinnor kunde de få varsin vecka. Skjuts skulle tjänarna ha, då de kommo tillbaka till gården, likaså om de flyttade från gården. Då skjutsades tjänaren till sitt hem och därifrån fick den nya husbonden hämta sitt folk.

7 Ingå eft. E. S.

Barnsöl eller kristning

8 Gifta kvinnor skulle de första dagarna efter ett barns födelse besöka barnsängskvinnan och höra sig för huru allt förlupit och huru hon och barnet mådde. Då medfördes varmbröd och ost samt någon gång t. o. m. sockerkaka med ”läsförhörskräm”, som plommonkrämet kallades i Ingå.

9 På gårdarna ställdes alltid till ett ”kristningskalas”, icke enbart för faddrarna utan även för släkt och umgängesvänner. Det var ett sedvanligt kalas med kaffe och mat. Kvinnorna fingo ett glas vin och karlarna kaffekannor. På natten då te serverades kom toddy. Tjänarinnan hämtade in ett halft glas te åt karlarna och då dessa sockrat väl teet, steg husbonden upp och |3||4| gick till skänken, läste högtidligt upp klaffen och tog fram konjaksflaskan och fyllde på teglasen. Kvinnorna drucko te med krans och småbröd.

10 Barnet fick i faddergåvor en silversak t. ex. en sked eller ett par örhängen om det var en flicka, ett kolttyg, en bibel eller en sparbanksbok.

11 Ingå, Eft. A. D.

Begravning

12 Så länge sagesmannen minns har man i Ingå bjudit begravningskringlor, större och mindre. De voro hembakade av vetemjölsdeg.

13 Begravningskringlan åt man inte på begravningen, utan man förde den hem med sig.

14 På en begravning bjöds även vin.

15 Ingå. Eft. A. D.

Brännvinsbränning

16 Man brände alltid på höstvintern. Då brännandet upphörde lagades bränneriet på en gård till rilada åt en torpare.

17 Potatis kokades med skalen på, stöttes sönder och lades i karet till jäsning. Råg- och havremjöl tillblandades. Den första satsen som kom kallades ”sikurn”. Denna kokades upp och därefter fick man ”klara”. Denna klarades andra gången och brännvinet var färdigt. – Det såldes av bönderna kvartersvis, stundom dock även en halva.

18 Torpargummor voro i allmänhet brännmästare. På Dams gård var Långbergskan, som tidigare varit tjänarinna på gården, brännmästare.

19 Ingå. Eft. A. D.

Brödberedning

20 På hösten i september hade man på Dams gård en storbakning, som räckte en hel vecka. Man bakade cirka 180 bröd om dagen. Hela stugtaket blev fullt av bröd. På varje spett hängde 36 bröd.

21 I Ingå bakades surbröd, sötsurbulla, jästbröd, vetebröd av hemvete och någon gång potatislimpor. På en större gård brydde man sig inte så mycket om de sistnämnda. Det var mest torpargummor, (och på mindre gårdar) som bakade dessa.

Lingon- och äppelbullor

22 I ett stenfat blandade man lingon och mjölk samt tillsatte socker efter smak. Rågmjöl irördes till en deg. Av surbrödsdeg bakade man därefter ut en tunn kaka |11||12| och på denna vek man upp kanterna och öste på av fyllningen, så mycket det gick innanför kanterna. Varje kaka fördes med brödspaden in i ugnen.

23 Äppelbullan bakades på annat sätt. På ena hälften av det utbakade brödet radades äppelklyftor och den andra delen av brödet veks över som lock.

24 Lingon- och äppelbullor åtos som mellanmål. Om barnen t. ex. måste gå med dagsverksbud till torpare eller uträtta något annat ärende kunde de få en lingonbullsskiva till tröst. Även förrän tjänstflickorna gingo efter korna, gav värdinnan dem en skiva.

Paltbröd

25 bakade man i Ingå före sagesmannens tid. De bakades av en deg av blod |13| och rågmjöl och formades till hålhakor. Nu blandar man endast mjöl i blodet för att ”stoppa degen som fyllning i korvskinnen”.

26 (Eft. A. D.)

Begravningskringlor

27 bakades av vetemjölsdeg. De kunde variera i storlek beroende på råd och lägenhet; voro stundom så stora att man trädde armen in genom öglan. De smordes efter gräddningen med smält smör och beströddes ibland med socker.

28 Till ett bröllop eller större kalas bakade man skålbröd, pepparkakor med sirap samt sockerkaka. Ingredienserna i den sistnämnda voro ägg, socker och vetemjöl. Gulan och vitan vispades skilt. Kakan gräddades i stora avlånga kakformar av bleck, krusade på sidorna.

29 Ingå. Eft. A. L.

Fastlagstisdag

30 Fastlagstisdagen kallades i Ingå fettisdag. Ärtstuvning och fläsk jämte ”hetvägg” var middagen. Fastlagsbullarna bakades hemma av köpt vetemjöl.

31 Ingå A. D.

Fisk

32 Strömming röktes för i skärgården över björkris. Man rimsaltade den först något, varpå den hängdes på snören i röken.

33 Nu bygger man små rökugnar av tegelstenar och träder strömmingarna på tunna järnspett eller stickor över röken. Enris, spånor och halm eldas i ugnen.

34 Braxen, abborre, gädda, girs, mört och strömming fiskades i Ingå.

35 I Linkulla träsket fanns förr mycket kräftor, men bisamråttorna, som från Porkala under fem år sedan spritt sig till Ingå ha utrotat kräftorna. Bisamråttorna ”äta upp ryssjor och böka i jorden” och anses av bönderna göra stor skada, sade husbonden på Linkulla.

36 Ingå Eft. Axel Damén

Husdjur

37 På en gård på ½ mantal höll man förr vanligen 10 à 12 kor, 4 oxar, hästar, ett par svin, gäss och ankor. Höns voro inte så allmänna.

38 Oxarna använde man till jordbruket och hästarna till en del, men de sistnämnda måste man spara för stadsresor och hållskjutsen, som kom var tredje vecka.

39 Hästarna utfodrade man med ”sörpa”, hackad råghalm med rågmjöl och varmt vatten på, hö och något havre samt ”hästbrö”.

40 Av råg- och havremjöl, hälften av varje, bakade man skilt bröd åt hästarna. Detta kallades ”hästbrö”.

41 Åt svinen gav man kvarlämningar |20||21| från hushållet. Även drank slogs i ”svinhoan” den tiden brännvin brändes.

42 Ingå. Eft. A. L.

Jul

43 Tre stycken bröd placerades på varandra på julbordet till ”julhögen”. En sötsurlimpa låg underst, på denna ett jästbröd och överst ett bröd av kaffelängdsdeg, bakat som runt bröd. Detta gjorde man i sagesmannens barndom.

44 Hembryggt dricka skulle även stå på bordet i ”tjippar”(-na), stop av trä med två öron, senare hade man tennstop med ett öra.

45 Julaftonen åt man skinka med kålrotslåda, lutfisk med mjölksås och risgrynsgröt. Under senare år har man på smörgåsbordet även haft ost och vassbuk julaftonen.

46 Torta med kräm eller en pannkaka, |24||25| gräddad i ugnspanna och skuren i bitar var deserten.

47 Krämen till tortan var kokad på plommon och för att smaken skulle bli bättre och färgen vacker lade man torkade äppel uti. Den kryddades med kanel.

48 Nyårskvällen åt man samma mat som julkvällen, någon gång dock därtill leverlåda för omväxlingens skull.

49 Då maten julannandag började bli mera vardagsaktig, sade bonden i Ingå: ”Fan till mat”, varav ordstävet ”Fan ti mat”, sa bond andradagsmiddag”.

50 Ingå. I. D.

Kalasmat

Leverlåda

51 serverades på kalas och likaså som högtidsrätt nyårskvällen.

52 Riven eller hackad lever blandades med kokade korngryn, brynt lök och peppar. Något sirap tillsattes också. Blandningen östes i blecklådor och gräddades i jämn ugnsvärme.

53 Ingå. Eft. A. L.

Läsförhör

54 För cirka femtio år sedan bjöd man mat åt hela läslaget i stugan. Prästerna och klockaren åto skilt i kammaren. Numera bjudes ”läsarna” kaffe och smörgåsar på en del ställen eller endast kaffe och bulle på andra.

55 ”Läskalaset” hölls tidigare följande dag d. v. s. dagen efter förhöret. Till detta kalas inbjödos grannar och släktingar samt umgängesvänner. Nu hålles detta kalas, när det ännu förekommer läsförhörskvällen och gästerna inskränker sig endast till grannarna.

56 ”Vilka voro apostlarna?” frågade prästen en husbonde i Ingå, som svarade: ”dom karana känner ja så int”.

57 ”De värsta ä över nu”, sa’ Inisin, när prästen for från läsförhöret.

58 ”Vad är dagligt bröd?” Frågade prästen på läsförhöret drängen i Ingå. Denne svarade raskt: ”Hålakaku på spit” (Hålkaka på spett)

59 Prosten frågade på läsförhöret: ”Kan Ytterberg läsa en liten barnabön?” varpå denne svarade: ”Beskydda och bevara Ville”. Ytterberg hette Vilhelm och kallades Ville.

60 (Eft. E. S.)

61 Ingå.

Matklocka

62 Matklockan på Fagervik säger: ”Kok välling, stek strömming, lata hundana, komin him”.

63 (Eft. J. H.)

64 Ingå.

Midsommar

65 Midsommarkvällen skulle det utdelas kost åt tjänarna i gården, ett jästbröd och en ost åt var och en. Dessa förde i regeln hem kosten till sina egna. Det kokades på en gård t. o. m. ett tiotal ostar till midsommar, så att mjölken ett par dagar före midsommar allt åtgick till ostberedningen.

66 (Eft. U. H.)

67 Ingå. Eft. A. D.

Mjölkhushållning

68 På en större gård om ½ mantal höll man i regeln 10–14 kor och 4 oxar. Tidigare hade man i Ingå haft skilt oxstall men i sagesmannens tid hade man hållit oxarna i ”fähuset”. Oxarna använde man för jordbruksarbetet. Hästarna från 2–4 fingo göra hållskjuten och stads- eller andra resor.

69 Korna utfordrades med hö och ”sörpa”, som bestod av hackad halm varvtals med grovt rågmjöl över vilket hälldes hett vatten. Den tiden man brände brännvin, slog man också drank på halmen åt korna. Om man i stället för halm hade hackade agnar kallade man det ”baddor”.

70 Då man förde dricka åt en nyssburen |38||39| ko, skulle man kasta ett par karlbyxor över ämbaret i den händelse man på vägen skulle möta en grannkvinna, som hade onda avsikter.

71 Smör bjöds på en gård för fyrtio år sedan endast på söndagen, även om det var en rik gård. Under bråd arbetstid såsom högbärgning och skörd gjordes undantag. Då skulle smörtallriken alla dagar stå på matbordet samt likaså under helgar.

72 (Eft. A. L.)

73 Surmjölksost var allmän i Ingå men åt ”Lojosidan” lagades mycket löpesost. Surmjölksosten bereddes sålunda. Till en större ost tog man 5 liter helmjölk och |40||41| 1 liter surmjölk eller kärnmjölk samt 2 ägg. Detta var den vanliga satsen till en ost. Då man gjorde ost till försäljning i staden, lämnade man bort äggen. Man fick 80 p för en ost för fyrtio år sedan.

74 Äggen vispades i surmjölken under den tid helmjölken kokade upp, varpå surmjölken blandades i grytan med en slev. Man måste försiktigt röra i grytan hela tiden, så att osten ej vidbrändes. Den får inte ”hårdkoka” utan skall ”sakta löpa ihop”.

75 Över ostkaret breddes ett vitt kläde, så att osten pressades i detta. Innan man lade den sammanlöpta osten i karet, saltades den. På karet lades locket och på detta en |42||43| en tyngd, en sten eller vad man hade till hands.

76 I mitten av ostkarets botten var ett hål och genom detta pressades vattnet ut. Locket slöt icke heller tätt till kanterna, så att vatten även pressades ut den vägen. Bottnen av karet var krusad. Osten var sålunda, då den stjälptes upp på en tallrik ur karet färdigt krusad på övre sidan. De vanligaste krusningarna voro en femuddig stjärna och nedanstående mönster.

77 [ritningar]

78 Eft. A. D.

79 [ordstäv och anekdoter, se faksimil]

80 Ingå. Eft. Axel D.

Påsk

81 För 80 år tillbaka hade man enligt sagesmannen sällan höns på gårdarna i Ingå. Seden att äta ägg om påsk torde därför vara av ungt datum men memman är äldre.

82 Memma skall det lagas till påsk. Då det kom främmande under påsk, skulle man alltid bjuda memma med socker och grädde på samt även kaffe och bulle.

83 [skrock, se faksimil]

Slakt

89 Ingå. Eft. A. D.

Skördekalas

90 Till en gård kunde man stundom samla 50 à 60 personer från byn för att skörda och dessa skulle trakteras med kalas efteråt.

91 Sagesmannens far brukade alltid ha en spelman ute på åkern. Folket arbetade då med liv och lust och på kvällen fick ungdomen dansa efter samma spelmans toner.

92 Till frukost skördedagen bjöds köttstuvning och korngrynsgröt samt till middagen köttsoppa av fårkött med dill och klimpar till köttet samt som efterrätt potatismjölspannkaka. Denna gräddades på stora ugnsplåtar. Hembryggt |60||61| öl skulle det dessutom vara samt kaffe med bröd.

93 På ett skördekalas bjöd man i regeln surmjölksost med jästbröd och smör, köttsoppa, kokad på fårkött, potatispannkaka och hembryggt öl.

94 (Eft. E. H.)

95 Ingå. Eft. A. D.

Talko

96 Det är fattigt på kött den tiden man håller ”bråtantalko”. Det palvade köttet är slut och det är för tidigt att hålla höstslakten. Bråtantalkon hålles nämligen i september.

97 En gumma i Ingå hade till sin bråtantalko slaktat en tupp för att ändå kunna bjuda litet kött, men det var väl knappt för allt folket. Då sade gumman: ”Den som int’ får tupp, så får ta’ klimp, å gåbbase (mannen) får va’ utan”.

Vardagsmat